Fem veckor utan Skilla, och fyra veckor med Lizzla.
Madeleine Stenberg 
Idag är det fem veckor sedan du lämnade jorden Skilla. Det gör så ont! I natt drömde jag någon dröm där jag befann mig i Orsa och Lizzla rymde, jag hade panik och trodde hon också skulle bli överkörd. I drömmen blev allting sedan svart och jag tänkte i drömmen, att detta var som döden.
Jag vaknade och tänkte extra mycket på dig då Skilla. Din lillasyster Lizzla gör absolut att saker blir lättare, men jag är också så rädd med allt kring henne på ett annat sätt än jag var med dig. Misstänker skarpt att drömmen hängde ihop med att Lizzla vaccinerades igår och vi därmed befann oss hos veterinären och där fanns samma form av bord som du låg på när du dött och vi lämnade dig. Smärtan är helt obeskrivlig!
Samtidigt glädjer Lizzla mig så mycket, hon blir gosigare för varje dag och idag blir hon tolv hela veckor! Nu på morgonen har hon legat med huvudet på mig, pussats och myst! Lilla flickan! Hon älskar att titta på Youtube och filmer med andra hundar på, det tycks lugna ner henne precis innan hon somnar.
