Alltså dessa dagarna två med fina Skilla. Igår var vi ut till Kniva på dagen, vi tog en promenad där i solen och värmen. Skilla lekte med en boll och var allmänt glad. Efter vi varit dä åkte vi hemåt, och då sov hon helt utslagen i två timmar. Det tar på krafterna att vara liten och promenera och leka. Men hon är helt ljuvlig, jag förstår knappt att vi har en hund i familjen! Jag tittar på henne hela tiden och bara tänker hur fint det är.

Många tror kanske att hon hamnade här spontant. Men jag har tänkt på hund i flera år, jag har dock precis som med bilköpet väntat på rätt tillfälle. Jag är inte sådan som gör spontana inköp. Utan allt jag gör är väl genomtänkt, eftersom Skilla nu kan vara med min bror på dagarna då han studerar funkar det hur bra som helst. Tiden var helt enkelt rätt att äntligen få en hund till familjen. Dessutom börjar William bli så pass stor att det känts ensamt de senaste året här hemma. Han hänger naturligt ute med vänner, och med en hund får jag det sällskapet jag saknat här hemma ett tag. Sedan är det sådan naturlig sak för motion och att ta sig ut i solen, regn och rusk. En hund ska alltid ut!

Vi har träffat massor med hundar på sista dagarna också, märker även hur naturligt det blir att prata med främlingar. Lite som när William var bebis och småbarn, alla man möter pratar naturligt med en. Det blir naturligt socialt med hund helt enkelt. Jag hade min mellanpudel Sassa när jag växte upp, men som vuxen har jag inte ägt någon. Nu känns livet lite komplett faktiskt, lilla Skilla har kommit hit för att förgylla livet helt enkelt.

Hoppas du har fina soliga dagar förresten? Vi ska alldeles strax bege oss mot sängen.