Så var två av fyra nationella prov denna vecka avklarade. Det var som någon klubbade mig med något hårt för direkt när jag kom hem mer eller mindre slocknade jag och sov i två himla timmar. Helt utslagen och vaknade med vetskapen om att fan också nu har jag sovit bort större delen av den tiden när jag kunde gjort annat på. Men jag tror att kroppen tar vad den behöver och just nu behövde den tydligen sömn.

Det är nu två av fyra arbetsdagar kvar på den här veckan. På fredag ska jag till vårdcentralen och på söndag fyller jag hela 34 år. Vet inte om jag hunnit med det rent spontant. Mitt trettiotreåriga liv känns det som jag aldrig riktigt hann med att leva, hade utmattningssyndrom, bytte jobb och började komma tillbaka till livet det året. Jag tror liksom att hela mitt trettiotreåriga liv var ett år som aldrig var. Det är nog därför jag känner att det känns så jobbigt att bli trettiofyra för just trettiotre var så känslosamt för mig, jag blev en annan människa det här året i mitt liv. Det är samma känsla nu som jag kände med att inte vilja släppa 2017, det hänger ihop som i ett rep. Jag vet att det kommer bli bättre men just nu känns det så, tungt och jobbigt.

Nu ska jag slänga av mig kläderna och sätta på mig pyjamas istället. Sådant gillar jag i alla fall. Men en sista fråga till er, har ni det kallt? Såg något om att det är minus i hela landet.