För tretton år sedan började mitt liv.

Idag fyller du tretton år William. Du föddes 12:55 efter att jag din mamma befunnit mig på förlossningen under 4 timmar och 25 minuter. Jag kom upp dit tillsammans med din pappa och mormor från BB. Jag minns dagen som den nyss var här trots att det nu är tretton år sedan du föddes. Jag minns känslan, när barnmorskan fick mig att våga tro på att allt var som det skulle, när hon erbjöd mig att testa lustgasen.

Jag minns kvinnan som la EDA sa att jag skulle böja mig likt en katt på bruten tyska. Jag minns när jag höll din pappas hand eller när jag kräktes på din mormors skor för jag började må så illa från ena sekunden till den andra. Jag minns när jag sa till din mormor att ”NU är någonting på väg ut”, och visst var det så. Jag krystade och tyckte aldrig du ville komma ut men det ville du. Jag minns när du skrek innan du lämnat min kropp fullt ut och hur jag fick dig på mitt bröst.

Jag minns hur hela rummet stannade upp och hur jag bara ville skydda dig mot allt ont i världen. Jag såg dig och du såg mig, du grät och fyllde mina lungor med lika mycket luft som du fyllde dina egna. Jag älskar dig högt då och ännu högre nu.

Du vill inte medverka på bilder längre och det måste jag respektera, du har en stark vilja och ett stort hjärta. Du föddes med en envishet som kommer ta dig långt, jag älskar dig underbara unge! Att du levt tretton år utanför min kropp nu det är märkligt. Tänk att jag var tjugo år när du föddes bara 7 år äldre än nu är nu.

STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE UNGE!