Idag är det 26 år sedan min pappa dog.

Idag är det 26 år sedan jag cyklade hem från Storgärdet i Orsa där jag lekt med min kusin Nathalie som var på besök hos min farmor. 26 år sedan jag vände mig om och såg en präst gå in mot min farmors trapphus. Hela 26 år sedan det ringde på dörren när jag och mamma spelade Bingolotto och jag ropade åt mamma “Det står en präst i dörren”. 26 år sedan jag fick veta att min pappa dött i en bilolycka, och jag som då var endast nio år fick möta döden för första gången. Jag en storasyster till två små syskon med åldern 4 och 5 år. Där slutade jag på många sätt vara ett barn och fick lära mig att livet hade sidor som inte kunde kontrolleras.

Det är konstigt att tänka sig att jag gick i tvåan när min pappa dog. Speciellt då jag är lärare och träffar så små barn ofta. Det är svårt att förstå att mina syskon var väldigt små när de blev utan en pappa. Med åren har sorgen bleknad, men jag kände länge en saknad och hade svårt att förstå att pappa var död. Sedan har det blivit som så att jag inte riktigt minns hur det var att ha en pappa. Jag kan se bilder som ovan, men jag minns honom inte längre. Kan önska att jag kunde få höra hans röst på något sätt, för att se om jag skulle minnas hur han lät.

Hur pratar man med barn om döden har jag ofta fått frågan om. Jag tycker man ska prata med barn om döden som man talar om livet, berätta om saken gör den inte till något som för mig blev en chock. Berätta att döden finns där lika nära som livet.

Pappa var endast 39 år när han dog, i år skulle han fylla 66. Född på hösten som han var. Denna bild är förmodligen den sista som togs på honom. Han sitter hos min farmor och jag misstänker att hon tagit bilden. I hans knä sitter Acke pappas hund. Man tänker på livet och hur det blev, pappa var så ung när han lämnade jorden. Nu är han ett årligt minne i min blogg, där jag speglar honom med fotografier. Idag är det 26 år sedan du dog pappa, det är inte konstigt att ett barn på nio år till slut glömmer, åren suddar våra minnen i väg.

Jag trodde länge att…

Jag kör en bloggutmaning i april. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag som bebis.

Den här rubriken kan bli hur rolig som helst. Jag tänker i alla fall dela med mig av något som jag trodde länge.

Ni vet det där vuxna sagt till en som man sedan inser inte alls stämmer. Jag trodde länge att man fick urinvägsinfektion av att bada eller sitta kallt. Det var vad fritidspersonalen sa till mig så man gick runt och var rädd för blåskatarr helt i onödan. Sånt där sprids ju av bakterier som kommer in i urinröret.

Jag trodde länge att smarthet inte låg mig i fatet. Att jag inte alls var ens hälften lika smart som mina vänner, idag är jag lärare och studerar till specialpedagog så jag är inte det minsta osmart även om jag en gång trodde det. Men när andra intalar dig något så blir man till sist vad andra tycker.

Deltagare i aprilutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig. E

Paula
Elisa
Ivars bilder
Karolina
Sofie friden
Fröken Rödlök
Jenzel
Itismadeby
Kraka
Mirre
Hannafialotta
BP-computerart
Znogges