Fri som en fågel.

IMG_7862 Bilden är från när vi besökte Östersund.

Så var det då alltså redan onsdagskväll. Tanken idag var ett par nya naglar, men jag har sovit så dåligt under natten och min andning har varit bedrövlig så tanken på att gå ner på stan och hem fick helt enkelt ges upp. Jag bytte tiden till imorgon och hoppas på att det känns bättre då. Just nu är jag uppe i 1200 mikrogram Bricanyl per dag. Jag var ner till apoteket på lasarettet och handlade ny medicin idag, det går åt här hemma kan man säga.

002Jag har en liten kärlek till blommor.

Eftersom jag är hemma nu på dagarna medan Björn jobbar står jag för middagen, så jag lagade mat igen med matkassen från Citygross och middagen var verkligen god idag också. William och Björn var jättenöjda. Efteråt var tanken att vi skulle ta en promenad, vi gick mot ICA Maxi. Jag fick sådana hostanfall så jag valde att gå hem igen. Kom hem och proppade i mig en dos av min Easyhaler som jag har som snabbverkande. Sedan la jag mig på soffan och tog det lugnt. Jag brukar inte skriva om min sjukdom så ofta, kanske för att jag inte tycker den är så intressant för andra. Men samtidigt är den en stor del av mitt liv, den finns där alltid och jag lever ju med den kroniskt år ut och år in.

001Två viktiga för sommaren.

Jag tänkte på en sak här kvällen mellan måndag och tisdag, jag var riktigt dålig då och gick igenom för William hur han ska agera om jag får ett anfall. Att han först ska ge mig min medicin som ligger bredvid sängen, sedan ringa 112 och avsluta med att ringa sin pappa. Det gör ont i hjärtat på mig varje gång jag går igenom denna process. Jag minns så väl när jag fick ett anfall när han var 4 år, denna lilla människa som ringde sin pappa och berättade att jag var dålig, pappan i sin tur som fick ringa sjukvården och jag som fick åka till lasarettet och inhalera och bli inlagd. Dagen efter när jag kom hem från sjukhuset skyndade jag mig till förskolan där han befann sig och hans lilla jag som kom springande till mig och gav mig en stor kram. Min älskade lilla unge! Jag minns hur det högg till i hjärtat, att han behövt göra mig den tjänsten.

Hoppas ni andra mår bra i alla fall? Vad gör ni på dagarna?

Madeleine Stenberg

Bloggare sedan 2004. Bor i Falun med min son William född 2004. Är utbildad lärare, förskollärare, doula och hjälpmamma samt kursledare i Amningshjälpen. Studerar till specialpedagog.

38 thoughts on “Fri som en fågel.

  • 20 juli, 2016 at 21:38
    Permalink

    Vilka härliga bilder! Det är så fint med blommor! Kram

    Reply
  • 20 juli, 2016 at 21:39
    Permalink

    får jag fråga vad du har för sjukdom? gud vilken son ni har skapat <3 vad duktig han är som hjälpte dej redan som 4 åring när du fick ett anfall. kram till dig.

    Reply
    • 20 juli, 2016 at 21:45
      Permalink

      Absolut :). Jag har astma och svår astma dessutom :/. Kram!
      Ja det var så fint gjort av honom verkligen. 🙂

      Reply
  • 20 juli, 2016 at 22:49
    Permalink

    Vad bra att han vet vad han ska göra om du får anfall!

    Reply
  • 20 juli, 2016 at 23:33
    Permalink

    Vad jobbigt att du inte får sova så bra under nätterna :(( Hoppas det ordnar till sig! Och vilken duktig liten kille som klarade av att ringa.. han verkar så snäll och godhjärtad! 🙂

    Reply
    • 21 juli, 2016 at 18:22
      Permalink

      Ja det är han absolut <3. Han vet precis hur och vad han ska göra. Det är jobbigt absolut, verkar må bättre idag så hoppas på det 🙂

      Reply
  • 21 juli, 2016 at 00:12
    Permalink

    Massa styrka! Viktigt att du lär barnen även om det känns jobbigt

    Reply
    • 21 juli, 2016 at 18:21
      Permalink

      Åh tack du! Visst är det så, tror det är viktigt att låta dem lära sig.

      Reply
  • 21 juli, 2016 at 01:23
    Permalink

    tråkigt att du inte mådde bra :/ hoppas du mår bättre imon! kram

    Reply
  • 21 juli, 2016 at 05:37
    Permalink

    Jag gissade att det var astma du hade och såg att det också var det här ovan i kommentarerna… Tycker du ska skriva mer om det, om du vill och kännr för det är klart, men jag tror att sådant ä viktigt för andra, så att man sprider kunskap och därmed också en ökad förståelse för det 🙂

    SV: Tack! Det kändes faktiskt bra får jag erkänna, särskilt som ben som sagt alltid har varit min svaga sida när det gäller styrka sådär 🙂
    Det tycker jag att du ska göra, men ta det lugnt och sätt inte för höga krav på dig själv redan från början, för då kommer det troligen sluta med att du inte tränar alls igen. Trappa upp långsamt, ta steg för steg och sätt upp små delmål som du kan sikta mot. Försök få med dig någon att tträna också, för det är ju alltid roligare när man är två, + att man drar med varandra de dagar då det annars lätt hade blivit att man skippade träningen 🙂

    Reply
    • 21 juli, 2016 at 18:30
      Permalink

      Det kan jag absolut göra, får bli ett inlägg om det i framtiden 🙂

      Reply
  • 21 juli, 2016 at 08:56
    Permalink

    Låter himla jobbigt och läskigt om det skulle bli fler såna jobbiga anfall. Stackare!! 🙁

    Reply
    • 21 juli, 2016 at 18:30
      Permalink

      Ja det är hemskt, men nu verkar jag äntligen komma mot bättringsvägen :D.

      Reply
  • 21 juli, 2016 at 08:57
    Permalink

    Åh va gulligt, fick tårar i ögonen, vilken underbar liten kille 🙂

    Reply
  • 21 juli, 2016 at 09:13
    Permalink

    Vad jobbigt för dig med andningen och astman :/

    Och vad otroligt att din son, bara 4 år gammal hjälpte dig*

    Hur mår du idag?

    Reply
    • 21 juli, 2016 at 18:29
      Permalink

      Ja det är hemskt när den är sämre. Ja det var verkligen otroligt, det kändes i kroppen men jag var så stolt över honom och är fortfarande. Idag mår jag bättre :D.

      Reply
  • 21 juli, 2016 at 09:34
    Permalink

    Bara jag som inte kan se bilderna?!? =O…ser bara 002, 001 och ett bildfil-namn iaf! Även om det gör ont för ditt modershjärta(?) att behöva ge din son den hederliga förtroende så är jag säker på att han tar det med stolthet och allvar… kanske gör detta att ni kommer närmare varandra! Min barndomsväninna har också en svår astma och hon fick den vid 7år. Vi var(vi håller ihop fortfarande) som syskon och var typ jämt (utom när vi sov då) så när hon fick så fick jag också bli informerad hur jag skulle göra ifall hon fick ett anfall, jag kände mig stolt över de vuxna förtroende + hennes =)… fin människa din son är och duktig också! TREVLIG fortsatt VECKA, kram

    Reply
    • 21 juli, 2016 at 18:28
      Permalink

      Nej du var nog inte ensam, mitt plugin hade slutat funka så var därför. Har bytt till ett annat nu :). Åh så fina ord du lämnar här! Visst är det så, det är så klart något fint i att få känna den saken <3

      Reply
  • 21 juli, 2016 at 11:27
    Permalink

    En kompis mamma har astma. En väldigt envis och allvarlig astma som jag antar att du med har. Min kompis hade också superkoll på vad som behövde göras ifall att. Barn tål och klarar mer än man tror. Visst är det jobbigt men det blir vardag för dom. Jättebra att du informerar och visar..

    Reply
    • 21 juli, 2016 at 18:27
      Permalink

      Visst är det så, barn är verkligen starka ofta tror jag mer att det gör ont i en själv när man lär sina barn saker när man är svag. Man vill inte utsätta dem för en sådan rädsla. 🙂

      Reply
  • 21 juli, 2016 at 11:38
    Permalink

    Jag beundrar människor som lever med sjukdomar såsom diabetes, astma och många andra kroniska sjukdomar. De gör sin sjukdom till endel av sin vardag och lever ett normalt liv. Barn är smarta individer och hanterar det mesta. Kram

    Reply
    • 21 juli, 2016 at 18:26
      Permalink

      Samma här, beundrar också människor som är sjuka på ett eller annat vis. Det finns en styrka där, om en tuff sådan. Visst är dem, man ska under underskatta barn 🙂

      Reply
  • 21 juli, 2016 at 12:34
    Permalink

    Men åh, vad jobbigt för er! Vilken duktig kille ni har!!
    Svar: Ja det var ett fantastiskt lyckat event, alltid lite pirrigt när man ordnar själv men det gick ju bra;)

    Reply
    • 21 juli, 2016 at 18:25
      Permalink

      Ja det är tufft faktiskt :/. Tack jag är stolt över honom verkligen 🙂

      Reply
  • 21 juli, 2016 at 12:37
    Permalink

    Låter verkligen jättejobbigt!! Så bra att er son kan vara trygg i att veta hur han ska agera! Och fina bilder!!

    Reply
    • 21 juli, 2016 at 18:25
      Permalink

      Ja det är inte kul direkt :/. Ja eller hur, han vet precis och det känns bra. Åh tusen tack :D.

      Reply
  • 21 juli, 2016 at 13:15
    Permalink

    Hej

    Va synd att du inte fick dina naglar fixade – men hälsan går alltid först.
    Krya på dig o ha en riktigt fin dag.

    Som svar på dina frågor idag:
    Jag mår bra, jätte bra – utom armen som fortfarande känns av – dagen, sovs bort, tyvärr så jobbar jag ju natt….

    Ha en bra dag

    Reply
    • 21 juli, 2016 at 18:24
      Permalink

      Ja absolut, hälsan är viktigast men nu är dem fixade i alla fall 🙂

      Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: