Oj vilken konstigt slut det blev innan natten igår. William gick och la sig för att strax börja säga att: Mamma det känns som jag inte får någon luft, som det är ett lock över halsen. Jag bad honom dricka lite vatten och trodde saken skulle gå över. Men det fortsatte, strax började han hosta och berätta om klåda i halsen. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen som kopplade oss vidare till giftcentralen?! Förstår fortfarande inte varför vi skulle tala med dem, men antar att de förstår sånt bättre än mig. Giftcentralen hänvisade oss till akuten så vi åkte dit. Som alla vet är akuten inget ställe man gärna åker till, vi fick stanna där tills halv fyra i natt. Läkarna hade fullt upp, och William somnade och vaknade. I alla fall insåg jag vid 2 eller om det var senare? Efter ett tag tappar man liksom koll på tiden, att något jobb och skola skulle det inte bli tal om för oss. Läkaren tror att William reagerat på något och vi fick åka hem. Eller åka, jag har ingen bil och som tur är bor vi nära lasarettet det kan även ha varit bra för Williams andning att gå. Vi kom hem och somnade vid fyra. Sen gick jag upp och ringde fritids för att sjukanmäla William 6:30 och somnade om. Vi sov till halv elva, båda är ganska trötta idag. Men då jag tror att det är bra att få luft så tog jag med William ut en sväng idag. Han mår bättre och är piggare, men hostar en del. Det känns läskigt, William har aldrig visat tecken på allergi och astma och eftersom jag har sjukdomarna blir man klart orolig. Hur som helst det blir jobb imorgon och jag känner mig som jag druckit 10 öl idag. Trots att jag inte druckit alls…

Helt slut på akuten.

Idag var vinterlandskapet helt magiskt ute. 
Kallt men helt otroligt vackert! Det var så man nästan
tappade andan av hur vackert det är.

Dimman låg så häftigt på åkern.

Dimma och hoppbacken.