Lizzla – Uppdatering kring operationssåret.
Madeleine Stenberg 
Så dåligt med uppdatering här, men kan medge att denna vecka bestått av: Jobb, omtentamen och Amningskurs. Utöver det har jag så klart ägnat min tid åt min Lizzla och allt däromkring. Insåg idag när jag suttit med omtentan att fy sjutton så tråkigt det är att studera numera. Jag tycker inte alls att det är lika kul som förr, så detta kommer absolut bli slutet på en era för mig. Jag vill hellre ägna mig åt hund framöver, och då verkligen hund. Vill gärna gå diverse kurser på brukshundsklubben med Lizzla och kanske skaffa henne en hundkompis/syskon. Man får väl ändå se det som ett syskon om det kommer in en till till familjen? Det är inte just nu något som kommer inom snar framtid, men jag tänker väldigt mycket på saken.
Annars då? Med Lizzla är det bra, det läker på som det ska och på torsdag nästa vecka åker äntligen stygnen bort. Tror ingen längtar mer efter det än Lizzla som visar tydligt att klådan är ett rent helvete. Hon vill gärna dit, och när man säger nej ser hon ledsen ut. Istället försöker hon klia på andra sätt som genom att snurra med höften mot olika platser på golv och soffa. Hon haltar sig fram fortfarande men det ska ju rehabiliteringen ta hand om. För nu efter 1,5 månader utan att använt benet är det ganska naturligt att hon inte ser några fördelar med att ha det med sig.
