Nu har jag fått fingrarna ur och lämnat in examensarbetet den slutgiltiga versionen efter ventileringen. Det känns, jag har dragit ut på saken i nästan två veckor. Eller jag har gjort ändringarna lite pö om pö och jag är glad för att examensarbetet är över, att slippa hålla på med skiten mer. Men samtidigt är det en form av ledsamhet i själen. Nu är 6,5 års slit över. Året runt sedan William var 10 månader har jag slitit med skolan, först kampen att fixa gymnasiebetygen via distans på KOMVUX, sedan lite undersköterskeutbildning samtidigt. Jag hade William hemma och jobbade lite extra på sommaren och helgen. Sedan började William förskolan som 2,5 åring och jag pluggade 200% och fixade körkortet samtidigt. Hoppade på högskolan och utveckling av e-tjänster och sedan på hösten lärarprogrammet. Jag har läst, sett min son gå från liten bebis hemma med mig till stor skolpojke som börjar tvåan om lite mer än en månad. Jag börjar snart mitt första jobb, inom yrket jag kämpat mig till. Det är vemod och lycka i ett. Namnet mamma och blivande fröken kommer heta mamma och nybliven fröken från och med den 13/8 när jag börjar mitt jobb, för då är jag fröken på riktigt. Nu står jag mitt emellan ett avslutat studentliv och yrkeslivet.