Doula – Sen avnavling, barnets rätt till sitt eget blod.

Just nu är det många bloggare som blivit sponsrade av ett företag som vill att man ska donera sin nyfödda bebis navelblod. Själv är jag sedan något år med i gruppen Sen avnavling – Barnets födelserätt på Facebook, men redan tidigare hade jag fått höra om detta och önskar så att jag vetat det jag vet idag när William föddes. Nu blir sen avnavling mer och mer vanligt, men vissa sjukhus stressar fortfarande på denna process. Jag vill därmed ge er en text kopierad från min fina vän Sophie som är niobarnsmamma och doula. Läs detta och gå med i Sen avnavlingsgruppen, snälla ni donera inte era små bebisars blod. Tänk på att man måste väga minst 50 kilo för att donera blod som vuxen, hur kan det då vara okej att donera blodet på någon som är alldeles nyfödd och väger sin vikt i gram?!

Texterna och bilderna nedan är kopierade från Sophie med tillstånd!

“Tidig avnavling vilket i princip krävs för att kunna samla in den mängd blod som behövs för att spara stamceller innebär att barnet går miste om 1 deciliter blod vilket motsvarar 2 liter blod hos en vuxen person.”

Fakta om Sen avnavling:
•Baby receives up to 20-50% more blood (54-160ml) than if clamped prematurely.
•Boosts iron levels and prevents anemia.
•Baby receives all their stem cells.
•Better oxygen levels, decreasing need for supplemental oxygen.
•No need to worry if baby isn’t ”breathing” immediately because the placenta/cord is supplying oxygen to the baby.
•Reduces incidence of bleeding in the brain (intraventricular hemorrhage) and the need for blood transfusion.
•Decrease risk of Birth Injuries, specifically those associated with the brain/IQ.
•Decreases risk of maternal postpartum hemorrhage and retained placenta.

Babies are born with their own resuscitation equipment. The placenta not only helps the baby to transition, but assists with resuscitation if needed. There is no reason to clamp and cut the cord of a baby who needs help. Doing so will create more problems for the baby and mother. Anything that needs to be done can be done with back-up from the placenta, and the involvement of the mother.

En videoklipp som handlar om sen avnavling på svenska.

En bra beskrivning på svenska om hur viktigt sen avnavling är:

“Så här brukar jag förklara sen avnavling: När bebisen ligger i magen så får hen allt syre och näring från moderkakan via navelsträngen. Alla slaggprodukter lämnar barnet via navelsträngen. När bebisen föds så fortsätter navelsträngen och moderkakan att jobba, precis som när bebisen låg i magen. Och det är faktiskt otroligt bra! För när bebisen föds så ska hela hens blodcirkulation förändras och lungorna ska vidgas ut och börja ta upp syre. De här förändringarna kan ta lite tid – men det gör inget om navelsträngen är intakt. Bebisen får det hen behöver ändå. Så syrerikt blod pulserar till bebisen och sedan återvänder en del blod till moderkakan. Nu “läser” moderkakan av blodet och avgör hur väl bebisen syresätter sig själv. Om svaret är att bebisen syresätter sig sådär, så fortsätter navelsträngen att pulsera. När bebisen dock syresätter sig själv väl så pumpas bebisens blod från moderkakan och navelsträngen in i bebisen och sedan upphör pulsationen.
Får bebisen sen avnavling så sover hen bättre, ammar bättre, skriker mindre och får ett starkare immunförsvar då navelsträngsblodet är rikt på stamceller. Dessutom får bebisen högre järnvärde, även vid 6 månaders ålder, jämfört med barn som fått tidig avnavling. Järn är mycket viktigt för hjärnutvecklingen och brist kan ex leda till ADHD.
Även för mamma är sen avnavling bättre så det minskar risk för kvarhållen moderkaka och blödning. Det är nämligen svårare för kroppen att få ut en moderkaka som är stenhård av bebisens blod.
Det finns faktiskt inga fördelar med tidig avnavling för varken mor eller barn. Så kräv att få sen avnavling! Kräv att barnmorska/undersköterska vänta med att klampa och klippa navelsträngen tills pulsationen upphört och navelsträngen är tunn och vit!” – Xana De Silva

När den lediga tiden ger ångest.

img_0355

Bild från i vintras.

Jag har galet tråkigt idag. Igår fick jag en jätteångest så tog mig en oplanerad promenad ner på stan och hämtade ett paket. Men nu sitter jag här igen och vet inte vad jag ska göra. Kanske borde jag bara snöra skorna och ta en promenad igen, jag märker ju att när jag går ut blir måendet bättre. Så här är det varje gång jag blir ledig, framförallt sommarledig. Jag får ångest och bli orolig i kroppen, känner att jag inte vet vad jag ska göra med tiden och börjar tänka. Jag avskyr det där, att tänka och fundera. Helt plötsligt är det som att jag fastnar i ett hål av saker jag helst inte vill tänka på. Jag blir som fast i saker jag inte vill tänka på, jag grubblar och får hypokondriska tankar och kommer till tankar om jag är sjuk i diverse åkommor. Det är hemskt! När jag var yngre var det att festa och umgås med vänner som fick mina tankar på andra platser, när jag blev mamma var det William som plockade och dämpade alla sinnesintryck och tankar runt mig. Alla hål som slukar mig och sedan blev det studier och nu jobb. Sen när jag är ledig, när William är hos sin pappa är det som att hjärnan får tiden att tänka och det är skitjobbigt.

Jag hoppas tankarna ska få vila lite en stund nu, jag ska försöka att läsa böcker och stannar upp i mitt tänkande och säger till mig själv att sluta. Det är svårt, jag är inte van vid att säga ifrån till mitt inre men jag måste. Det är nämligen tufft att känna så här.