Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Fika & måltider

En frukost för två.

Nyss ätit frukost tillsammans denna mörka lördagsmorgon. Sista maj och nog blir man lätt besviken när inte solen lyser och värmen slås mot våra kroppar. Det lilla ljuset denna sista dag dag i maj, är vår frukost som bestod av ren kärlek. Tillsammans avnjöt vi den jag och William till små ord och skratt, diskussioner om livet och annat. Att blicka ut genom fönstret och se försommarens blommor ger mig ändå en ro i min själ, för det är rätt tid nu. Sommarens tid och det närmar sig skolavslutningar och ledigheter, tillfällen att ta vara på familjen och ha roligt tillsammans. Vad mer i livet kan man begära?
Björn påpekade här förra helgen att jag slutat negga så mycket vilket stört balansen i vår familj, jag har nämligen alltid varit negativt inställd till det mesta, redan som liten såg jag alltid saker som det var trist och det här vill jag inte göra. Något har dock förändrats de senaste åren. Det är nog från det jag var runt tjugoåtta tills idag? Jag är mer tillfreds med livet, jag är nöjd med saker och finner mig ro i livet på annat vis än jag gjort förr. Jag är inte längre den som tillsammans med en vän går ihop och håller med om att någon annan betett sig som ett eller annat sätt, jag är istället den som funderar över den andra personens delaktighet i vad som hänt. Jag är förändrad, jag märker det även i mina drömmer och tankar. Jag orkar inte längre lägga energi på dem som lovar men inget håller, eller dem som aldrig tar sig tiden för mig. Jag tar mig heller inte tiden för dem, jag skakar av mig saker och nöjer mig med det jag har. För jag är nöjd, kanske var det min lärarexamen som gjorde detta? Kanske var det att jag fick ett jobb? Kanske var det så när alla mina mål var uppnådda att jag äntligen hade fått allt jag behövde? Jag är tillfreds med livet på ett sätt jag önskar alla kunde få vara, jag älskar att vakna till fågelsång och dagsljuset som lyser in genom de små springorna i persiennerna. För varje dag jag öppnar ögonen och känner idag lever jag, inser jag att jag är förbannat lycklig och jag vill aldrig att någon ska ta det ifrån mig.

001

002

Related Tags:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa