Det här stressar mig.

Jag kör en bloggutmaning i februari. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Rent spontat så stressas jag av människor i stora mängder. Som när man går på stan och det känns som att alla är där. Eller klivet av på T-centralen i Stockholm efter en tågresa. Jag får liksom sådan stress och oftast utlösande panik att jag känner mig på väg att kvävas.

Jag stressas också upp av oförberedda saker, som att någon ringer och säger att de kommer för att hälsa på. Jag vill hinna fförbereda mig mentalt på besök, ladda för att verkligen orka med människor.

Just det där med att orka med människor kan många ta lite illa vid sig av, det är liksom självklart på något vis att man ska ha full energi för att vara social i alla sammanhang. Jag är inte osocial men heller inte sådan som behöver vara social hela tiden. Jag är någon blandning av social och osocial.

Deltagare i februariutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Ditten_datten
Stenhagenbettan
it_is/Anette
BP-Computerart
Louise
Marianne
Hanna – Hälsa och träningsglädje
Amandizan
Zinnie
En jordemors liv och lustar
Geddfish
Linda
corkystyle

Madeleine Stenberg

Bloggare sedan 2004. Bor i Falun med min son William född 2004. Är utbildad lärare, förskollärare, doula och hjälpmamma samt kursledare i Amningshjälpen. Studerar till specialpedagog.

28 thoughts on “Det här stressar mig.

  • 7 februari, 2020 at 12:34
    Permalink

    Jag håller med dig och behöver också vara förbered inför besök och andra sociala sammanhang. Kramis

    Reply
    • 9 februari, 2020 at 19:08
      Permalink

      Det är skönt att kunna vara det :). Tror det är rätt vanligt att känna så 🙂

      Reply
  • 7 februari, 2020 at 14:12
    Permalink

    Att bli stressad om någon ringer och säger “är du hemma? Vi kommer om en timme” kan tokstressa mig också 🙂 annars är det lugnt.

    Reply
  • 7 februari, 2020 at 14:28
    Permalink

    Jag känner igen mig i att både vara social och osocial. För när jag är bland folk så är jag den utåtriktade typen, men jag har också ett stort behov av egentid. Bara tanken att spendera en hel dag ihop med någon utan möjlighet att dra mig undan ger mig en klump i magen av obehag.

    Reply
    • 9 februari, 2020 at 19:07
      Permalink

      Då låter vi väldigt lika, så är jag med. Sen är det så skönt att bara stänga in sig ibland också 🙂

      Reply
  • 7 februari, 2020 at 15:09
    Permalink

    Håller med dig fullkomligt . Jag är väldigt sällan inne i Stockholm för jag klarar inte av alla människor. Folk som bara dyker upp är det värsta jag vet. Jag behöver också förbereda mig mentalt innan. Ganska långt innan faktiskt. Jag kan vara ganska social när jag vill men också ganska osocial mellan varven. Kram <3

    Reply
    • 9 februari, 2020 at 19:07
      Permalink

      Visst är det jobbigt med sådant, jag tror det är ganska vanligt att man känner så också. 🙂

      Reply
  • 7 februari, 2020 at 15:55
    Permalink

    Ja, man stressas av olika saker, helt klart.
    Som sagt, mitt jobb är det jag stressas av mest, tror att jag t.o.m får högt blodtryck när jag är där!
    Flytten till Nya KS tog musten ur oss, färre rum , sjukare patienter, mindre personal…men det känns inte som att det blir färre patienter, tvärtom!
    Nu biter jag ihop för att jobba hela helgen, vi får hoppas det blir en bra helg!
    Kram!

    Reply
    • 9 februari, 2020 at 19:21
      Permalink

      Åh förstår :(. Det där låter hemskt att befinna sig i och så stressa på som det inte finns någon morgondag. Som klasslärare kände jag ofta sån där rejäl stress. Nu arbetar jag mer som specialpedagog, i en grupp med få elever. Det är lättare på ett sätt inte alls den där pressen.

      Reply
  • 7 februari, 2020 at 19:58
    Permalink

    Du är nog inte ensam om att känna sig stressad på Centralstationen i Stockholm. Känner till fler som kommer från mindre orter och förstår inte alls att folk springer om personer i rulltrappan, eller klämmer sig in i en överfull tunnelbanevagn.
    Nu är jag ju van, så jag blir inte stressad. Men på “gamla dar” har jag faktiskt börjat med att inte gå nära spåren, för om någon skulle putta till mig och jag skulle falla ned på spåren, så är chansen att jag skulle komma upp på säker mark rätt liten;-)

    Konstigt nog känner jag mig stressad när det är för lugnt, typ på landet till exempel, i en stuga “in the middle of nowhere”. Då får jag lappsjuka och vill bara därifrån.

    Reply
    • 9 februari, 2020 at 19:17
      Permalink

      Nej det är nog ganska vanligt. Usch det där låter ändå hemskt att känna rädsla för att råka bli puttad ner så där 😮 , är det vanligt förekommande? Jag har kollat en del på Tunnelbanan tycker det är rätt kul, mest för alla fyllon tror jag ;D. Men förstår ju att det där är överdrivet mot hur det är IRL :). Jag tror jag förstår hur du menar där, är man van vid fart och fläkt behöver man saken, alla är inte gjorda för lugnet :).

      Reply
  • 8 februari, 2020 at 00:04
    Permalink

    Jag känner verkligen igen mig i det du skriver om oförberedda saker och “att orka med människor”. Jag vill också gärna veta innan om jag ska träffa någon/några och inte bara få ett samtal eller ett pling på dörren helt oförberett. Precis som du säger behövs mental förberedelse.

    Reply
    • 9 februari, 2020 at 19:12
      Permalink

      Ja visst är det så, sen just också för att man inte vill att alla ska se en i alla lägen :-p

      Reply
  • 8 februari, 2020 at 01:53
    Permalink

    Vi är rätt lika där, jag blir stressad jag med när någon ringer och säger att dom vill komma. Jag vill gärna ha en dag på mig eller iaf förbered. Att gå i ica affär kl 3 på en fredag gör jag helst inte, mycket folk och man kommer inte förbi. 😂stressad! 🙂

    Reply
  • 8 februari, 2020 at 10:44
    Permalink

    Det mest stressande i Stockholm enligt mig var den där tunneln mellan t-banan och pendeltåget på Centralen. Där typ sprang jag trots att jag inte nödvändigtvis hade bråttom 🙂 Där är det tydligen ombyggt där nu? Hoppas det 🙂

    En annan sak som stressar mig är när vi har tider att passa för att komma med flyg/buss/tåg. Då vill jag helst vara ute i goood tid. (På tok för god tid, det vet jag själv). Anders brukar säga att det finns två tillfällen då jag ligger steget före honom när vi går. Det ena är när vi är på väg mot nåt färdmedel och det andra är när det vankas mat. I det andra fallet är det dock ingen stress som råder, det är hunger 😀

    Reply
    • 9 februari, 2020 at 19:10
      Permalink

      Ja fy jag vet vilken du menar. Den där paniken :-o. Jag minns när man klev av och fick som ett sus genom sig. Jag tror att det är lugnare, men det är fortfarande många som springer 🙂

      Reply
  • 8 februari, 2020 at 13:27
    Permalink

    Ibland är det jobbigt med folk runtomkring, stressen i sthlm kan smitta, men jag njuter av just det, förutom när folk ska stanna precis när de kommit av rulltrappan för de inte vet vilket håll de ska åt, istället för att gå bort en bit och bestämma det.

    Reply
    • 9 februari, 2020 at 19:38
      Permalink

      Ja visst är det så :/. Haha det där med folk som stannar stressar mig med. Är liksom så lite överallt, mataffärer som ett exempel :-p.

      Reply
  • 8 februari, 2020 at 19:17
    Permalink

    Nu när jag läser dina svar så inser jag att jag kanske också stressas av flera situationer än jag ens tänker på – jag tänker mer att jag får en stark oro o obehag – att stress är mer att inte hinna med saker jag vet att jag ska…. Men det är ju egentligen bara två olika stress situationer.
    Håller helt med dig om dina punkter – inte alls sånt jag heller gillar…. som folksamlingar, eller att någon bara dyker upp hemma o ringer på dörren…. nej tack, ring innan o kontrollera om det fungerar , blir lite jobbig situation annars.
    Och ja du har helt rätt, många personer tar det lite för personligt när man inte känner för, orkar att vara social. Jag är inte heller såvärst social av mig, är ofta hellre ensam. Men har lärt mig en sak o det är personer som just tar illa vid sig av just detta, sånna som själva inte bara är sociala för att dom gillar människor utan dom är mer sociala för att få stå i centrum – få bekräftelse… Det är oftast dom som tar illa vid sig. Andra förstår på ett helt annat sätt, för dom är inte så inne i sig själva. Ha en fin lördagskväll – Kramar
    it_is/Anette recently posted..Svenska skidspelen idag, tittar du? – Bloggutmaning 8/2-2020

    Reply
    • 9 februari, 2020 at 19:34
      Permalink

      Ja visst är det så, två olika former av stress men ändock stress. Ja fy det är verkligen jobbiga situationer. Man blir liksom orolig av sådant. Det är verkligen så, som att personer tror att man inte gillar dem bara för att man inte orkar. Ibland behöver man ju bara få ha lugnt runt sig :). Detsamma fina du <3

      Reply
  • 9 februari, 2020 at 22:34
    Permalink

    Jag stressar inte upp mig så mycket över huvud taget, men är det något jag verkligen ogillar är det när folk dyker upp helt oanmält och bara kliver på. Precis som om man inte hade annat att göra eller andra planer utan ska ta sig tiden att underhålla en gäst.
    Anna recently posted..Sliten söndag…

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: