Jag kör en bloggutmaning i mars. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Jag för ett år sedan fick uppleva en pandemi för första gången i mitt liv, och jag insåg att grundskolorna ska hållas öppna. Att vi inom skolan inte skulle få något skydd, och att barn inte var de som drev pandemin. Jag trodde länge att det var ett skämt att vi förväntades jobba hel oskyddade mitt i pandemin, i början helt utan handsprit. Idag är vi så gott som lika oskyddade som då, några visir eller munskydd har skolorna inte gett de flesta av oss. Vi går varje dag till jobbet i vetskap om att risken att smittas är hög, ändå får vi bara göra det som solidariska medborgare. Behöver jag säga att det fortfarande känns overkligt? För två år sedan var jag stolt över Sveriges riksdag och trodde att vi hade bra politik här. Nu känner jag bara att vi lever i korruption där svågerpolitiken hägrar. Från att alltid velat rösta, undrar jag om jag någonsin kommer kunna rösta igen? Ja blankt förstås men annars är jag så besviken på samtliga partier i vår riksdag.
