En snöig och kall fredag i April.

Fy vilket väder! Den som påstår att det inte finns dåliga väder bara dåliga kläder kan dra något gammalt över sig!
Seriöst anser jag inte att detta väder är fullt och helt okej i slutet av april, men det är bara att bita i och se glad ut eller vad är de såna där klämkäcka människor brukar säga?

Jag har alltid hatat klämkäckt folk, såna där som “det kunde vart värre”. Innan jag fick William var jag ett vrak, jag har slängt alla dagböcker från den tiden för att aldrig minnas det igen. Under den tiden dagarna när man mådde som sämst och låg och stirrade in i väggen kunde folk säga; “Det kunde vart värre?!”, eller “tänk på mig då”, seriöst har jag aldrig förstått människor som tror att man blir gladare av att någon berättar hur jävligt andra har det! Det spelar ingen roll vad som hänt mår man dåligt så kommer man inte må bättre av klämkäcka kommentarer över hur jävla mycket svårare någon annan har. Smärta kan aldrig värderas, min säck kan aldrig vara helt jämn med din, men varken dig eller min smärta är värd mer eller mindre.Så fick jag spy ur mig det också!

Hur som haver så har jag inte rört examensarbetet idag, ska dock ta och gå till sängs med någon av dom, roligare än så är det inte i min säng kan jag berätta för den som nu verkar road… Då ska ni hålla till minnes att min litteratur är långt ifrån uppiggande och glädjande, det är ingen litteratur man skrattar åt direkt, att läsa om barn/ungdomar som gått igenom samma sak som mig, att jämföra och känna att vuxna (för tyvärr är det ju vuxna som är jävligast) är såna arslen när det kommer till barn som förlorar en förälder eller nära anhörig gör ont i mig. Inte för att jag inbillat mig att jag varit ensam om att känna mig som en märklig typ nästan hela skoltiden, jag får läsa så många berättelser om liknade saker och det gör ont i mitt hjärta. Tänkt hur många som kunde fått hjälp, så många som fått chansen att må bra, istället för dåligt de år som ska vara mest glädjande i ens liv, barn och ungdomen. Nu menar jag inte att glädjen är mindre som vuxen, absolut inte mitt liv och lycka kom när jag fick William, men jag tänker på alla de år jag förlorade, mina 10 år och 9 månader innan jag blev gravid med William. Att en förälder dör när man är nio år betyder också att ens barndom stjäls mitt framför dina naiva barnögon, när du tror att föräldrar kommer leva tills det är gamla och dör, jag skräms dagligen över att William ska behöva möta döden någon dag. Jag vill inte att han någonsin ska behöva möta den saken, fast jag vet att en dag gör han det. Jag är dagligen livrädd för att döden och jag tror att så fort William gått klart tvåan så kommer lite av denna dödsskäck försvinna eftersom jag då “klarat” att leva längre än min pappa gjorde i mitt liv. Det enda som just nu håller mitt sken uppe är att jag läser den här litteraturen och därmed även får förklaringar och förstår att det är HELT normalt att känna som jag känner vilket känns som en sten som faller från mina axlar eftersom jag inte är totalt ensam i mina tankar och funderingar. Fan jag känner att jag bygger ord för rejäla “dösnack”.

Hur som haver, jag smakade sushi och det var helt okej, eller ja den ena den med laxen. Det var gravadlax med ris den andra smakade för mycket fisk, thaimaten var supergod, och jag var riktigt nöjd. Var meningen att vi skulle till Sågmyra men klockan hann bli för mycket så blev en visit till Mio istället, hittade inget så vi åkte till citygross där jag köpte lite tassimolatte, drog mot expert där jag kom över ett DS-spel och sedan Kent singstar som jag visade bilder på, åkte till Siba och där hittade jag de där tio kronors skyddet till Ipaden.

Åkte till Kniva och träffade Williams katt Harry, sedan åkte vi till Williams farmor och fikade. Begav oss hem till Björn som skulle raka sig då han skulle på lugnet och relaxa med en kompis för att sedan gå på Eaa Eastwood ikväll på Marres.

Jag och William kom hem, åt lite fredagsmys i form av fruktsallad och såg på senaste Pirates of the caribbean som jag inte sett innan. Nu sover William och jag ska se; the vampire diaries och the secret circle.

 

Försökte fota Harry med Iphonen.
Idag var en sån dag när jag velat ha systemkameran med.

Han var så trött.

Sovmorgon or not.

Hade tänkt ta sovmorgon idag, dock ringde telefonen så så blev det inte. William har ju sovit hos Björn i natt och jag är faktiskt lite besviken på att jag inte fick sova en stund. Jaja! Vad är en sovmorgon?!

Hur som ska jag snart hoppa in i duschen, för Björn tyckte vi skulle åka på den nya thai- restaurangen och luncha för att sedan bege oss till Sågmyra, jag är PÅÅÅ! Thai är ju gott! Finns tydligen sushi där också men det vet jag inte hur vida jag är sugen på att smaka eller ej. Känns läskigt!