Min andra dag på nya jobbet är avklarad. Det är riktigt kul, jag trivs och det känns bra. Riktigt bra faktiskt, kollegorna är verkligen jättegulliga och jag känner mig välkommen.

Denna dag har vi fixat inför det nya skolåret, cyklade till Dalasalen och lunchade tillsammans allihopa och sedan till Lugnets sporthall där vi kollade på en föreläsning om kommunikation av Mark Levengood. Verkligen jättebra måste jag säga, många skratt och jag har nog alltid gillat både honom och Jonas. Nu fick jag det att låta som dessa sitter ihop, varför är det ofta så med par? Att man liksom ser personerna likt Bill och Bull? Jag tänker ofta så med par, man säger namnen tillsammans som att dessa två individer inte har sina egna liv?

Jag är inte ensam om att göra så. Folk säger ju ofta så? Om bästa vänner, tvillingar och par? Som att ens egen karaktär försvinner för att man råkar vara så nära någon? Har aldrig reflekterat kring saken förrän nu men det slog precis ner genom mig som en blixt.

Tänker på att jag klarat 2/4 av denna nya vecka och inser hur nära vi kommer slutet på denna vecka. Tiden går verkligen fort!