Bloggkärlek.

Såhär gör man för att vara med:
◊ Dela bilden på din blogg och länka till mig (Lindas blogg, inte min).
◊ Skriv här i kommentarsfältet (Lindas) att det är gjort.
◊ 
12/2 så lägger jag (Linda) upp en lista med alla deltagarna som anmält sig här på min blogg.

14/2 så publicerar vi allihopa listan (med länkningar) tillsammans med bilden. Happy Valentines Day!

Såg på Facebook idag om ett bloggkärlekståg som startats av Linda, med syftet att uppmärksamma varandra och sprida bloggkärlek. Hänger så klart på tåget, och hoppas du gör det också. Det sprids för lite glädje och samarbete bloggare emellan idag. Jag började blogga 2004 och det var helt annorlunda förut. Så hoppa på detta för en lite finare bloggvärld.

Efter besök hos psykologen: Jag kanske har PTSD eller GAD.

Jag var till psykologen idag. För första gången någonsin vågade jag öppna mig totalt. Hon ingav nog ett förtroende jag tidigare inte känt för någon för jag började berätta. Jag berättade allt, om mina rädslor. Att jag alltid letar efter flyktvägar där jag befinner mig. Att jag tog hissen ner från hotellet för att jag i huvudet bildar ett flygplan eller en brand som skulle uppstå. Att jag inte gör saker för att jag är så rädd för att dö, min fobiska rädsla för blod. Allt lämnade mig med orden, och så började jag att berätta om allt det jag burit på så länge att jag ibland tror att det aldrig hänt, fast jag vet att jag upplevt det.

Timmen gick så fort, det var som att den började och slutade i samma sekund. Ändå hann jag med att berätta massor, men inte allt. Hon vill träffa mig igen om två veckor. Fick höra att man så klart vill ställa en diagnos, hon sa jag har två i åtanke när jag pratar med dig det ena är GAD och det andra är PTSD. Hon tror mest på det senaste, PTSD, på något vis känns det inte helt främmande. Jag grät lite när jag gick därifrån, tårar av sorg för allt jag berättat och tårar av någon lättnad kanske jag äntligen kommer att få hjälp nu. Kanske mina rädslor för döden kommer att försvinna. Kanske jag äntligen kan få redskapen att kunna leva, att uppskatta resor som andra och sluta tänka att varje människa jag möter är en galning redo att döda.

Jag är trött nu och huvudet värker. Det pulserar i tinningarna, träffade Lisa en stund på Ica Maxi där hon bjöd mig på en semla och vi pratade lite om livet en stund. Det behövdes, träffa en vän efter att man tömt ut känslobanken. Kanske kommer jag att lyckas gå vidare nu, jag kanske äntligen får hjälp med allt det jag burit på sedan jag var barn och tonåring. Kanske mitt liv förändras äntligen.

Välkommen till mitt liv i bloggform.

Har varit mycket fokus de senaste dagarna på jobbet och såldes läraryrket. Det har även känts lite som min låga sida jag känner inombords fått väga över här. Jag ogillar sådant, mest kanske för att det blir skittråkigt i längden med någon som bara låtet trött och grinig.

Jag ska bättra mig. Dock är jag inne i en av mina downperioder just nu. Jag kommer förmodligen alltid ha dessa perioder. Jag har varit deprimerad från och till sedan jag var liten, jag är en orolig själ helt enkelt och vissa perioder ofta i samband med att krav slängs över mig kommer dessa downperioder som ett brev på posten.

Det här är såklart något jag borde jobba hårdare med. Samtidig är det en del av mig, det är ju jag och min personlighet. Jag ska till psykologen om två och en halv timme. Jag ska berätta precis hur jag känner då, kanske rent av ta upp sådant jag aldrig sagt tidigare. Tyvärr är jag psykologernas värsta mardröm eftersom jag alltid vet på pricken när det är dags att stoppa.

Vissa dagar önskar jag att det bara var för mig att häva ur mig allt det som finns inombords. Att få skrika ut alla mina sorger på höjden av ett berg! Att öppna upp ett avgrundsvrål utan dess like utöver skog, mark och sjöar. Skrika högt och låta allt det som tynger mig och mitt hjärta flyga genom orden och ljudens makt rakt ut genom min kropp. Att allt detta kunde spridas med vinden och åka från mig vidare till inget för alltid och lämna mig och min kropp, helad för framtid.

Tankar som maler, nu ska jag äta frukost med William och invänta tiden hos psykologen.

Hoppas ni får en fantastisk dag!