Jag Dalkulla som jag är enda in i själen föll pladask för dessa vackra sängkläder! Med presentkort blev det mycket billigare och min förälskelse är ett faktum. Dalkullan inom mig ler!
År: 2013
Gusty och Confetti
Mina nya skönheter från tradera.
Någon som vet om det går att få bort märkning under hovarna?
Gusty hade jag som liten men hon blev tyvärr stulen. Nu är hon hos mig igen!
Dödsbo.
Inlägget är ett samarbete.
Källsortering, ett vida begrepp som jag tror de flesta någon gång kommit i kontakt med. När jag flyttade hit till Falun började jag källsortera, Falun var relativt tidiga med att allt ska sorteras. Här är det kompostpåsar och annat som används regelbundet. Påsar som ska slängas i soprum och grovsoprum finns det inte här. Jag tycker att det är ett smart drag ut miljösynpunkt även om jag tror många inte är lika intresserade. Att återvinna är bra, för miljön och får den framtid vi än dag ska uppleva, när jag en dag kommer försvinna från denna värld och mina anhöriga ska ta hand om mitt dödsbo vill jag att de lätt ska kunna återvinna mina saker med. Kanske genom att behålla vissa saker själv eller skänka vidare till till exempel myrorna. Återvinning är viktigt, din tröja du tröttnat på kan hållas till godo för någon annan. Återvinn mera, för miljöns skull.
Onsdag!
Onsdag, ny dag, skinnjackans premiär. Det är så underbart helhärligt! På väg mot jobb och dagen. Ikväll ska William börja på friidrott så det, städning och pakethämtning står på denna dags agenda. Vad händer för er?
Lite blandade foton på detaljer.
Rosor och en värme att leva för.
Det är vår i luften, vår och värme. Vår och kärlek, vår och glädje. Människor ler när du möter dem och helt plötsligt är det som alla mörka och likbleka ansikten du mött under lång tid fått färg och de ger dig sina bländande leenden och verkar lyckliga. De ler och lever, du lever det är vår och sommaren är på intåg. Träden ler mot dig och björkarna ger sina gröna blad som får ditt hjärta att hoppa. Björkarna, balkonger som börjar blomma, trädgårdar som rensas och gräs som brinner. Det är vår! Fåglarna bygger ivrigt sina bon för att ge liv åt sina avkommor. Livet skriker, kroppen ler våren här VÅREN är här. Snön som fanns det för bara någon vecka sedan är borta, vattnet ger dig sin glittrande spegelbild och även den tycks ha fått ett nytt liv. Nu är våren här, humlor, bin och fåglar, skratt och underbara gröna gräsmattor. Nu lever jag upp, nu njuter jag!
Dagen på jobbet har bestått av mycket ute tid, även om den även varit effektiv inne, men vem vill spendera tid inomhus när värmen är här? Det finns ju så mycket att njuta av utanför dörrarna. Jag har njutit och haft det riktigt bra! När jag kom hem hämtade jag William från skolan och vi tog sedan bussen ut till Björn där han bjöd på tacopaj som var SJUKTGOD! Vi gick sedan hem, med en avvikare in på Willys där jag hittade rosor (snittblommor) för 19’90 jag kunde inte låta bra att köpa mig 3 buketter hem. Jag älskar att ha rosor hemma, jag riktigt njuter av det och nu finns det en bukett i mitt sovrum, en bukett i köket och en bukett i vardagsrummet. Vardagslyx som förhöjer stämningen i hemmet.
Nu ska jag se på lite serie men skriver mer imorgon!
Sovrummet
Rosa rosor till sovrummet.
Gula rosor till vardagsrummet.
Gula rosor.
Röda rosor till köket.
Röda Rosor
Så vacker! Så halvlyxigt!
Tio år av mitt liv, Falun och William som förändrade mitt liv.
Igår var det exakt 10 år sedan jag flyttade till Falun. Vad ska man säga om saken? Nitton år gammal drog jag deprimerad och ensam till Falun och blev gravid ganska tätt inpå. Ha, det var precis som gamlingar sa förr att folk drog till städer och blev på tjocken. Som jag då?! Hur som haver, tio år av mitt liv har passerat sedan jag kom till Falun. Till min lägenhet på Bojsenburg och klev ut i en ny del av livet, tio år är en lång tid, det är inte långa stunden kvar tills William blir 9 år.
För tio år sedan var jag en annan människa, jag var ändå jag men ändå en annan jag. Jag var i desperat behov av att finna kärlek, bara bli älskad helt och hållet. Att bli mamma gav mig den kärleken, den där helt gränslösa kärleken du kan ge någon annan och få tillbaka. Jag har älskat att vara mamma sedan första stund, att vara förälder att ha någon du bara kan se in i ögonen på och inse att där finns det en kärlek utöver denna värld. För mig är föräldraskapet en den av mig, den jag är, min identitet. Den Madeleine jag var innan jag fick William är ingen jag längre identifierar mig med även om den biten av mig påminns då och då, hur jag kunde se mig själv som korkad och okunnig och inte alls de behovet av att lära. Hur jag då kunde bli den jag är nu som är kunskapssugen och vill lära mig saker. Hur jag byggt mina broar när jag flyttade hit till Falun och blev mamma. För så är det ju, jag blev förälder i Falun, jag blev vuxen i Falun. William och Falun fick mitt liv att ljusna på något underligt vis, denna lilla småstad som jag gett mitt vuxna liv.
Vem vad jag då innan? När jag tänker tillbaka på den där otrygga delen av mig själv som en gång var mitt jag skulle jag bara vilja resa dit, ge mig själv en kram och säga: DET blir bra, kämpa bara några år till jag lovar det blir bra. Livet blev bra, jag minns när jag var sexton år och stod vid Bastubacksbron i Mora och tittade ner i det iskalla vattnet och tänkte, vad händer om jag hoppar nu? Skulle någon sakna mig skulle någon ens minnas mig. Jag tog två steg upp på bronsräcket och tänkte hoppa när vinden viskade ”det är inte din tid ännu”, och jag klev ner igen. Jag lyssnade på vinden, jag trodde att alla människors olycka var mitt fel och trodde så starkt att alla skulle bli lyckliga och utan smärta om jag inte fanns kvar. Men vinden viskade och jag lyssnade, jag lyssnade även den gången när jag som tolvåring i femman låg och planerade hur jag lättast skulle lämna jordelivet när en röst även där talade till mig att min tid inte var där ännu. Jag straffade min kropp genom att inte äta och sprang flera varv i trappan, jag åkte inlines runt hela Udden varje morgon och jag cyklade fanatiskt till ställen runt om i Orsa för att min kropp inte var som jag ville ha den. Jag fantiserade om döden, jag trodde döden var den största delen av livet. Jag sökte kärlek utan att förstå vilken form av kärlek jag behövde, jag var den där alla kände till och visste vem jag var, jag vantrivdes med henne bilden av mig själv och de ingen annan visste.
Jag talade aldrig med andra om saken, jag lyssnade när mina vänner skar sina armar eller pratade om olika former av ätstörningar, jag var en peppande vän som mest funderade i döden. Jag var en konstig typ som grät när ingen såg och gick hem för jag mådde dåligt.
Jag skulle vilja ge mitt tonårsjag en kram, en bekräftelse på att ”du allting blir bra”. Jag ångrar inget i mitt liv, mitt liv blev bra. Mitt liv fick ett nytt liv när jag blev mamma, men jag skulle vilja ha chansen att berätta för mitt yngre jag hur bra livet skulle bli. Hur som helst tio år har passerat och här är jag, ett lyckligt och underbart jag!
Blondie 19 år, 10 år sedan.
Olycklig, förvirrad, ensam.
Brunett 29 år och 10 år senare.
Lyckligare, stoltare, livsglädje.
En plågad bussresenär.
På väg tillbaka till Borlänge och workshop sitter jag och plågas av svettstank. Svett som jag verkligen mår rejält illa av, det finns få saker som äcklar mig så mycket som personer som inte tar hand om sin hygien. Det är otrevligt och mindre kul att befinna sig i närheten av folk som stinker. Elak? Kanske rent av svinigt av mig att äcklas av sånt? Ja alla är vi olika men svettstank är fan inte okej!
Vad som däremot är okej är att det är vår äntligen!
Häng med på party.
På väg mot jobb idag då. Kanske kanske inte världensparty direkt och imorse var jag halvdöd men ja nu är det måndag och cirka en månad och några dagar kvar till sommarlov! Himlen är molnfri och det var faktiskt lite varmt! Snälla låt våren och blivande sommaren vara här nu så man kan kassera vinterjackan snart!
Sjuktgott!
Provade denna idag, jag ljuger inte den var att dö för! Rekomenderas!
En söndag och en helg som försvunnit.
Solen har värmt idag och det tackar jag hjärtligast för. Nog är det något speciellt med fint väder? Värme och sol?
Vi åt grillad kyckling, rostbiff och sallad till middag. William och Björn hade även potatissallad till med den saken hoppade jag. Dels för att jag undviker pasta, potatis och ris men även för att det innehåller lök som min mage och kropp inte tål. Jag har lärt mig leva utan lökprodukter även om det är ett jävla grejande att kolla allt man ska äta. Mycket mat numera får liksom göras från grunden vilket egentligen är rätt bra även om det stundvis känns lite trist att inte kunna äta sånt som är enkelt att laga ihop.
Bara tacokrydda och tacosås innehåller mängder med löksorter… De blir drygt ibland!
Hur som helst ny arbetsvecka imorgon, jag ska på workshop på kvällen för att gå igenom lite med ipaden och lära mig arbeta med den pedagogiskt kommer bli spännande. Sedan kommer jag väl hem i lagom tid för att natta William, ta bort sminket glo på Once upon a time och bege mig mot sängen.. Livet är ganska intensivt men snart är det semester tid. MIN första semester liksom! Känns rejält spännande och otroligt jävla underbart!