Idag tog jag och unnade mig själv en vilodag. Jag har tittat på tv-serier, bara tagit det lugnt och andats den här näst sista dagen som ledig. Snart börjar arbetet igen, visst att man har sina helger men det är ändå inte detsamma som långledigheten som man har sommartid.
Något jag ska vara noga med det här läsåret och även terminer är att se till att ta hand om mig själv. Promenera, göra saker jag tycker är roliga. Ägna mycket tid åt att inte pressa mig själv utan faktiskt vara snäll mot mig själv och mina nära i första hand. Med snäll menar jag att min prioritet ska ligga hos mig, den ska inte ligga i min välvilja att hjälpa till. Jag måste säga stopp när jag känner att jag inte mäktar med något.
Jag har funderat kring det viktiga för mig. Vad är det viktiga för mig? Det är tiden med familjen, att ta promenader och att läsa samt se på serier. Det är att umgås med vänner och skratta mycket. Jag ska lägga detta på prioritet och annat som nummer två. Jobbet är viktigt men inte för viktigt. Man måste få tid att leva också. Jag försöker visualisera måndag, förbereda mig mentalt på det nya. För jag är nervös, det får man vara. Jag har aldrig varit något större fan av att presentera mig inför massor med människor. Mest för att jag inte tycker mitt liv är speciellt intressant. Vad vill folk veta om mig? Samtidigt vill människor veta saker om mig eftersom jag ser min stadiga skara av läsare här varje dag.
Jag misstänker att det är ni anonyma som gillar mina inlägg och det är roligt. Ni som lämnar kommentarer blir jag precis lika glad över. Jag funderar ibland på vilka ni är, ni som läser här varje dag. Vilka ni är och vad ni finner intressant, det skulle vara roligt att veta lite mer om er.
Tror du är inne på rätt spår. Dessutom måste man fylla på sina depåer för att ha något att ge till andra.
Kram
Ja det är nog väldigt viktigt, jag ska verkligen försöka prioritera mig själv :).
ja men va härligt glömt inte sej själv men det e lätt när man har barnen
ha en fin söndag raring kramar
Ja det är jätteviktigt, speciellt för mig som glömde allt för jobbet förut. Nu måste jag prioritera annorlunda 🙂
Hej!
Jag hittade din blogg först idag och har bara läst lite här och där men förundras över hur mycket vi har gemensamt. Jag är också lärare med IBS och sköldkörtelproblematik. Jag kommer återkomma!
Mvh Lisa
Hej! Så fint av dig att lämna ett spår här och så roligt för mig att läsa att du återkommer. IBS är hemskt verkligen :(. Jag håller nu på att äta vegetariskt då det ska kunna läka tarmen. Mycket även veganskt, men inte helt.
Sköldkörteln är jag precis i ett läge där jag hade förhöjt värde på ena men inte de andra två, så jag har inte fått någon medicinering eller så. Utan istället har man tagit prover igen för att se om det är detsamma fortfarande. Jag får väl veta mer imorgon. Eftersom jag är så himla trött som jag är just nu skulle jag nog föredra att få levaxin men ännu vet jag inte hur provsvaren jag tog i fredags säger. Man får se antar jag :).
Kram 🙂
Det kan verkligen var jättekrångligt det där med sköldkörten. Jag fick min diagnos strax efter barn nr 2 föddes för 17 år sedan. Jag klarar mig än så länge utan medicin men har totalt ändrat kosten vilket jag tror är orsaken till att jag inte behövt levaxin ännu trots att större delen av sköldkörteln inte fungerar.
Lycka till med både hälsan och det nya jobbet!
Jag har samma mål som du detta läsår, försöka vara snällare mot mig själv och inte jobba så sanslöst mycket som jag alltid gör, men det är SÅ svårt när jobbhögarna växer och man vill ge sina elever det bästa.
Ja visst är det, jag har det i släkten min mormor och moster, min mormors systrar hade och så har jag kusin med problematiken också. Så är det sköldkörteln nu så känns det inte helt främmande men inte så trevligt förstås :/.
Jag har haft utmattningssyndrom som blev av min förra arbetsplats och arbetsmiljön där, så det här ska bli bra hoppas jag av hela mitt hjärta. Jag kommer för alltid sakna de elever jag hade på förra arbetsplatsen men annars känns det helt okej att gått vidare därifrån. Men nog ska det bli spännande med nya elever också, nya utmaningar :). Jättebra att du har samma mål som mig, vi lärare måste bli bättre på den saken för vår hälsas skull <3. Jag har kommit så långt att jag tänker att alla elever jag ”ror i hamn” är bra nog. Man kan inte rädda alla men om man räddat så många man kan är nog bra. Tyvärr är det ju så att man inte kan rädda alla oavsett hur gärna man vill. Men med tanke på hur skolan och skolsystemet ser ut idag känns det som ett omöjligt uppdrag :(.