Dark Mode Off / On
Showing: 1 - 3 of 3 Articles
Fika & måltider

Att promenera och njuta av livet.

Jag beslutade mig för att gå upp för backen där hoppbackarna ligger. Det är är en brant backe och en del av detta kallas för mördarbacken. Ni som tittar på skidspelen eller kollade på VM när detta var i Falun vet vilken backe jag menar.

När jag kommit en liten bit upp. Här funderade jag smått på att ge upp, men skam den som ger sig. Jag skulle upp och vet av erfarenhet, att det är så himla fint där. Var alldeles för längesedan jag var där sist.

När jag kommit upp till första hopptornet, kände mig så nöjd med mig själv. Tänkte först att detta kanske var bra nog i värmen. Men så efter lite betänkande så tänkte jag, är det så kort stund kvar så går jag längre. Jag behöver liksom små delmål hela tiden.

Tog en liten bild för att visa er en del av den fina utsikten där, det är verkligen jättefint. Speciellt nu när Falun är klädd i vårens färger.

Så var jag äntligen UPPE, kände mig riktigt nöjd! Det tog inte speciellt lång tid även om det var både varmt, svettigt och helt underbart! Jag lyssnade på P3 dokumentär om Säldöden hela vägen upp och sedan resten av den promenad som tog över en timme att gå. Jag gick så klart längre än bara upp för backen. Gick neråt igen och sedan en lång runda på andra platser här i stan.

Ser ni människorna på bilden? De ser så små ut i förhållande till dessa vyer. Tänker på hur små vi människor är i denna stora fantastiska värld vi fått till låns. Om vi bara kunde ta hand om henne bättre. Det förtjänar hon moderjord, hon förtjänar all vår kärlek.

Fotade mig själv för lite bildbevis, satt några och fikade där vid toppen. Såg gott ut med glass, de hade cyklat upp till toppen och skulle förmodligen cykla ner igen kan jag tänka mig. Det är nämligen banor för att träna på hela vägen upp, med gupp och skogsstigar.

Tänk att få se detta! Vackra moderjord vad du skapat åt oss, våran jord att låna. Våran jord att vårda! Tänk att du skapat klarblå himmel, vattendrag och skogar så gröna, berg och dalar. Du har skapat livet själv, vi måste ta hand om dig bättre, börja se vad du gör för oss. Att just lilla jag får andas luft och liv på denna jord! Det är en gåva!

Någon gång ska jag ta med mig systemkameran och fotografera härifrån, men det är så tungt  att bära på när syftet är att träna och få motion.

Hälsa & motion

Det är förmiddag i Falun.

Jag har vaknat, ätit frukost och sitter i skrivande stund och förbereder mig för att ta en liten promenad. Vart har jag inte bestämt mig för ännu, men jag ser väldigt mycket framemot att bege mig ut i solen och se mig omkring en stund. Det gäller att passa på när solen visar sig, dessutom är det som vackrast nu när träden blommar och doftar precis överallt.

Igår låg jag på min säng och fick ett infall att byta profilbild på Facebook. Det fick bli denna ovan. Har inte bytt profilbild sedan i höstas, så det var nog lite dags för det. Ser just nu att två av mina sammanlagt 6 hål i båda öronen syns. Jag är sugen på att ta två till, eftersom mitt ferratinvärd ändå är så dåligt att jag måste vänta innan jag får ge blod igen kunde jag lika gärna ta och passa på. Ska bara fundera klart på hur jag ska göra först.

Jag tog mina första hål i öronen när jag var fyra eller fem år. Jag minns det ännu, min pappa var med och jag hade bestämt mig för att inte visa att det gjorde ont. Så jag bet ihop och sa ingenting. Det gjorde skitont och minns smällen när det ena hålet gick igenom samt det andra efter en stund. Det dröjde tills jag var 18 år innan jag tog hål igen, då högst upp i örat vid brosket. Tog det med piercingnål och det var tusen gånger mer smärtsamt! Pulserade i två dagar efteråt, och varade och vägrade läka. Så efter några månader plockade jag ut smycket och satte i ett vanligt örhänge i ringformat. Det läkte på tre dagar och aldrig haft besvär sedan dess.

Några år senare gjorde jag återigen samma procedur men då i andra örat, med kanyl och fick gå igenom samma sak. Den gången bytte jag något tidigare till vanligt örhänge och tre dagar efteråt var det läkt.

Så när jag sedan tog två hål till i öronen tog jag pistol, trots allas berättelser om att det ska man inte göra. Det läkte på några dagar, har aldrig haft var eller något i dessa. Så hur märkligt det än låter tycks det läka bättre med pistol för mig. Varför vet jag inte? Det ska ju vara så mycket sämre.

Slänger ut en nyfiken fråga, har du hål i öronen? I så fall hur många? Hur gammal var du när du tog? Samt har du tagit med kanyl eller pistol?

Reklam

Rehab-produkter från Svenskt kosttillskott.

Inlägget är i samarbete med Svenskt kosttillskott.

Som ni nog förstått vid det här laget har jag satt igång med att komma i form. Det gör jag främst genom promenader och ett mål att gå minst 10000 steg per dag. Jag lägger så klart ihop allt det jag går på jobbet, eller om jag handlar med i summan. Men förutom det så går jag en runda som förändrats en del av olika skäl varje dag. Den brukar vara på 3000 steg och tar ungefär en timme, detta medför att jag stundvis känner av det i benen. Så då tänkte jag att ett lårskydd kunde vara bra att testa. Detta lårskydd ska hjälpa till att värma upp och underlätta blodtillförseln. Det gjorde att jag självklart tänkte att vad har jag att förlora på att prova?

Jag gillar att prova nya saker, speciellt när man börjar känna att musklerna har lite ont. Nu hade jag sådan tur för en månad sedan att jag gick till min sjukgymnast och fick akupunktur då jag hade ont i muskulaturen vid rumpan och ner mot låret och ljumsken. Just det där med ljumsken var jag först livrädd för skulle vara något med äggstockarna, fast känslan försvann direkt efter jag fick akupunkturen så det var nog precis som sjukgymnasten sa något muskulärt som försvann när nålen kom dit.

Hur som haver tillbaka till lårskyddet. Jag tror på att ge kroppen något extra när den behöver det, ibland kan den behöva skydd på kroppen och i andra fall behöver den kanske en liten nål. Överlag är vi nog dåliga på att ta hand om våra kroppar, och speciellt lyssna när kroppen säger till oss att vi borde ta det lite lugnare. Jag vet inte om just du känner igen dig i just den saken, men jag är jättedålig på att faktiskt lyssna när det värker på punkter i kroppen. Det är därför jag går alldeles för länge med smärta i min nacke innan jag åtgärdar problemen. Jättedumt egentligen, men jag antar att vi alla har vissa saker vi helt enkelt inte tänker på att vi borde.

Jag har dock lovat mig själv att ta hand om min kropp bättre, och ett lårband känns som ett steg i rätt riktning. Jag säger inte att detta kommer lösa alla problem, men att åtgärda innan skadan är för stor är nog ändå ett ganska gott steg för mig. Förra året fick jag benhinneinflammation vid den här tiden på året, detta medförde att jag hade ont i benet ungefär prick varje gång jag tog en promenad. Ni kan ju själva gissa hur det kändes, dessutom gick jag så klart upp i vikt då när jag inte kunde röra mig på det sättet jag annars gör. Så detta år började jag mina promenader med stödstrumpor och nu behöver jag ingenting. Därmed tror jag att detta lårskydd kan vara hur bra som helst för min del. Speciellt eftersom jag 2003 endast nitton år gammal fick en blodpropp. Jag måste ta hand om mig själv det är av yttersta vikt.

Använder du några skydd vid träning? Berätta.

Inlägget är ett samarbete, men orden och texten är min egen.
%d bloggare gillar detta: