Igår åt jag årets sista semla, den var jättegod och nu får man alltså vänta till 2020 innan man får äta semla igen. Det är helt okej, man väntar på något gott tills tiden är inne igen.

Jag har varit i upplösningstillstånd i veckan, i onsdags fick jag se vad elektrikerna ska göra med vår bostad. Det är det absolut fulaste jag sett någonsin. Informationen vi hyresgäster fick från Kopparstaden var att vi skulle få jordade uttag samt få bort proppskåpet. För att flytta på möbler skulle vi få 500 kronor, och för ”lite” städning efter damm en ersättning på 100 kr. Vi skulle även kunna bo kvar här, sa Kopparstaden. Sanningen är en helt annan, vi kommer få nya uttag och sladdar från dessa ska numera klä varje vägg… Vi kommer bli av med kryddhyllan under diskbänken, vi kommer att få hål rakt genom väggarna och nedstänkta möbler och stora klunsar och kablar i taken. Sedan har vi dammet som kommer vara i hela lägenheten som kräver städhjälp för att få bort.

Elektrikerna säger att vi inte alls borde bo hemma för detta är ett jätteprojekt! Så här sitter jag med min astma och vet att om en vecka kommer mitt hem vara täckt med damm. Jag kommer få ett hål borrat i mina köksskåp och måste förvara mitt porslin någonstans, ska flytta på alla möbler och rädda det som räddas kan från byggdamm. Jag har varit bitter hela helgen så när min fina granne, med samma upprördhet som mig bjöd på rödvin igår tackade jag som typ är halvt nykterist ja.

Idag har jag städat inför vad som komma skall, ungefär som att skotta inför en snöstorm, eller städa upp innan en tornado. Men ska det hänga främmande människor här lär man ju, jag ser inte framemot detta. Tur att jag har Lisa som lockade ut mig till Waynes med henne och hennes två barn Alice och Calle. William han har hängt med sin kompis, men är nu hemma. Jag ska bege mig mot sängen, det är dags för den saken nu.