Om man ångrar sig.

Inlägget är i reklam för Mellolaser.se

Jag minns när tonåren var ett kapitel i mitt liv. Hur gärna jag ville göra en tatueringen, dock så påtalades det alltid att en tatuering är permanent och gör du en kommer du aldrig bli av med den. Det i sin tur medförde att jag inte gjorde någon som tonåring, och tur var nog det så här efteråt. Min tatuering gjorde jag genomtänkt och den tycker jag fortfarande om.

Men annat är det för många människor runt mig, som gjort tatueringar som varit mode just under dessa perioder. När jag var tonåring gjorde alla en tribal i svanken. De ser likadana ut precis så som tonåringar ofta vill göra, det är därför jag vet att många är jätteglada över den laserteknik som blivit så populär idag. Numera kan man ta bort tatueringar, oönskad hårväxt eller annat genom laser och människor får något de själva känner sig nöjda med. Jag tycker om att det finns alternativ för alla numera och att man kan göra saker för att själv få må bra.

En annan sak är laserpeeling där du genom laser kan ta bort ärr i till exempel ansiktet. Själv har jag ett ärr efter min navelpiercing jag gjorde som artonåring. Det är jättefult och medför att jag ogärna går i bikini.

Det finns även en till sak jag skulle kunna tänka mig att använda laser på och det är oönskad hårväxt. Jag rakar mig där ändå och skulle inte sakna att ha hår under armarna personligen. Samtligt vet jag att just den biten är oerhört tabu att tala om, många tar nästan illa upp om man påtalar att det är något man själv skulle kunna tänka sig av skönhetsskäl. Samtidigt har jag redan från det att jag såg mitt första hårstrå under armarna rakat där, jag har inte velat ha hår under armarna så det skulle bara vara något helt för mig.

Någonstans anser jag att allt bör vara upp till var och en. Så länge man inte blir tvingad till något så ska man våga köra på saken tänker jag. Vi måste ju få leva våra liv på ett sätt, så jag tror att det hade funkar för mig.

Har du provat laser? Vad tycker lasertekniken?

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: