Jag tänker mycket kring föräldraskap och vem man vill vara som förälder. Jag har nog varit klar med regler för William från han var liten, kunnat säga ifrån på vissa saker men varit mer lugn i andra. Jag hör ofta att William tänker till mer än många andra barn i samma ålder och funderar och analyserar. Sådan är jag med, jag antar att det delvis beror på att det är så mitt föräldraskap också varit, här hemma är det en plats där vi får tänka och tycka. Vi diskuterat och funderar, William har alltid kunnat fråga och fått svar, på de frågor jag inte kunnat svara på har vi sökt reda på svaret tillsammans. Jag är ganska övertygad om att detta gjort att han är så pass vetgirig som han är, att han fått bekräftat att vi ska finna svaren. Jag precis som William älskar att få uppleva och lära, att få kunskap och utvecklas mentalt. William är inte rädd för att ge tips och idéer och senast i torsdags så berättade William för mig vilken tröja jag borde ha. Den är mer du mamma, den andra är inte din färg. Det gick förbi en manlig expedit på affären som sa, Åh så bra du har en personaldresser med dig! Det har jag nog ofta, William vågar nämligen berätta för folk vad som passar och inte, han har följt mig så många gånger att han har koll på vad som passar och förra veckan fick jag även reda på att han peppat grannen att testa en ny hårfärg, då han var säker att den skulle passa henne. I min föräldraroll är jag nog mamman som ger liv, trygghet och vägledning. Jag kommer aldrig lägga mina värderingar i vad William slutar som i framtiden, för mig får han bli den han vill vara. Vill han färga håret och klä sig i alternativ klädstil kommer han få göra det, vill han jobba med musik får han det. Vill han bli läkare och åka i världen och hjälpa andra så kommer jag även stötta honom där. Den vägen William väljer i livet är hans, jag har ingen rätt att lägga mig i hans livsval och utveckling. Däremot påverkar jag honom, jag påverkar honom att se allas lika värde som människa. Vi diskuterar orättvisor och varför världen är som den är, vi jämför och tar reda på fakta. Hans liv är hans och det har han rätt till, min uppgift som Williams mamma är att vara hans trygghet och vägledning, inte hans domare.
Låter som ett bra grund för honom 🙂
Nett – Det hoppas jag :).