Visar: 1 - 10 av 25 artiklar
Ätstörningar Författarens egna ord. Högkänslighet Specialpedagog

Känslan av att bli vald sist eller inte alls.

Jag har haft samma tanke i flera dagar nu. Ni vet det där om att bli vald sist eller inte alls. Det alla skolor, idrottsföreningar och andra aktiviteter idag är så väl uppmärksammade över. Att det aldrig ges rätt till att barnen eller ungdomarna själva ska få välja lag, utan det är den vuxna som styr.

Men samma vuxna person som är så medveten kring detta med barnen, kommer helt utan tanke göra exakt samma sak mot vuxna.

Nu tänker du, vad menar hon nu?! Jag ser det så ofta, upplever det och vet paniken som uppstår inom mig. Jag har aldrig tidigare pratat om varför just After work, resor med jobbet och övningar för att stärka arbetslaget är saker att undviker och avskyr. Men så här är det, när dessa saker ska ske så kommer vi till momentet val av människor.

Jag har aldrig tidigare pratat om varför…

Vuxna grupperar sig snabbt, bestämmer vilka som ska dela rum. Bestämmer vilka som ska ta bilen tillsammans, bestämmer sig för att köpa en flaska vin och dela på. Har beslutat sig för att ta ett bad, basta eller promenad. Under övningarna säger ledaren åt personer att ställa sig två och två och där blir alltid något över. Ledaren märker det sällan, och gör hen det så blir det ett skratt och frågan “Vilken grupp kan tänka sig vara tre.” Där är du tillbaka i samma känsla som barn, när du blev vald sist till laget för alla visste att du var värdelös…

Som vuxen ska vi acceptera denna känsla. Jag vet inte hur många gånger jag trots förnedringen, ledsamheten och rädslan sagt till mig själv efteråt. Att det gör någonting, jag är vuxen och tycker ändå sånt här är tråkigt. Det är inte min grej, klart alla andra grupper sig de är ju vänner och umgåtts i många år. Jag försvarar och förminskar mina egna känslor till fördel för något som gör ont. För VUXNA ska inte känna den känslan.

Men det gör ingenting jag tycker ju ändå inte detta är roligt.

På ett sätt är det som att jag vaknat, ser saker med andra ögon. Ser ett system där vi gång på gång gör olika saker mot olika människor. Vi värderar fortfarande folk efter bäst och sämst. Klart det är så många vuxna som känner sig osynliga, utan vänner eller mår psykiskt dåligt när vi får uppleva barndomens tillkortakommanden om och om igen. Förminska vad vi känner genom att försvara ett oförsvarbart beteende. Det gör lika ont att bli vald sist som inte alls, oavsett om du är ett barn eller vuxen. Det gör ont för du är inte en del av flocken du är osynlig och tillför inget av värde för sammanhanget. Att leva med den känslan borde vi inte låta någon göra… Låt aldrig en kollega eller vän råka ut för att bli vald sist. Låt aldrig en kollega eller vän glömmas bort, det gör så ont! Så ont att varje del av kroppen faller i bitar, men hen kommer inget säga om saken. För vi har lärt oss att den känslan inte är acceptabel som vuxen.

Hjälpmamma & kursledare Specialpedagog

I väntan på glädjen.

Det är få dagar kvar nu. Imorgon har jag min lediga fredag samtidigt som eleverna går på sommarlov, jag valde för första gången att inte delta under en skolavslutning. Helt enkelt för att det är covid19 och jag har ingen klass heller för den delen. Så istället ska jag jobba med Amningskurs, som jag så klart gör utöver mitt vanliga jobb som specialpedagog. Dessa två har ju inget med varandra att göra.

På tisdag gör jag min sista arbetsdag för detta läsår, mitt första läsår som specialpedagog. Jag vet inte vad som skall sägas om den saken, jag har nog funderat en del fram och tillbaka detta år. Om stressen vi i skolan fått påpackade oss i och med covid19, och all den trötthet många av oss känner. Det ska bli så skönt med semester och att tanka om mina batterier.

Efter jobbet idag ska jag hem för att hålla i Amningskurs, och ja det är som jag skrev tidigare samma plan för morgondagen. Jag går sedan på semester även från dem, så skönt detta med att veta att jag närmar mig ledighet och att tanka om mitt livsbatteri. Sommaren brukar ge mig energi!

Högkänslighet Specialpedagog

Specialpedagogens tankar kring själen som dött i klassrummet.

Under flera dagar har jag nu tänkt samma tanke. Jag avskyr möten…

Jag avskyr möten som inte har ett tydligt syfte, för mig ska ett möte kännas viktigt inte som två timmars bortkastad tid. Mina första år inom skolan trodde jag nog att det var en slump att möten var så ineffektiva. Att allt snack om samma sak vecka ut och vecka in, var på grund av att detta var en så kallad hjärtefråga på arbetsplatsen. Men med olika arbetsplatser i ryggsäcken har jag förstått att det är samma sak överallt.

Det kliar i kroppen på mig varje gång jag ska på möte. Då blir jag som ett barn i skolan som inget hellre vill än att resa mig från den där stolen som ger träsmak. Men jag sitter där plikttroget och kokar samtidigt som jag för varje stund stressas upp över att lyssna på ickefrågor som berör en liten del av alla som är inkallade.

En av det mest befriande, men också ovanliga sakerna inom skolan är när den som heller i mötet säger: “Ni kan få gå nu, trots att vi är lite tidiga.” Just de där orden som medför att jag känner mig som ett skolbarn som fick lämna lektionen fem minuter tidigare… En känsla där jag vill skrika rakt ut: “Jag är fri!”

Många gången så upplever jag det som att ett möte för oss inom skolan, går att likställas med en lektion för den som håller i mötet. Läraren kommer in för att “lära” oss vuxna, som nu blir elever att fint sitta stilla vid våra “bänkar” och lyssna på talaren (läs läraren) som äntligen får lära oss allt hen kan.

Att vi är personer som redan gått från elev till lärare/vuxna tycks stanna upp inom skolan. Där sitter vi istället och återgår till laglydiga små elever som ska läras inte vara jämlikar i kollegialet.

När jag talar med andra inom andra branscher har de definitivt onödiga möten, men de behöver inte straffas för att någon kommer fem minuter för sent med att alla ska sitta kvar fem minuter extra. De behöver inte känna att: “Ni får går på rast 1 minut tidigare”, det är heller inte så att ett möte hålls inom en tidsram med utfyllnadstid för att det står på schemat att vi ska hålla på i två timmar och då ska mötet hålla på i två timmar, oavsett om vi gått igenom allt eller inte.

Jag avskyr möten, det kryper i mig. Stundtals inser jag varför skolan utöver år av mobbning från min lågstadielärare (du kan lyssna på mig från förra veckans Karlavagnen där jag medverkade här och talade om min skoltid. Lyssna från 45:39). Hur jag avskydde att sitta i dessa ljusa rum, och lyssna på läraren timme ut och timme in. Hur jag avskydde att lyssna på mina klasskamrater som berättade om saker som de kunde, och hur den saken tog tid från det som kallades mitt liv.

Ibland tror jag att det har och göra med att jag redan som liten var ett barn med så pass mycket livserfarenhet att jag aldrig hade orken till den där meningslösheten som vi förväntas hantera. Mitt liv sa mig att dessa saker var oviktiga i det stora hela.

Jag har alltid sprungit framför elden och räddat det som inte skall förstöras. Att sitta och vänta på regnet har inte varit mitt sätt att leva på, vilket medfört att möten tagit död på min kreativitet hela livet. Som det lilla skolbarnen som jag var, som bara ville känna mig fri men som fick sitta där och plågas för att minuten på klockan är viktigare än innehållet på det vi gör.

Specialpedagog

Selektiv mutism & trötthet.

Suttit hela dagen i studier, känns så skönt med helg nu. Hela förmiddagen hade vi en engelsk föreläsare på och jag känner helt ärligt att hela huvudet är slut nu. Jag har sovit dåligt hela veckan så det är säkert även därför. Att sova för få timmar gör ju att kroppen inte riktigt orkar sen.

Har i alla fall städat här hemma, och nu går jag på helg! En efterlängtad helg på alla sätt och vis.

Hälsa & motion Skilla vår mellanpudel Specialpedagog

En promenad på Jungfruberget.

Björn tog med mig och Skilla till Jungfruberget idag. Jag har aldrig varit där tidigare och Skilla hade det trevligt. Alltid lika skönt med promenader. Jag mår bra av att röra på mig och det gör så klart Skilla med.

Annars har jag haft möte med studiegruppen idag, vi skrev på vårat arbete i selektiv mutism. Sedan så råkade jag tappa telefonen ur fickan så nu har den en grön pixelrand längst ner. Ringde försäkringsbolaget så kan antingen bli en ny telefon (lagad begagnad) eller får tillbaka motsvarande värdet på telefonen idag. Byte av detta skulle gå på 3600 kr… Så ja får väl se hur det blir. Telefonens abonnemang går ut i juli, och tanken har väl inte varit att ta ett nytt abonnemang direkt.

Ja annars är det väl ganska lugnt i alla fall, hemmet är städat och i skrivande stund ligger jag på Björns soffa i väntan på mat.

Informationsteknik Specialpedagog

En onsdagsmorgon & bloggträff på Zoom.

Befinner mig i sängen. Ska gå upp om senast en halvtimma. Då blir det att åka till jobbet, vara med på nationella prov sedan ringa samtal. Sedan en gäng med möten igen. Lite så mina arbetsuppgifter är numera, det är sedan morgondagen kvar för jobb och så är vi där på härliga påsklovet.

Igår kväll satt jag på Zoom med några bloggvänner, vi skriver med varandra från en grupp på Facebook. Det var riktigt trevligt. Konceptet blir så roligt när man utspridda i landet kan sitta nära och prata om allt mellan himmel och jord. Det är lite roligt att jag fått en helt ny bild av personerna bakom bloggen tackvare detta. Vi var några som provade först och bjöd sedan in fler, och helt ärligt har jag börjat läsa bloggarna med nya dialekter och helt annan klang. På ett positivt sätt, mitt huvud har liksom fått en nu bild och den har gjort bloggläsandet så mycket roligare.

Igår fick jag träffa följande bloggare. Hanna, Jenny och Madde. Helt underbara människor med härlig humor alla tre!

Specialpedagog

Ingen rast, ingen ro.

Idag är en sådan dag när jag bara säger, pjuh! Allt har gått i ett, jag har bara jobbat så gott som hela dagen. Möten, på möten, på möten. Hann inte få min rast när jag skulle så fick bli mat på McDonalds något som gav ångest eller gav, har gett ångest.

Jag jobbar till 19:00 idag så är inte klar ännu, men det blir nog bra. Längtar efter att få ledigt, imorgon blir det i alla fall lite mindre stress och sedan kommer skärtorsdagen som är galet efterlängtad. Det ska bli så skönt med ledigt och att vila upp sig.

Specialpedagog

Rast på en studiedag i hemmet.

För första gången i min karriär inom skolans värld spenderar jag min studiedag hemma. Jag har lust käkat lunch och ligger här på soffan en stund innan mötet jag ska medverka på börjar. Denna förmiddag har jag hunnit med en av många saker som stressat mig en tid, det kännas skönt. Varje sak att dra över och tänka klart med är glädjande. Ni vet som dockan Sigrid i Beppes Godnattstund som ropade färdig! Ungefär så känner jag mig när något är klart.

Efter jobbet idag ska jag passa på att städa lite här hemma, sedan den dagligen långpromenaden förstås. Längtar dock efter solen igen, hur tråkigt är det inte med grått på himlen så här sista dagarna i mars?

Hörde dock ett glädjande rykte om att sommaren 2021 ska bli varmare än sommaren 2018! Hoppas verkligen det, då kan jag härda ut i det tråkiga gråväder som mars säger hej då med.

Specialpedagog

Vårens första tussilago.

Igår när jag var i Kniva på promenad med Björn och Skilla så fanns den där, tussilagon. Det var Björn som upptäckte den och tänk den glädjen som alltid uppstår när man ser denna lilla vårblomma. Jag undrar dock om den blommade redan i mars när jag var barn? Förmodligen inte, vädret är ju förändrat sedan dess.

Har du sett någon vårblomma ännu? Idag har jag suttit i föreläsning och även seminarium hela dagen. Det blir verkligen skönt med helgen nu, vi ska åka ut till Björn och grilla lite. Verkligen något som ska bli gott och mysigt.

Specialpedagog

Rast och solsken.

Sitter på rast och tittar ut genom ett soligt fönster här vid min arbetsplats. Så himla skönt med lite paus, men kanske ännu mera skönt att veta att snart börjar helgen. Det är något visst med helg, även om det inte kanske finns så många planer så är det skönt att ha fria dagar. Att göra precis det jag vill en stund, tanka energi och ta promenader. Det där jag fyller mina lediga stunder med.

%d bloggare gillar detta: