Innan dagen tar slut.

Den här söndagen eller ja egentligen hela helgen har gått så fort. Tycker nyss den började och vips var den över. Imorgon startar en ny arbetsvecka och första med eleverna för detta året.

Veckan som kommer är överlag lugn, jag ska dock till helgen hålla i Amningskurs för blivande föräldrar på Falu lasarett i två dagar. En intensivkurs tillsammans med min hjälpmammakollega Anna, det kommer bli jättekul och inspirerande. Utöver det så öppnar även registreringen för examensarbetet imorgon. Alltså förstår du?! Imorgon kommer jag alltså registrera mig för sista kursen på specialpedagogprogrammet?! Jag förstår inte vart tiden tagit vägen.

Hur som helst, nu ska jag svara på era kommentarer och sedan bege mig mot sängen. Hoppas du haft en fin söndag!

Vårens examensarbete, och en tisdag.

Så var det tisdag, fast den känns helt klart mer som en söndag. Anledningen är så klart att imorgon återgår jag till vardagen igen. Det betyder en vår med jobb och studier. Jag har en känsla av att denna vår kommer kännas väldigt intensiv men också passera snabbare än att jag förstår det.

Det är många av er som undrar vad vi kommer skriva vårat examensarbete om. Jag jobbar i grundskolans tidigare år, alltså F-6. Linda-Marie som jag ska skriva med jobbar i förskolan med barn från 1-5, sedan är det Stefan som också skriver med oss och han arbetar på högstadiet alltså 7-9. Vi kommer att skriva vårat examensarbete kring barn som är tidiga läsare, men som sedan hamnar i problematisk skolfrånvaro. Vårat examensarbete kommer där med att fylla både särskilt begåvade barn men även barn som tidigt börjar vara hemma från skolan. Vi vill undersöka om det redan tidigt går att upptäcka barn som är i riskzonen för detta. Det här examensarbetet kommer vara extremt spännande att skriva om, då det fyller många spännande komponenter. Vår handledare sa redan första gången att ingen skrivit om detta tidigare och tycker därmed att vi borde studera vidare på masternivå för att kunna forska i ämnet.

Nu vet inte jag om detta är något för mig. Men visst det är lockande? Jag visste redan när jag sökte in på lärarprogrammet 2008 att jag ville förändra skolan för de barn som inte trivs där. Att förändra betyder att lägga ner tid på att hitta lösningar, och det är sådant jag älskar. Lösningar, hitta problemet för att försöka hitta rätta delarna för att få lösa upp. Hur som helst det är så nära nu, en vår med examensarbete det ska bli roligt och tufft på samma gång. Tänk att jag i juni är specialpedagog! Så nära och så himla obegripligt!

Ett besök i Orsa, tv-serier & en inskickad uppgift.

I fredags åkte jag och William äntligen upp till Orsa för att hälsa på min mamma och hennes man, samt så klart hundarna. Fina Nikki (till höger) har ni sett förut hon var jätteglad att träffa oss. Lilla Skilla (till vänster) och nytillskottet i form av valp var också jätteglad i att träffa oss fastän vi aldrig setts förut. Jag och William ville så klart ha hund som alltid när vi träffar hundar.

Vi hade en jättefin dag, och på vägen hem åt vi mat i Mora. Det blev rätt sent där på fredagen så något bloggande orkade jag inte med. På lördagen så åkte jag, Björn och William till Borlänge. Där hängde vi i några timmar, jag åkte sedan hemåt och såg sista säsongen av Anne with an E. Så otroligt gripande, och jag tycker det är surt att det var sista säsongen… FINNS mycket mer som skulle kunna berättats. När jag ändå skriver om serier kan jag tillägga att jag idag såg klart V Wars som jag kan rekommendera alla att se som inte sett den.

Förutom serier har jag och mina studiekamrater som jag skriver examensarbetet med skickat in vårat PM för rättning. Håll tummarna för oss nu, vi är nöjda alla tre så jag hoppas även det är vad vår handdelare kommer att vara.

Specialpedagogprogrammet: En natt på Scandic i Västerås.

Så har jag sovit ytterligare en natt på Scandic hotell i Västerås. Jag börjar känna mig som hemma där nu. Speciellt fint kändes det när receptionisten sa att hon känner igen mig. Det blir väl så, jag har ju nu varit där ungefär en gång i månaden september-juni sedan 2017. Det här är mitt sista år på specialpedagogprogrammet, men jag har en plan att söka vidare till speciallärare efter detta och då blir det ytterligare ett års studier.

Rummet igår är jag ganska säker på att jag bott i tidigare. Jag gick in, pratade med mamma och sedan så gick jag ut på en liten promenad. Planen var att gå ner och äta på stan, men när jag såg en lastbilschaufför i kalsongerna fick jag panik och gick till Max istället. Tyckte det kändes läskigt att han reste sig där i förarsätet och visade upp sig i kalsonger, var liksom själv där jag gick så ringde Björn för att prata medan jag gick tillbaka. Min hjärna som alltid ställs in i katastrofläge.

Efter Max gick jag tillbaka till hotellet, och laddade telefonen. Jag hade även upptäckt till min glädje att det fanns ett badkar på mitt rum så beslutade mig för att täppa upp ett bad. Tänkte mest av bara hur skönt det var att få vara på hotell, efter en lång dag på högskolan. Jag lovade ju er ett inlägg igår, men jag tog och prioriterade bara mig själv och lugnet en stund. Så ska skriva när jag kommer hem idag istället.

Det är verkligen något helt underbart med badkar på hotellen. Att få krypa ner i värmen och bara njuta, jag fullkomligt älskar känslan och tycker det är helt ljuvligt när man är på hotell.

I skrivande stund sitter jag på högskolan, jag har ätit en helt ljuvlig hotellfrukost på Scandic Hotell i Västerås som vanligt. Idag ska jag ha föreläsning, vara med och strukturera upp vårat PM vi ska skriva tillsammans inför examensarbetet denna termin, helt sjukt att det är så nära nu. Jag är liksom snart examinerad!

Specialpedagogprogrammet: Sista året börjar idag på Mälardalens högskola.

Första seminariet vi ska ha på sista året av tre möjliga på specialpedagogprogrammet kommer utspela sig på Stadshotellet elite i Västerås. Jag är redan här, men seminariet börjar 10:30. De som känner mig vet att jag gillar att vara i tid, och då heller kommer någon timma tidigare än någon timma senare.

Ovanför mig spelas lugn musik från en vit högtalare, det är förvånansvärt lugnt här där jag befinner mig sittandes i en mindre variant soffa med plyschtyg. Något skrammel från köket hör jag utöver musiken, och ännu har inte mina medstudenter kommit hit. Ser framemot att träffa de människor jag haft i min studiegrupp i över två år nu, vi har verkligen haft det roligt tillsammans och jag är tacksam över att jag fått lära känna denna blandade kompott av glada och trevliga människor.

Västerås tycks bjuda på fint höstväder, och jag slogs av att hösten kändes mer här än i Falun. Konstigt eftersom jag upplever utifrån texter av andra skrivna i sociala medier som att hösten inte allt kommit lika långt här. Hur som helst så har jag tagit en promenad, ställde mig vid en gratisparkering i närheten av högskolan, hämtade Wifi och parkeringsbevis till högskolans parkeringar för framtiden, och gick sedan hitåt. Nu börjar mitt sista år på avancerad nivå, mitt sista år av tre. När jag är klar med den här utbildningen har jag långt över 500 högskolepoäng, tre akademiska yrkesutbildningar och studerar på akademisk nivå i 7,5 år, vägen dit var inte självklar. Men ikväll på hotellet kommer jag skriva ihop något som är starkt för mig, då när jag ligger där i min säng på Scandic hotell i Västerås som jag sov på för första gången för två år sedan, där jag är som stammis numera. Då ska jag skriva ihop ett inlägg om vägen som inte alltid var så självklar.

Ett underbart rum, Scandic Hotell Västerås.

Igår anlände jag på Scandic i Västerås igen. Då jag gett dem bra betyg på Tripadvisor så kontaktade de mig och sa att jag skulle få ett extra fina rum nästa gång, och rummet alltså. Rena drömmen! Jag har haft en helt underbar natt där. Fick verkligen som nu nästan “stammis” glädjen i att känna mig uppskattad. Det är absolut inget samarbete, så ingen missförstår, sånt märker jag alltid ut.

Var som ett vardagsrum, när man klev in. Där satt jag igår kväll och tog det lugnt.

I hörnet som ni ser fanns det två jättesöta fåtöljer.

Ett litet skrivbord med tv ovanför.

En liten bricka och spegeln.

Sedan gick jag in i sovrummet, där fanns denna säng med morgonrock på sängen. Alltså jag sov så gott där, sängen var så skön på alla sätt och vis.

En liten hängare, och under en sittbänk.

Så luftigt rum på alla sätt och vis, hade verkligen fönster så jag kunde se åt flera håll.

Sedan sist men inte minst badrummet.

Badkar och det tog jag mig ett skönt bad i igår kan jag säga.

Helt ljuvligt skönt var det att bada i så där stort och rymligt så man verkligen fick plats.

Så himla fint där vid handfatet. Blev verkligen så himla nöjd med rummet. Som vanligt så kan jag inte annat än att rekommendera Scandic Hotell i Västerås!

Så här bra mådde jag efter badet och i morgonrocken!

En godkänd tenta & promenad.

Såg en ekorre som hittat isolering. Tror det var dennes lyckodag.

Så fick jag alldeles nyss respons om att den lilla komplettering jag behövde göra nu resulterat i en godkänd tenta. Gissa vem som blev väldigt glad över den saken! Det var verkligen precis vad jag behövde denna första sportlovsdag och även fredag.

Den såg mig men hade uppenbarligen inte tid för mig.

Jag har hunnit med en hel del idag, bloggat flera inlägg som du kanske redan läst? Varit ner till stan och lämnat in ett paket, tog mig en promenad för att få lite luft. Ångrade lite att jag inte tog med mig systemkameran.

Det slår mig ofta att Falun är en väldigt fin stan. Om man kliver av vid resecentrum och promenerar en bit mot Falun kommer man mötas av detta. Det här är även vägen där Mattias Flink sköt ihjäl massor med människor här i stan. Jag tycker alltid det är obehagligt att gå där när det börjar mörkna. Jag upplever att man är bevakad här, jättekonstigt.

Men huset här är väldigt fint, jag gillar liksom det runda fönstret där vid taket. Såna här stora hus finns det många av här i stan.

Ställde mig och velade lite kring vilket väg jag skulle ta, denna eller rakt fram. Båda är väldigt fina att gå på. Men valet fick bli rakt fram.

Gick närmare denna sten, det är helt sjukt när man läser och tar in detta. Hur dessa människor blev skjutna till döds en vanlig kväll här i lilla Falun. Har du inte lyssnat på P3 dokumentär om Mattias Flink tycker jag du ska göra det, väldigt intressant program. Jag gjorde dock tabben att vara ute och promenera den gången jag lyssnade på dokumentären och gick dessutom på platserna där han befann sig. Det var fruktansvärt läskigt kan jag säga.

Bakom stenen ser man en del av Falu lasarett. Det är där akuten och förlossningen ligger, lite märkligt måste det känts för personalen att vara så nära när någon skjuter utanför?

Men det finns fina delar i Falun också, som Stadsparken som ligger i närheten av sjukhuset. Här brukar jag och William äta picknick på somrarna och njuta av den fina miljön.

Jag vågar även påstå att det är galet vackert här vintertid. Jag brukar gå förbi här ofta och se hur naturen förändrar Stadsparken. Från vinterlandskap, till vårens alla färger, för att i sommaren blomstra med djur och natur och på hösten tilldela de vackraste färgerna. Jag tycker det är konstigt att inte Faluns Stadspark är mer besökt än den är.

En liten bro över till en liten udde. För några år sedan satt jag och mormor där ute tillsammans och pratade. En liten fågel satte sig bredvid oss, som jag saknar min mormor. Jag drömde om henne i förrgår, berättade i drömmen hur glad jag är att hon gör små gästspel där till mig då och då. Jag tror det är i drömmarna hon nu söker kontakten, jag saknar henne så mycket. Det gör så ont att sakna någon man älskat så starkt. Jag tror aldrig man slutar sakna något man älskat, även om man accepterat att saknaden finns där.

En inskickad tenta, och en träff med Amningshjälpen i Dalarna.

Idag så har jag varit och träffat två av de hjälpmammor och kursledare som finns här i Dalarna. Vi har fikat, pratat om hur vi vill utveckla arbetet med Amninghjälpen här i Dalarna samt lite mera. Det var otroligt givande och dessa två hjälpmammor är så trevliga och glada.

Efter träffen så fick jag skjuts hemåt. Jag åt lite middag och tittade samtidigt på Huset fullt, inte den nya utan den gamla serien. Såg den som barn och börjat se den igen.

Sedan satte jag mig för att finputsa det sista på tentan, fixade några ord till och valde sedan att skicka in den, nu får det bära eller brista. Jag hoppas den går vägen, men gör den inte det är det heller inte hela världen. Jag är nöjd om jag blir godkänd detta året. Det är oerhört tungt på många sätt och jag håller mig flytande.

Nu ska jag alldeles strax bege mig mot sängen, klockan är nämligen alldeles strax 00:00, helt galet hur fort dagarna går. Hoppas du har en fin söndag? Det här inlägget kommer nämligen utifrån klockslaget publiceras på en ny dag.

Specialpedagogprogrammet – I Västerås.

Befinner mig i Västerås på Mälardalens högskola, bredvid mig står det en kopp kaffe. Jag sitter och väntar på föreläsning och seminarium. Får hoppas att det går bra, känner mig mest osäker på vad vi ska göra, anser att det är dåligt med information.

Ikväll ska jag sedan åka hotellet, tänkte sätta mig och titta på 36 dagar på gatan, har sett tre avsnitt så tänkte se klart resten. Ett väldigt viktigt program som det flesta av oss borde se. Som specialpedagogstudent blir jag gripen eftersom jag någonstans vet att detta är vägen som elever med diverse handikapp kan hamna i om inte samhället hjälper till.

Det är sorgligt hur samhället istället för att ta hand om barnen skyller på varandra. Föräldrar skyller på skolan, skolan skyller på socialförvaltningen, socialförvaltningen i sin tur skyller på vården, vården i sin tur skyller på diverse olika instanser hos sig, och så går karusellen runt. Att barnen hamnar i mitten, och aldrig får hjälpen är det som att ingen ens tänker på. Det hade varit bättre om alla från föräldranivå till diverse olika hjälpnät kunde hjälpa och stötta  varandra mot det verkligen problemet.

Vilket är att ingen regering bryr sig eller brytt sig om de utsatta i samhället! Att det aldrig finns tillräckligt med pengar, och att politikerna fullkomligt skiter i människorna oavsett politisk ideologi. Det är vi som röstar men sedan händer det ändå inget, och att skylla detta på regeringskaoset som är nu går inte, denna nermontering av skola, vård och omsorg har pågått i små steg under hela min livstid vilket är 34 år, och säkert innan det också.

Nej det är inte föräldrar, socialförvaltningen, skolan och vården som bär ansvaret för att barn inte får den hjälp de har rätt till. Det är politikerna som styr men inte lägger in tillräckligt med pengar, och istället för att lyssna på personer som kan sina yrken kör sitt eget race på vad de tror att vi behöver. Det är inte diverse kompetensutbildningar som behövs, det är pengar, resurser och tillräckligt med människor för att kunna arbeta med uppgifter utan att någon ska bränna ut sig på kuppen.

Brukar inte skriva sådant här, men det är någonstans det här som är vad jag brinner för, men systematiskt har valt att inte skriva om. Jag vet nämligen att människor är lärda att ta politikerna i försvar, och i samma ställe lärda att skälla på arbetarna och föräldrarna. Politikerna är som samhällets kungar, och de som ska arbeta efter politikernas lagar är istället de svagaste som ska lyda kungen utan värde.

Specialpedagogprogrammet – Litteratur.

Jag har roat mig på senaste att beställa litteratur till utbildningen. Det är ändå ganska skönt att ha böckerna och tänker speciellt inför kommande examensarbete 2020. Sedan kan man sälja böckerna vidare och säkerligen få några kronor tillbaka. Har köpt allt utom en bok begagnat detta år. Det känns faktiskt riktigt bra, har sparat ganska mycket pengar på den saken.

Litteraturen i år är väldigt intressant, jag som har ett intresse för både skola och medicin får med min nya utbildning ta del av två världar som passar mig väldigt bra. Just boken Barn med överlappade diagnoser ser jag nästan mest framemot, jag tycker just såna böcker är spännande att få ta del av.