Life is life.
Madeleine Stenberg William ligger sedan ett bra tag, Björn och jag ligger på soffan och glor på tv någon film på TV4 film. Skitfilm men man tager vad man haver.
Känns som en bra fredag, imorgon är det lördag och vips söndag och sista ledighetsdagen innan allvaret börjar. Det är nervöst, ena stunden är jag kolugn nästa tänker jag; tänk om jag inte alls passar i yrket, jag kanske inte är bra. Ändå vet jag att jag älskat yngre barn och det är där jag har bäst kontroll och fantasi. Det ska bli skönt att jobba i förskoleklassen som första klass eftersom dom är så stora att man kan prata med den men även för att man slipper skriftliga omdömen där, något jag ställer mig emot på små barn. Jag gillar inte att bedöma barn som precis börjat ettan, alla barn är individuella och såna där omdömen känner jag verkligen sätter papper på att du är bra men du är bäst och du där borta i hörnet du är sämst. Jag gillar inte sånt, därmed föredrar jag förskola/förskoleklass där alla barn behandlas som individer där alla räknas oavsett vem du är och vad du kan eller inte kan.
