Tack! Detta verkar vara över! Tack att man nu slipper läsa om, VAL överallt.
Det här ska bli skönt, kanske mer intressanta saker dyker upp nu? Jag har följt valvakan fastän jag inte skulle! Men William ville se och sen började jag kika efter honom. Jag är nöjd med resultatet. Trots att inte Feministiskt initiativ kom in är jag glad, för jag har alltid varit lagd åt vänster och det känns spännande för mig oavsett. Jag respekterar dock alla som röstat annorlunda än mig, jag tycker detta val varit hemskt med smutskastning från höger till vänster. Folk som slutat umgås med människor på grund av vad man röstar på. Folk som kallar varandra för fula ord tack vare vad man röstat och sånt gillar jag inte alls! Men jag är glad över att alliansen inte längre är stört! För jag föredrar det röda, jag är ju rödgrön (och rosa även om de inte kom in.) Nu blir det spännande att se vad som kommer att hända härnäst.
14 september, 2014
Visar: 1 - 3 av 3 artiklar
Godis och val.
Tipspromenaden runt Tisken var helt klart värt det, helt underbart. Vädret idag har varit underbart! Jag har redan röstat så något sådant har jag inte behövt tänka på, har dock känt mig rejält PMSig och blev rejält sugen på godis. Så jag bestämde mig för att jag får unna mig godis idag, det är menstid. Ätit lite men var inte alls så gott som jag föreställt mig, märkligt sånt där?!
Åt två ägg till middag också. Nu väntar jag på William och Björn, får se när de kommer. William ville se valvaka ikväll, får se hur det blir. Jag ska kika lite i alla fall, tror det blir ett spännande val även om jag helt ärligt ser framemot att det ska vara över. Vilka hot och obehagligheter som förekommit detta år, det är helt galet ju!
Hoppas ni får en fin kväll!
God morgon på er!
Idag är det söndag, jag sitter just nu iklädd mysbyxor och en tröja jag hade glömt bort att jag hade. Duktigt gjort av mig?! Hur som helst är den rätt fin och känns helt okej för dagen. Kände mig depp när jag ställde mig på vågen och har stått stilla. Jag vet varför, jag har den fantastiska kvinnoveckan och då går jag alltid upp. Det har jag inte gjort denna vecka så frågan är om det är så att kroppen samlat de jag skulle gått ner i själva kvinnovolymen. Jag får se, borde se resultatet om några dagar, jag hoppas ju på att jag kommit ner till delmål ett då. Det betyder i så fall att jag gått ner 9 kilo på 3 veckor, varav de fyra första var sommarvikt/vätska och inte alls kilon jag kände för att ha från första början. De försvann väldigt omgående ner till vad jag vägt sedan förra hösten och mått skit över. Det jag suktar på nu är vad jag brukar stanna på och där vantrivs jag med. Jag ska sammanlagt gå ner 14 kilo. Nio av dem kan vara tappade här i veckan, om det är så att mensen håller mig fast. Då återstår fem kilon och dem ska jag kämpa bort för allt jag är värd. Jag tror att jag kanske skulle trivas då, egentligen vet jag inte? Min sjuka del av hjärnan kanske skulle vilja gå ner mer typ runt tjugo kilo sammanlagt. Min realistiska hjärna säger att du ska inte svälta ner dig till en vikt du inte ska ha? Min sjuka del av hjärnan är dock den jag känner mig mest bekväm att lyssna till. Det är samma som brukar fått mig till att stoppa fingrar i halsen, eller som drev mig till att sluta äta. Den sjuka delen är den som alltid tar mig till den farliga platsen, varför den driver mig mer än den normala delen av hjärnan vet jag inte? Samtidigt tror jag att sånt här är genetiskt, den där känslan av att inte duga som man är. Känner ni igen er?
