Blä vilken tråkigt ämne att svara på. Jag lär väl ta drömpojkvän då…
Om jag ska gå på personligheten attraheras jag inte av mesiga killar. Jag skulle bli oerhört obekväm med en karl som skulle gulla med mig, ge mig rosor och sjunga en serenad för att få min uppmärksamhet. Jag hade seriöst slängt en diskmaskin i huvudet på en sån karl. Tack och lov tycks såna mest finnas på tv, även om man märker tendenser på vissa. Jag förstår mig inte på sånt, jag blir oerhört obekväm med pluttinuttiga människor. Är nog mycket därför den där grejen med ett stort bröllop får mig att rysa, medan andra gråter så blir jag obekväm. Mitt störta dilemma när ordet giftemål kommer på tal är att jag helt ärligt tycker det är en fruktansvärd sak att jag skulle lova mig trogen och kär i samma karl för resten av mitt liv. Jag har svårt att finna mig i den rollen, jag är en frisjäl och tycker att det är skrämmande med människor som kräver saker av mig eller som vill för mycket med mig. Jag blir som strypt när någon förväntar sig saker av mig eller, vill att jag ska göra något. Såna gånger ber jag folk fara och flyga. Det där att bli bestämd över är något jag verkligen hatar så himla mycket. Det var vad som fick mig att många gånger bli förbannad under min uppväxt också för att jag anser inte att någon har rätt att bestämma vad jag ska; tycka, tänka, känna och vilja.
Så här har vi ett problem alltså. Jag vill inte ha en snäll kille/karl. Samtidigt vill jag ha en intelligent karl som kan har något vettigt innanför pannbenet, jag klarar inte korkade människor. Jag blir oerhört provocerad av folk som är tröga, tråkiga och inte fattar någonting, eller ännu värre såna som bara säger ”vad vill du göra?”. Snälla för guds skull i världen ha en egen åsikt och kom för förslag någon gång!
Jag vill ha en karl med humor, humor är viktigt. Jag vill kunna dra mina låga skämt och skratta och inte ha någon som står som en fågelholk bredvid och inte begriper någonting.
Jag vill heller inte ha ett slibigt- slisk från krogen. Jag avskyr karlar som försöker kvart i två ragga. Sånt är bara pinsamt och går fet bort. Bara för att karl desperat måste ha med någon hem, har jag alldeles för höga krav för att följa med ett slibb hem.
Skulle ljuga om jag påstod att utsidan inte spelar någon roll, klart den gör det. Det är ju det första man attraheras av, dock vet jag inte vad jag faller för? En självsäkerhet som speglas utåt kanske? Blåa ögon var det förr, nu funkar bruna med. Äh jag vet inte, vad jag vill ha men jag vet absolut vad jag inte vill HA!
Vilken färdig bild du verkar ha av allt! 😛 Vänta du bara tills du träffar ngn och inser att du inte alls känner som du trodde. Det händer alla någon gång! Och de flesta hamnar även i en sits där de känner att de vill gifta sig, tro det eller ej. Att vara gift har inget med att vara ägd att göra. Jag känner mig friare än någonsin sen jag gifte mig i höstas. Björn äger inte mig och ställer inte en massa krav heller för den delen. Att vi gifte oss var för att vi kände att vi ville lova varandra. Sjukt häftig känsla att få lova en annan människa trohet. Vi gifte oss dessutom utan bröllop med två vittnen och en präst som är god vän till familjen uppe på ett fjäll i vandringskläder. Ett minne för livet!
Sen är det viktigt att var och en gör det de känner är rätt. Men, jag kan säga att jag tänkte precis som allt du skriver i inlägget INNAN jag träffade Björn. 😉
Mato – hehe vet inte det 😉 . Jag är skeptisk till allt vad som har med kärlek att göra så jag antar att de nog kommer dröja :-p.
Det är rätt svårt att veta vad som är ens ”typ” tycker jag. Tror det är så många olika saker som spelar in liksom 🙂
svar: Jaa visst är han! 😀
Jasmine – Mmm, verkligen. Hur ska man veta vem ens ”drömperson” är innan man ens träffat den? 😮
Jag tycker det är härligt och starkt att man kan lova sitt jag och kropp till en person, för det är inte många som kan, och kan inte vara trogen.
Jag var väldigt hård med att inte ha barn med vem som helst… det är betydligt viktigare för mig… och skulle vara gift med honom och inte ha barn med 1-2-3 olika pappor, aldrig i livet.
Vi ska inte ha flera barn.. =) så jag är ganska säker där att inte ha barn med flera än den jag har.
Men att gifta sig med familj i närheten är ju bara för vackert. Men tur det att vi alla är så olika =)
Jag skulle inte klara av en man som ex är för bångstyrig som tror sig veta och kunna allt och bäst på allt, skulle till slut spotta på han haha. =)
Men jag hoppas du får en bra dag. kram
Jessica – Är så svårt att veta om man ”hittar” rätt tycker jag. Kanske mycket för att jag skräms av hela grejen? Jag har aldrig drömt om det där med giftemål men beundrar er som gifter er :-p. Själv skräms jag av tanken. Är nog för jag är den där ”fria” själen som behöver min frihet. Men antar att sådana som jag en dag blir lugna med ;).
Jag tror inte riktigt man kan välja helt och hållet men nog om det.(Ha med det sagt, så duuu kommer bli såååå kär i en puttinuttig kille bara för du skrev så….) Jag är för en viss puttinuttigt, jag älskar romantik och livet vore trist om man inte uppvakta de man tycker om, i arbetslivet, privat, familj eller vänner bara med små ord/ting! Jag väcker gärna min lillebror med frukostbricka och blomma. Jag gör gärna fina middagar för att jag VILL till vänner, osv. Jag är lite romantiskt lagd ibland. =) Men jag förstår dig också och känner så också. Typ…Kramar om/ Mia
jag – hehe jag tror inte det :-p. Jag är långt ifrån sån som person 😉