I augusti 2012 som snart är tretton år sedan var jag nyexaminerad lärare. Jag började mitt första år på Tjärnaängsskolan i Borlänge. Min första klass var en förskoleklass, och jag såg så mycket framemot att träffa dessa små barn med små gluggar och lekfullhet som barn har.
Jag föll snabbt för dessa små människor. Jag minns fortfarande namnet på dem alla, har stavningen i huvudet på deras man efter att suttit och skrivit dessa förhand. Jag minns alla fina samtal vi hade från de var 5/6 till 9/10 år gamla då. Jag minns när jag kramat någon som varit ledsen, jag minns när de sagt att jag var världens bästa fröken. Jag minns när ett gäng av eleverna kom in till mig i klassrummet i trean och var upprörda över att en annan elev sagt: ”Hon är världens sämsta lärare” och de stått upp för mig, och sagt att: ”DET ÄR INTE SANT! HON ÄR VÄRLDENS BÄSTA LÄRARE”. Inte för att jag tog åt mig utan för att de stod upp mot andra, det var något jag alltid velat lära mina elever att älska den de är, och att få känna sig älskade.
Tyvärr blev inte resan med denna klass som jag hoppats. Tanken var att följa med dem till mellanstadiet. Men psykisk ohälsa från min sida kom emellan, och när jag kom tillbaka fick jag inte gå tillbaka till den klassen för min chef inte ansåg att jag skulle det. Mycket mer var det också runt där som jag inte berättat för andra, men det jag fick uppleva som vuxen med psykisk ohälsa var verkligen ingen fin historia. Så jag sa hej då till den fina klassen, med glass jag köpt för mina egna pengar och lämnade den skolan för alltid.
Men något som aldrig lämnats är den känsla jag har för dessa små barn, som i fredags tog studenten. Jag har sett reels på Instagram av glada ungdomar vars ögon skiner som solen. Jag känner sådan glädje att se dessa fina vuxna människor som nu är vuxna, som en gång satt och lärde sig bokstäver. Som berättade hemligheter för mig och som jag verkligen tycker om, även om vi idag inte ses.
Det står så ofta om dåliga lärare, hur skolan är en plats där lärare förstör för barn. Men om människor visste vilja kärlek många av oss känner för dessa individer, hur man känner glädje över hur de får gå från små knoppar till blommor i full utslagen blomster. Hur det känns att få ta hand om det dyrbaraste en förälder kan ha under dagarna, då skulle så många fler förstå vilket värdefullt jobb det är med barn och ungdomar.
Tack Sjöstjärnan, klass 1, 2 och 3 B för jag fick vara med er när knopparna började slå ut lite smått. Jag är så glad för att se er lyckliga vid livets start! Fortsätt växa och följ era hjärtan! Tack för att just jag fick vara eran fröken en gång mellan 2012-2016.
[…] Läs hela inlägget av Orsakullan här –> När ens första klass tagit studenten. […]
[…] Läs hela inlägget av Orsakullan här –> När ens första klass tagit studenten. […]
Lärare är ett underskattat yrke. För att ni ska kunna göra ett bra jobb måste ni ha förutsättningarna för det. Ser så många grymma inspirationer som lämnar för dom inte orkar. Min yngsta dotter jobbar nu i skolans värld och stortrivs. Är elevassistent, men har tankar på att läsa vidare.
Så är det verkligen. Hoppas din dotter väljer att läsa vidare.
Så trist att du inte fick fortsätta hos den klassen när du kom tillbaka. Så fint att läsa om hur dessa ungdomar nu tagit studenten och dina fina minnen från när de var små och började skolan. Visst finns det dåliga lärare men jag tänker också att det finns fler ändå som verkligen brinner för att lära barnen ny kunskap. Som är rätt person på rätt plats.
Ja det är något jag kan sörja över fortfarande. Var hemskt hur jag blev behandlad där också. Ja de är så fint verkligen.
Så fint skrivet. Kan tänka mig att ens första klass man blir lärare blir speciell på något sätt. Kul att dem har tagit studenten och ska ut i livet. Jag håller med dig om att det oftast är rubriker där skolan eller någon lärare inte skött sig trotts att det bara är en liten procent av alla lärare och skolor som finns. Jag själv upplever också så med godman, att det bara skrivs om goda män som inte skött sig och tex sålts sin klients lägenhet och stoppat pengarna i egen ficka.
Ja det är verkligen så.
[…] Läs hela inlägget av Orsakullan här –> När ens första klass tagit studenten. […]
Som med allt annat är det negativa saker som det skrivs om i tidningar och på sociala medier. Det som fungerar bra lyfts sällan fram. Den enkla sanningen är att det är väldigt mycket som faktiskt är väldigt bra. Som lärare blir man en stor del av barnens liv under ett antal år. En klass hade jag från åk 1-6 och man kommer varandra nära.
Så är det verkligen, man borde lyfta saker som är bra ibland också.
Trist att du inte fick återgå till dina elever. Jag är säker på att de saknade dig lika mycket som du saknade dem. Jag minns när vår lärarinna vi hade i årskurs 1-2 slutade och vi fick en ny i årskurs 3. Det var en del tårar, men det blev trots allt bra till slut.
Visst är det härligt med glädjen hos små barn när de lämnar skolavslutningen och hos äldre studenter när de gör sina utspring.
Ja, speciellt då jag tror det fått mig att må bättre.