När själen möter dig med ett bittert leende.

Idag när jag kom innanför mina dörrar möttes jag av den där jobbiga känslan som far över mig lite då och då. Känslan jag så kämpar emot men som är en del av mig, vissa dagar när jag kliver innanför dörren här hemma, eller går på stan kommer en känsla över mig som trycker hela jaget långt ner i skosulorna. Jag känner då hur själen ropar på hjälp och jag blir ett litet barn som kämpar emot tårarna. Jag ville bara gråta här hemma idag, kände hur jag fick andas lugnt och slå igång en serie för att undantrycka den hemska känslan som kom över mig. När jag känner så här är det som tiden stannar upp och hjärta och hjärna ber mig gå mot min säng, dra ett täcke över mitt huvud, blunda och aldrig mera stiga upp. Hela själen ber mig stirra in i väggen och inse vilken total nolla jag är. Känslorna talar om för mig att alla runt mig skrattar bakom min rygg och jag är inte vatten värld för någon. Min hjärna, kämpar med att tortera mitt inre med olika känslor och hat mot mig själv och jag känner mig så maktlös mot allt de jobbiga som far runt kring mig. Det är som att alla besvikelser, alla minnen och alla svek ska pressas emot mig just då för att riktigt visa hur lite jag har som värde. Varför jag ens skriver detta är nog för många en gåta, jag skriver för jag måste få ur mig sådant här. Det ger mig någonstans styrkan att ta tag i känslorna igen. Vad är det som skapar sånt här? Varför ligger det alltid en sorg dold under ytan som försöker ta övertaget om mitt liv då och då? Jag har mer i livet än jag någonsin kunnat drömma om, men den som en gång varit deprimerad kanske alltid får ha såna här små downs? Det går över för mig, imorgon är det bättre men idag är det tungt och sorgligt. Det går över, saker går alltid över. Styrkan i morgondagen ska få bita tag i mig istället för detta.

20131231-150743.jpg

En dröm om semester.

Alla drömmer vi väl oss bort ibland, just nu drömmer jag mig till semestern när jag bara vill njuta och ta igen årets all energi. Visst är det konstigt hur trött man känner sig vid den här årstiden efter ett år av jobb och slit? Visst är det ganska märkligt att kroppen börjar känna att den behöver vara ledig, och huvudet skriker efter en paus från allvar bara för att läsa en bok som inte alls stimulerar hjärnan. När hjärtat skriker efter att få andas sommarluft och ögonen längtar efter solljus och blommor att fästa blicken på. När fingrarna skriker efter att röra jord, och armarna vill omfamna vinden. När ens rygg längtar efter att ligga på en strand och tårna vill känna sandkorn mellan sig? Visst är det konstigt hur hela ens kropp ropar efter sommaren? Just såna här gånger känns det ännu viktigare med andrum och vila, då drömmer jag mig bort mot havets brus och kanske en tur på spa. På spavästkusten.com hittade jag underbara och uppfriskande bilder som fick mig att drömma mig långt bort från vardagens stress och mörka rum. Här fanns det tips på avkopplande platser, museum och vackra stränder. Avkopplande platser där havsluften kan tränga in i näsborrarna för att friska upp sinne och själ. För visst är det viktigt? Det där med att friska upp sinnet? Jag tror vi tar för dåligt hand om våra kroppar, att vi ser dem som något som vi kan ta tag i senare något som inte behöver tas om hand. Egentligen behöver vi ta hand om våra kroppar allra mest, det är ju dem som ska bära oss genom livet och som gör att just vi är vi? Varför prioriterar vi så sällan kropp och själ? När ett spa är precis vad vi alla borde besöka då och då för att finna friden? 

Glacial_striae_in_Kosterhavet_national_park-300x225 

Leksaker, fantastiska leksaker.

Inlägget är ett samarbete.

Blir jag någonsin vuxen? Det är frågan, vuxen i ålder men förmodligen aldrig vuxen i sinnet. Leksaker är ju så himla roligt. Så sent som idag hittade jag en nylanserad sida som heter leksaker.se, då de är alldeles färska kan man inte ännu idag beställa därifrån men snart kommer de bland annat att sälja billigt lego. Helt perfekt för mig som har en son som just älskar Lego. Jag gillade mest My little pony som barn och numera så letar jag efter My little ponys från 80-talet. Helt fantastiskt, min dröm skulle vara att denna variant av My little ponys började säljas i vanliga butiker igen. Jag förstår ju att det är svårt, eftersom det efter G1:orna av My little ponys kommer flera nya generationer. Men drömma kan man ju alltid göra. Leksaker är fantastiskt kul om inte annat, jag verkligen njuter av varje sekund jag får chansen att spendera med att kika runt på leksaker.