Idag firar vi svenskar vår nationaldag och solen lyser varmt ner på Sveriges hjärta Dalarna idag. Vackert väder är perfekt för dagen.
Björn, Williams pappa fyller 33 år idag, det känns märkligt att vi snart känt varandra i tio år. TIO ÅR! Jag var fjuttiga nitton år när jag träffade honom jag skulle få barn med. William fyller snart nio och det dröjer inte många månader efter det innan han blev producerad för tio år sedan. Tiden går så snabbt, ändå känns det som dessa tio år verkligen varit fullt med innehåll och en livresa utan dess like. Jag brukar tänka på hur människor genom åren, redan från det jag berättade att jag var gravid fram tills nu haft synpunkter på min livsstil och mitt liv och trots att tiden går framåt och jag kan tänka att folk borde märka att, det fungerar tydligen så vill folk så gärna ändå försöka tala om, tycka och tänka hur jag ska leva mitt liv. Det här är jag, det här är mitt liv, jag valde mitt liv och kämpade mig hit. Jag är ingen supermänniska med superkrafter, jag är bara enkla jag med ett bagage och en livshistoria som gjort mig stark och som vet att trots att trots att vägen är lång, tung och jävlig så reser man sig upp och kämpar vidare. Livslinjen och vem vi är kantas av så mycket mer än att bara vara enkla. Mina ögon har sett, min kropp har kämpat, mina öron har hört, mitt liv har varit testat. Jag klarar mig hel ur saker och jag säger ifrån när det behövs. Inom mig finns en stark människa, en svaghet, en styrka, en ensamhet, en vänlighet, en ilska, en lycka, en känsla av misslyckande, en känsla av lyckande. Jag är en människa gjord av kött och ben, tankar och liv. Ta mig för den jag är och jag kommer ta dig för den du är utan och innan men försök inte tala om för mig hur jag ska leva och tala inte om för mig hur mitt liv borde vara. Jag fick mitt liv att använda och du har fått ditt.

The happiest day of my life, was when I held you in my arms for the first time.