En fredag, telefonintervju och lugn.

Jag hade en telefonintervju inbokad idag. Det var med ett företag som ville ha produktidéer jag är med i deras kundpanel så detta var roligt. Han jag talade med verkade nöjd så tror att mina förslag var något han uppskattade.

Efter intervjun gick jag ner till lasarettet för att träffa min vän Christin. Hon arbetar på avdelningen där jag tillsammans med Anna som också är hjälpmamma i Amningshjälpen ska hålla Amningskurs för blivande föräldrar imorgon och på söndag.

Dagen har varit lugn annars, städat och grejat. Sedan just ja det får inte förglömmas jag och William åt årets första semlor idag. En varsin köpta på Ica MAXI. De var helt ljuvligt goda!

Det finns ett rum i mitt hem som jag…

Jag kör en bloggutmaning i januari. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Ett rum i mitt hem som jag tycker om är vardagsrummet. Jag kände att jag kan fokusera på något roligt istället för negativit. Mitt vardagsrum är mysigt och inbjudande, jag älskar att sitta där i soffan och ibland inte göra någonting. Bara den grejen är helt grym ibland. Att bara vara, att inget speciellt göra.

Deltagare i januariutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Madelena
Lise-Lotte
Ditten_datten
corkystyle
Stenhagenbettan
MinResaTumörMittLiv
it_is/Anette
Kraka
BP-Computerart
zinnie.se
Linda Sofie Olsson
LCHFtrollet

Fem en fredag v. 3: Google II

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. Vem ringde dig sist?
  2. Vad händer i din stad i helgen?
  3. När höjs ditt blodtryck?
  4. Hur många länder har du varit i?
  5. Vart är du på väg?

Vem ringde dig sist?
Lisa ringde mig, vi pratade om lite allt möjligt.

Vad händer i din stad i helgen?
Amningskurs för blivande föräldrar, som jag så lägligt håller i tillsammans med min hjälpmammakollega Anna.

När höjs ditt blodtryck?
Den som det visste? Inget förmodligen eftersom jag har extremt lågt blodtryck.

Hur många länder har du varit i?
Norge, Åland, Grekland och Tunisien.

Vart är du på väg?
Till köket för att äta något.

En bild säger inte hela sanningen. Att leva med ätstörningar.

Det slog mig när jag gick igenom mina bilder i telefonen hur ofta jag ser mig själv med sådan elak blick. Jag dömer och klankar ner på mig själv, mobbar mig och min kropp. Ger den hårda ord och tänker tankar på hur jag borde svälta mig själv. Varje morgon går jag upp och tänker samma sak, jag borde leva på soppa. Inte äta något annat, dricka enbart vatten och helt ta bort bröd, kolhydrater, morötter, frukt och aldrig äta onyttigheter i form av socker. Fett borde plockas bort helt, kanske man kan leva på makrill?

En människa med sunt tänk sitter just nu och tänker ut diverse olika mat jag kan äta. Prova viktväktarna, prova LCHF, Cambridge funkade åt mig! Börja på gym! Allt detta tänker människor i all välmening men för mig, med min ätstörda hjärna blir det bara en trigger. En slags kamp om att svälta mig till bristningsgränsen.

Jag går varje dag minst 10000 steg, det är hölsosamt och bra. Problemet är att även den saken är en trigger för mig, någonstans vill jag bara ha mer. Söker kicken, jag tänker på hur jag efteråt ska lägga mig hungrig. Den där galet tillfredställande känslan av att inte ätit och känna magen kurra. Hur jag haft kontrollen nog att inte ätit något. Eller lyckan i att se något kilo försvinna från vågen.

Det gick så bra på behandlingen på Dala ABC, men sedan när alla runt mig pratar hälsa. Eller vilken form av mat man borde äta och undvika. Det är ett rent helvete bokstavligt talat för mig med ätstörningar. Att höra hur någon sprungit, eller diskuterar matens innehåll.

Jag vet inte vart det är meningen att min text ska landa. Kanske i ett försök för mig själv att väcka min egen acceptans för den sjukdom jag lever i. En sjukdom som kommit tillbaka mer och mer. Från att jag skötte frukost, mellanmål, lunch och middag samt kvällsmål till att helt börja skippa vissa måltider igen. Eller ställer mig tvångsmässigt på vågen och tvångsmässigt motionerar lite extra för att allt handlar om vikten igen. Förbannade ätstörning, när ska du släppa taget om mig? När ska du låta mig bli fri?!