I tiden av en vilodag.
Madeleine Stenberg 
Idag tog jag och unnade mig själv en vilodag. Jag har tittat på tv-serier, bara tagit det lugnt och andats den här näst sista dagen som ledig. Snart börjar arbetet igen, visst att man har sina helger men det är ändå inte detsamma som långledigheten som man har sommartid.
Något jag ska vara noga med det här läsåret och även terminer är att se till att ta hand om mig själv. Promenera, göra saker jag tycker är roliga. Ägna mycket tid åt att inte pressa mig själv utan faktiskt vara snäll mot mig själv och mina nära i första hand. Med snäll menar jag att min prioritet ska ligga hos mig, den ska inte ligga i min välvilja att hjälpa till. Jag måste säga stopp när jag känner att jag inte mäktar med något.
Jag har funderat kring det viktiga för mig. Vad är det viktiga för mig? Det är tiden med familjen, att ta promenader och att läsa samt se på serier. Det är att umgås med vänner och skratta mycket. Jag ska lägga detta på prioritet och annat som nummer två. Jobbet är viktigt men inte för viktigt. Man måste få tid att leva också. Jag försöker visualisera måndag, förbereda mig mentalt på det nya. För jag är nervös, det får man vara. Jag har aldrig varit något större fan av att presentera mig inför massor med människor. Mest för att jag inte tycker mitt liv är speciellt intressant. Vad vill folk veta om mig? Samtidigt vill människor veta saker om mig eftersom jag ser min stadiga skara av läsare här varje dag.
Jag misstänker att det är ni anonyma som gillar mina inlägg och det är roligt. Ni som lämnar kommentarer blir jag precis lika glad över. Jag funderar ibland på vilka ni är, ni som läser här varje dag. Vilka ni är och vad ni finner intressant, det skulle vara roligt att veta lite mer om er.
