Inlägget är i samarbete med dragkrokskungen.se

Jag köpte min bil 2018, jag fullkomligt älskar den. Det finns få saker som ger sådan frihet som att äga en egen bil. Att jag väntade så länge från det jag fick mitt körtkort till bilköpet kan jag stundtals fundera över. Jag tog nämligen mitt körkort 30 november 2007. Jag skrev in mig på körskolan i Mora 2002 när jag var 18 år, men så kom jag på att jag ville flytta till Falun så bytte körskola till Falun. Under samma period hade jag då fått en blodpropp vilket medförde att köra bil inte kändes speciellt lämpligt. Sedan när blodproppen var över blev jag gravid och 2004 var jag mamma. Åren efter det så var jag hemmamamma som studerade på distans. Att försöka ta körkort mitt i studierna med barn hemma kändes långsökt. Så istället så började jag läsa på körkortet samtidigt som jag pluggade och William började på förskolan 2007. Det var också då jag som knappt övningskört och egentligen var ganska rädd började köra bil.

Sedan så har jag då kört Björns bilar i alla år innan jag köpte min egen. Den är perfekt på alla sätt och vis det enda den inte har är en dragkrok. Just dragkrokar kanske man inte alltid behöver? Men det finns stunder när de är riktigt bra att ha. Som den gången när jag skulle transportera båten ner i sjön, eller varje gång man vill till tippen. Dessutom så är jag liksom expert på att hitta loppisfynd och eftersom jag inte har dragkrok måste jag då fråga Björn om han kan hämta grejer åt mig. Så stundtals har jag funderat på att skaffa mig en dragkrok själv. Det var då jag blev så himla glad när jag hittade Dragkrokskungen som har dragkrok till bilar som saknar detta. Jag knappade in min bils registreringsnummer och fick upp flera dragkrokar och priser. Fördelen denna månad är att det dessutom är kampanj på den ena och det var inte ens dyrt.

När jag ska fixa något på bilen frågar jag alltid Björn om hjälp. Grejen är den att jag själv inte kan något om bilar. Det är jätteskönt att ha en person i sin närhet som hjälper till och fixar åt mig. Nu inför besiktningen till exempel så har jag fått byta bromsbelägg, samt fixat med handbromsen. Spindelleden på bilen behövde också bytas så det gjorde vi. Jag brukar stå med Björn när han grejar i ladan och även om jag inte kan byta något på bilen själv är det ganska spännande att stå där och se alla dessa delar som håller ihop en bil. Det är nästan som ett pussel, fast jag tror aldrig att jag själv skulle kunna eller egentligen vilja hålla på med sådant. Jag gillar inte att bli skitig och fixar man på bilen så blir man onekligen skitig. Så om jag vill ha en dragkrok så är det inget jag oroar mig för att inte få hjälp med.

Om vi ska fortsätta i spåret med varför dragkrok kan vara bra så har Björn husvagn. Vi var aldrig ut i somras men jag känner stundtals att det skulle vara härligt att bara åka iväg så här års med. Att bo i husvagn har en charm. Jag älskar campinglivet och att gå ut på morgonen med håret uppsatt i en slarvig knut, trippa i foppatofflorna och pyjamasen mot den allmänna toaletten och duscharna. Hälsa glatt på människorna man aldrig mött innan och förmodligen aldrig kommer möta igen. Eller att stå vid disken, diska ur sina muggar och tallrikar. Där småpratar man med någon i baddräkt eller badbyxor som att det skulle vara det mest naturliga i världen medan man diskar sin mat. Någon pratar om man grillat, och någon annan berättar om den lokala mataffären i närheten av campingen. Där hörs språk från hela världen, alla säger hej till varandra. I varje hörn känner man dofter av mat, hör skratt och ser barn komma springandes med stora krokodiler för att bada med. Visst det är januari, men jag vill ut och campa. Vem vet om det blir något i sommar? Jag kanske borde låna husvagnen och då behöver jag en dragkrok på bilen.

Jag drömmer om det här, att få campa igen. Det låter konstigt för andra, hur kan det vara så viktigt för en människa att skaffa sig en dragkrok? Varför vill personen ha det för att kunna bege sig ut på camping? Man kan hyra stugor. Visst kan man det, men i stuga upplever jag inte den där gemenskapen som jag gör i husvagn. Varför vet jag inte egentligen? Vad kan det bero på att man skapar mer gemenskap i en husvagn än i campingstuga? Kanske att alla blir mer nära där? Men för att ta sig i väg med husvagn krävs det att jag har en bil med dragkrok, och det vill jag köpa för tänk så skönt det skulle vara och vilken frihet att få uppleva det ljuva campinglivet igen.