Födelsedagsfirande idag x2.

Just nu sitter jag och färgar mina ögonbryn. Inte gjort det sedan jag var 17 typ, men kände att jag ville förnya mig lite, nästa vecka ska jag färga håret och klippa mig på Haraldsbogymnasiet. Brukar alltid gå dit, för det första är det rätt billigt och för det andra har jag alltid gått därifrån nöjd. Jag är extremt känslig när det kommer till håret, jag har blivit missnöjd två gånger och efter sista gången har jag inte gått till en vanlig frisör. Sist jag var dit var jag 18 och jag fick inte alls det jag ville kände mig otroligt obekväm minns jag. Sedan efter de klippte jag topparna själv och lät håret växa. Jag hade nämligen en lång period jag hade kort hår, nu trivs jag dock i långt och kan inte tänka mig att klippa det skulle sakna ihjäl mig!

I alla fall idag står det födelsedagsfirande på planeringen. Jag och William ska åka ut till brorsan i Hosjö och fira honom, han fyller 23 imorgon men mamma och hennes man kommer ner idag. Min yngsta syster fyller också år imorgon men hon är hemma hos sin pappa så hon följer inte med. Min yngsta syster och bror är alltså födda på samma dag med exakt 8 år emellan. Så där får ni en matematikgåta hur gammal är min yngsta syster? När min yngsta syster var 7 år föddes William, så min yngsta syster och William är närmare i ålder än vad jag och min syster är. Därav så märks det att de båda kompletterar varandra väldigt bra också, de har lekt ihop, när vi ses vilket är alldeles för sällan brukar dom spela tvspel ihop eller rita. Det är kul att se verkligen. Hur som helst vi ska ut till Hosjö och åker dit vid elva då har jag tänkt ta mig en runda på ÖB för att handla lite smått och gott.

Efter vi firat min bror ska jag hem, fixa mig för kvällen och dra ner till Lisa som fyllde 25 nu i veckan. Plockar med mig en bag- in- box och det blir säkert jätteroligt!

Nä nu tror jag mina ögonbryn vill att jag plockar bort färgen. Återkommer säkerligen!

Utvecklingssamtal.

Idag hade William sitt utvecklingssamtal och vi hade fått hem en bunt med skriftliga omdömen att läsa igenom sedan innan. William är jätteduktig och ligger bra till och är på flera ställen på de mål som barnen ska vara i i tvåan. Det är ju lite klurigt eftersom det inte finns några direkta mål eleverna ska uppnå i ettan och tvåan utan målen är skrivna för trean. Så därför får ju varje skola själv välja att fundera ut hur de ska lägga upp allt så att barnen får in alla bitar från läroplanen. Jag vet ju hur det fungerar men tänker föräldrar som inte är så insatta lär ju bli förvirrade med sånt, jag tillhör väl kvoten som anser att det är sjukt med skriftliga omdömen på barn på “lågstadiet”, barn i den åldern förändras massor och det är så otroligt stor mognadsmässig skillnad, vad barnen bär med sig sedan tidigare och hur aktiva föräldrarna är i barnens skola. Det blir helt enkelt stora klyftor mellan föräldrar som har tiden att vara intresserade av barnens skolgång och de föräldrar som faktiskt inte har tiden, eller intresset. Det är svårt sånt där, nu har ju William mig och Björn som är intresserade och han tycker att det är jättekul med skolan och han är lätt- lärd men jag tänker på de barn som inte är det. Hur kul kan dessa skriftliga omdömen vara för dem? Om det står att “du har tyvärr inte uppnått målen här.” Det kan ju ta jättehårt på ett litet barn.

Jag brukar tänka på mig själv i skolan hur jag tråkigt det var, hur mycket jag längtade efter att vara ledig och slippa skolan. Jag hade nu inga bra första tre år i grundskolan och min lågstadielärare tog bort glöden i att gå i skolan för mig, hon stal min skollust. Jag minns henne som satan själv och dagen jag ser hennes dödsannons kan jag faktiskt korka upp en flaska vin, kalla mig elak men hon förstörde hela grundskolan för mig, och jag trodde på grund av henne att jag var sämst och alla andra var bra. Hon sa till och med till en i min klass att hon inte borde leka med mig. Jag brukar tänka om skriftliga omdömen funnits då, hur mycket hon kunde berättat där vad jag var dålig på. Jag tänker också på min mamma som var tvungen att lyssna på hennes skit om mig, hur kan en utbildad pedagog välja att enbart se det dåliga hos någon? Jag var inte ensam det fanns några till hon utsatte kanske dock inte lika grovt som mig, men jag minns dem. De kanske inte minns men jag gör, jag minns hur hon utövade sin makt och att hon såg sig som så mycket bättre än alla andra. När min pappa dog så hade hon ingen respekt för att sorg kunde ta tid, hon tyckte bara att det var tid att gå vidare. Min sorg finns alltid där även om den inte syns eller nämns, för jag är ändå skadad av att förlorat en pappa vid nio års ålder. Jag är självklart skadad av att inte fått sörja på riktigt att skolan inte kunde se mig där och då. För det fanns ingen förståelse för varför jag inte orkade med skolan, istället tänkte folk att “du glömmer och går vidare.” Mina första år i skolan minns jag som ett mörker. Det var min lärare som mobbade mig, som sa till folk att inte leka med mig och som dessutom valde att säga att jag inte “kunde” inför hela klassen, min pappa som dog och min inre kamp med att inte visa mig ledsen för ingen förstod. “Det hade ju ändå gått 1 år” så vad var de att vara ledsen över, för ja jag hörde folk säga så… Ni får ursäkta mig här jag spinner utanför ramarna men jag har gått och grubblat och varit arg över det här i flera dagar. ARG över hur sjutton skolan kunde förstöra så mycket för mig, hur hade livet sett ut om jag gått i en annan skola? Haft en bra lågstadielärare och haft det lika bra som William. Hade jag haft lika bra omdömen som William då? För jag vet att jag är intelligent även om jag trodde jag var inkompetent från sjuårsålder tills jag började studera när William var 10 månader och jag tjugoett och insåg att jag kunde få bra betyg. Hur hade mitt liv varit om min lärare sett mina talanger som Williams skola gör, och inte bara sett det hon ogillade med mig? Hennes tre års mobbning fick mig att tappa tron, orken och glöden att vilja lyckas. Hon stal mina skolår för mig, och jag vet att hat inte är ett ord som bör användas men tyvärr hatar jag henne och kommer aldrig kunna förlåta henne för det hon gjorde mot mig, hon förgrep sig på min självkänsla och tog ifrån mig lust för att våga lära.

Så idag är jag tacksam för att William får allt det jag inte hade, en bra skolgång.

Buss 41 mot Högskolan i Gävle.

Sitter på paddan på väg mot högskolan i Gävle. William är på fritids, får alltid så dåligt samvete när han får gå till skolan/fritids så här tidigt. Jag hatar de verkligen även om han trivs som fisken i vattnet, men i mitt hjärta känns de fel att ha sitt barn på skola och fritids en heldag. Jag skulle lätt vara hemmamamma om ekonomin fanns för de, typ jobba med eget företag hemifrån så William alltid hade sin mamma hemma. Jag tar väl och spottar på mig som kvinna enligt vissa nu, men jag har alltid trivts bäst i hemmet, städa och fixa med familjen. Mitt drömjobb är att vara dagmamma det där med att umgås med massa folk är inte min grej, jag har mina vänner och visst jag lär gärna känna flera, men jag har stora folkgrupper. Jag känner mig som en elefant i en glasbur, som folk tittar på mig, tycker illa om mig och jag har inte självförtroendet att tro mig vara omtyckt. Jag förutsätter alltid att folk vill mig illa, livet formar oss och en hårda törnar har gjort mig sådan.
Jag tror trots detta att resan till Gävle behövs för min självkänsla, för jag känner inte en kotte där.

Something new.

Jag har gjort några fynd i dagarna så tänkte passa på att visa er dessa.

Fat från Indiska (Borlänge igår) hade fått 50:- i presentkort via Wrapp.
Så priset blev 76 kr för denna.

Köpt för följande ändamål.

Fynd på Elgiganten i Borlänge igår.

Fick 50:- på CDON via ett presentkort från Wrapp.
Då CDON just nu har frifrakt fick jag endast betala 49:-
för denna, kändes som ett jättebra pris då William gillar filmerna.

Fick tag på denna via en Facebook annons för 60:-
I måndags, brorsan hämtade den åt mig
och idag tog Björn med den från brorsan.

Klart!
Inga nya tidningar då jag nyss rensat. Dessa är sparade
då jag varit med i vissa nummer, och
att jag inte hunnit läsa vissa av dem ännu.