Hemmet din vrå.

Ibland ser man dem, husen som man bara skulle vilja bo i. Det där hemmet som skriker efter att man borde flytta dit. Att äga sitt boende, att fixa i trädgården och göra fint hemma. Jag längtar ofta till hus och liv. Helst skulle jag vilja köpa ett riktigt ruckel och göra om från grunden. Ett hus där ingen bott på flera år med spökliknade fönster och en grund som man sedan kan göra om till helt sitt eget. Jag vill ha ett typiskt dalahus rött med vita knutar och fönsterkarmar. Inuti vill jag göra det lantligt och med många ljuskällor. På gården skall det finnas äppelträd, päronträd, körsbärsträd och självklart syrener! Helst skulle jag vilja bo en bit ifrån bebyggelsen så jag slapp grannar och kunde gå ut och sola utan att oroa mig för att grannarna ska se. Hamnade nyss på sidan movehome som inte direkt fick mig att sluta drömma om ett eget hus.

Butikstips! Daisydapper!

I söndags beställde jag denna klänning från Daisydrapper efter ett googlande efter den perfekta klänningen för sommar och crusing. Jag hamnade in på Daisydrapper och gjorde en beställning. Skrev ett önskemål om att klänningen till på onsdag, och detta fixade butiken samt ringde mig då det visat sig att en söm i kragen släppt lite på grund av det fick jag klänningen 300 kronor billigare. Jag kände mig så grymt snygg i klänningen igår, jag kände mig kvinnlig och trivdes jättebra i den. Kommer bli fler köp därifrån, är du sugen på lite snygga 50-talskläder? Besök Daisydrapper du med!
20130620-120934.jpg

Personalfesten.

Hade skitkul igår, vi var hemma hos en kollega åt god mat, skrattade och pratade. Helt perfekt kväll, jag känner verkligen hur mycket jag egentligen borde ta mig ut varje gång jag befinner mig ute bland människor. Det är dock det där lilla problemet att jag laddar i veckor innan jag tar mig steget även om jag på senaste tiden faktiskt lyckats gå ut.
I mitt huvud är det jävligt jobbigt att umgås med folk, jag känner mig alltid rädd för att säga något “fel” eller känner att jag nog inte passar in. Det är alltid med de absolut närmaste vännerna jag kan koppla av och inte känna så, men med ytliga bekanta känner jag mig så fel. Det är självkänslan igen, man kanske borde försöka gå någon kurs i sånt för att stärka sin bild av sig själv. Börja med yoga och få positiva tankar bli ett med livet. Men så enkelt är det inte, självkänsla är något som man antingen har eller inte har och jag har ingen. Jag utgår ju oftast ifrån att folk tycker illa om mig eller åtminstone tycker jag säger helt galna och fel saker. Jag har ju lite speciell humor upplagt på de, jag skämtar om saker och ibland märker jag att folk tar mina skämt som seriösa, som privatperson är jag ganska oseriös ofta och tycker det är kul när man får skämta med folk lite. Jag antar att det är den sidan som dyker upp mer tydligt när jag kommer ut bland folk för jag kopplar av och ja det är en dubbelkänsla. Jag kopplar nämligen inte av så lätt, förutom när jag sitter med människor och skrattar och har kul. Det här är något jag måste jobba massor på.

Bilder från igår med iphonen.

20130620-120512.jpg

20130620-120525.jpg

20130620-120531.jpg