Examensceremoni på Mälardalens högskola, fransar och hundkärlek.
Igår åkte jag till Borlänge för att fixa mina fransar. Jag blev som vanligt nöjd och nu är jag lite semesterfin så här inför midsommar. Björn passade Skilla medan jag var där, jag åkte sedan hem till honom blev bjuden på lunch och sedan begav vi oss hemåt igen. Med vi så är det alltså jag, William och Skilla. Vi åkte förbi Willys och köpte munkar samt Pepsi Max, sedan åt vi det tillsammans medan vi tittade på den digitala examensceremonin som Mälardalens högskola hade för oss som avslutat våra studier där. Ett diplom har jag fått och jag känner mig så stolt! Jättekul var det även att se mitt namn där på listan, jag är klar och kan knappt förstå det.
Efter det så satt jag och myste med älskade Skilla. Jag tänkte på det i morse när vi tog våran morgonpromenad hur oerhört glad jag är i att ha henne. Hon kom liksom hit i helt rätt tidpunkt, jag har mått så galet dåligt så länge och att få hit Skilla som får ut mig på långa promenader. Som medför att jag får höra fågelsång, röra på mig och höra vinden susa i träden. Känna solen slå sina ljusa strålar mot min hud. Det är kärlek, så himla fantastisk kärlek. Jag blir lycklig av saken, Skilla har verkligen gjort att jag känner så mycket mer hopp inför framtiden. Hon är verkligen så mycket kärlek!
Om nu någon skulle tveka på min kärlek till William så är det bara befängt, han är min kärlek, min underbara son. Det finns ingen som han!