För några dagar sedan berättade William en sak i förtroende för mig, och jag insåg hur otroligt mycket en sån liten hemlighet som sitt barn kan bära på betyder för mig som mamma.
I den åldern William är i nu är mycket privat, och mycket är eget. Ibland får man den där starka kramen och ord som de han sa i morse ”JAG har världens bästa mamma”, men oftast så är dörren till rummet stängd och jag får ett snabbt hej innan kompisar och datorn lockar. Livet går mot tonåring och varje steg rör sig närmare den tiden när friheten är desto viktigare. William börjar mellanstadiet till hösten, det är inte många månader kvar och jag misstänker att han då kommer vilja gå ner på stan själv, kanske vill han gå ensam på bio och vem vet kanske gå till Mcdonalds med kompisarna själv också. Jag minns själv hur stor man tyckte sig vara på mellanstadiet även om man fortfarande var liten. Men den tiden betyder stor och egen, en tid för att utveckla sig själv. Jag har snart en tonåring här hemma, tiden går så fort!
Det är fantastiskt när man får förtroendet av sitt barn att bevara en hemlighet, eller förtroendet där barnet vågar fråga om alla de frågor som poppar upp i huvudet på en tweenie.
Hur som helst sa William en så fin sa till mig ”jag vågar fråga och berätta allt för dig.” när han sa detta så kände jag mig så utvald och stolt. För jag vill vara den mamman som mitt barn vågar vända sig till, jag vill inte vara en förälder som mitt barn är rädd för. Jag vill att mitt barn ska vara så trygg att han vet att jag aldrig kommer vända honom ryggen eller ge honom skamkänslor för något. Jag vill att han ska känna att min mamma vågar jag lita på, för hon litar på mig. Den dagen William dricker sig full första gången vill jag att han ska våga ringa mig, jag vill inte att han ska ligga någonstans och frysa ihjäl eller vara rädd för att komma hem. Jag vill inte att han ska stanna kvar på en fest och göra saker han kommer ångra bara för att han inte vågade ringa mig. Jag vill att han alltid ska veta att jag finns där, jag har haft vänner vars föräldrar aldrig visste vad som pågick som trodde att deras barn var hemma med kompisar när de låg i en pöl med spyor eller följde med någon hem fast de egentligen inte ville. För mig är det viktigt att William alltid kan ringa mig, för en besviken mamma som finns där är en bättre mamma än den som fördömer sitt barn så han eller hon gör saker som sedan ångras för resten av livet.
Jag kan vara bestämd mot William, men jag är också hans vän på vissa plan. Den vännen han alltid kan vända sig till, som alltid finns där för honom oavsett om han är 9 eller 45. Jag är hans mamma, hans förälder en person som finns där för mitt barn precis som jag lovade mig själv att vara i samma stund som jag blev gravid.
Foto från intervjun i tidningen Hemmets Journal från i somras.
Jätte fint skrivet. 🙂
Louisefoto – Sant varandra ord 🙂
Fin text! Och otroligt fin bild 🙂
Johanna – Rakt från hjärtat, och tack 🙂
Fint skrivet!! Inte alltid lätt men mycket viktigt… Önskar dej ett mycket gott nytt år=))
trollet – Ja verkligen :). Gott nytt år till dig med 🙂