Känsligt ämne…

Ta nu detta som MIN åsikt, vad andra tycker och tänker och anser moraliskt rätt är inget jag lägger värderingar i. Vad lagen säger och rätten till att bestämma över sin egen kropp står jag bakom trots min åsikt. Jag vill även förtydliga att abort för mig är när någon väljer att avbryta en graviditet av skäl där graviditeten var ovälkommen. Jag anser inte att abort är när personer avbryter graviditeter på grund av att barnet kanske dött i magen, har olika former av fosterskador eller avvikelser. Abort för mig är alltså när personen avbryter en abort i tidigt skede på grund av att graviditeten var ovälkommen.

Jag känner relativt stort motstånd mot aborter, när människor berättar för mig att de ska göra eller gjort en abort känner jag att ”det är deras val och jag respekterar det.” men jag skulle aldrig vilja gå igenom en abort själv. Jag kan inte se mig själv göra en abort, att ta bort något som jag anser vara värt en chans i livet. Jag har alltid fått rysningar kring ryggen när jag tänkt eller hört talas om aborter, den där känslan av att någon skrapar i ens kropp för att ta bort det sista som finns kvar av något som påbörjats vara ett liv, eller att ta tabletter för att framkalla missfall och liknande.
När jag gick i sjuan eller åttan tog vår lärare fram ett foster och visade på biologin. Jag minns fortfarande hur fostret eller bebisen såg ut, det var en liten snopp och små, små fingrar med naglar på. Fostret var kanske 10 centimeter lång och låg i fosterställning, den hade navelsträng och moderkaka och huden var genomskinlig. I de skedet minns jag hur jag insåg att en abort skulle jag aldrig kunna göra i mitt liv, att ta död på något som såg så mycket ut som en liten bebis trots storlek kändes bara så fel!
Men jag har trots detta alltid respekterat andra, jag skulle aldrig skriva mördare till någon som gjort abort på en blogg, eller döma någon som gjort en. Men min åsikt kring abort är min personliga, den handlar om mig och mina tankar och mitt liv. Jag förväntar mig inte att någon ska tycka och tänka som mig, jag förstår er som tycker att abort är självklart och jag tror ni som gjort en abort tycker det var ett bra val och de respekterar jag. Jag ser inte ner på personer som gjort abort för det finns alltid en anledning och den är er och jag lägger ingen värdering i andras livsval.

Men mina tankar och känslor om abort är mina som jag känner för mig själv, det är hur JAG tycker om mitt liv om vad jag som människa känner om mig. Det är alltid människor som blir förbannade och tar det man skriver personligt, det finns alltid någon som kommer tro att man dömer dem för sina val och jag hatar egentligen att svara på såna här frågor, för det är upplagt för bråk. För någon kommer känna sig påhoppad även om man försöker förklara att det känner ens egna känslor, och att se på saker.

Som jag skrev innan, så är jag för kvinnans rätt att bestämma, jag tycker abortlagen vi har i Sverige är bra och jag respekterar människors beslut. Men jag har också en åsikt i avseendet om vad jag känner för mig själv personligen och om jag var i den sitsen och hur min åsikt skulle vara då för mig och mitt liv.