I samarbete med trav.se

Bilden är inte min utan lånad från samarbetet.

Jag har alltid tyckt om djur. Redans om barn så var det filmer med djur som berörde mig. Djur och hur vi människor beter oss mot djur är för mig ett ämne som alltid berör mig. Första gången jag satt upp på en häst har jag ett litet minne av. Jag var litet, max 2-3 år men vi hade åkt för att träffa min farfar. Jag har ingen direkta minnen av honom, vi sågs den gången och en gång när han åkte ner till pappa för att möta mina yngre syskon, samt en gång när han lämnade pappas hund Acke och sedan på pappas begravning. I rätt bemärkelse så var han nog mer en människa som jag visste var min farfar men aldrig haft något riktigt band till. Men i alla fall så vet jag att han hade koppling till travhästar även om det är det lilla.

Jag har alltid tyckt om hästar, men så har jag också varit extremt allergisk så det där med att hänga i stallet var aldrig ens på kartan. I stället så har jag haft vänner genom åren som haft det intresset och någonstans tror jag att om jag inte varit allergisk skulle jag nog delat intresset med dem. Nu blev det istället så att jag fick börja samla på dalahästar och My little ponys så jag antar att det någonstans öppnade upp för den där drömmen att kunna rida. Nu är jag för gammal och är fortfarande allergisk så det går inte, men visst jag brukar alltid känna en beundran för personer som befinner sig på hästryggen. Vilket hård arbete det ligger bakom och samtidigt verkar det som en träningsform som skulle passat mig, det lugna från djuren och det hårda arbetet runt dem. Men som allergiker och astmatiker kan man bara använda ögonen när man ser dessa magnifika djur. Ni som kan arbeta med hästar, var glada över den fördelen ni har.

Inlägget är ett samarbete men ordet och texten är min egen.