William ligger sedan ett bra tag, Björn och jag ligger på soffan och glor på tv någon film på TV4 film. Skitfilm men man tager vad man haver.
Känns som en bra fredag, imorgon är det lördag och vips söndag och sista ledighetsdagen innan allvaret börjar. Det är nervöst, ena stunden är jag kolugn nästa tänker jag; tänk om jag inte alls passar i yrket, jag kanske inte är bra. Ändå vet jag att jag älskat yngre barn och det är där jag har bäst kontroll och fantasi. Det ska bli skönt att jobba i förskoleklassen som första klass eftersom dom är så stora att man kan prata med den men även för att man slipper skriftliga omdömen där, något jag ställer mig emot på små barn. Jag gillar inte att bedöma barn som precis börjat ettan, alla barn är individuella och såna där omdömen känner jag verkligen sätter papper på att du är bra men du är bäst och du där borta i hörnet du är sämst. Jag gillar inte sånt, därmed föredrar jag förskola/förskoleklass där alla barn behandlas som individer där alla räknas oavsett vem du är och vad du kan eller inte kan.


Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

6 kommentarer

  1. Ja, kom förbi och kika, fast det är nog inte alltför mycket kvar nu 😀 Ja, jag hänger också med upp till regementet, ett tag iallafall. Sen till hösten när vikariatet är slut så vet jag inte hur det blir.

    Jag känner lika som dig där med omdömen! Varför måste man börja så tidigt som första klass? Man har ju utvecklingssamtal ändå så föräldrarna vet hur barnet ligger till, om det är något som behöver tänkas mer på etc.

  2. Hej, jag håller med om inga skriftliga omdömen men uppföljning om barnens situation vid vikariebyten eller språkutveckling kan så vara men handlar inte om omdömen. Du få veta väl där hur de gör. Sedan tror jag att du kommer vara jättebra och du behöver inte känna dig nervös. =) Lycka Till.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa