Lizzla och hennes namn, ett känsligt inlägg.
Madeleine Stenberg 
Jag fick en fråga från Lisa kring Lizzlas ovanliga namn. Jag vet att många av er vet detta, men för er som är nya eller inte vet kommer här den sorgliga och fina bakom Lizzlas namn.
Den 15 april 2023 runt klockan 9:30 på morgonen var jag med om den värsta upplevelsen någonsin, min älskade Skilla tog sig ur kopplet och trots att selen var hel såg Björn hur hon sprang iväg mot skogen. Han sprang in till mig och ropade att Skilla var lös. Skilla fick absolut inte vara lös, då hon hade mycket jakt i sig och att få henne att stanna var omöjligt. Jag och Björn springer tillsammans över vägen mot skogen, jag ser henne springa vid backen vid skogen och säger hon är där. Det kommer en bil runt hörnet och precis då är Skilla nere vid vägen, springer ut och blir överkörd framför våga ögon. Jag ser bara hur hon försvinner under bilen, hör Björn avgrundsdjup av skrik händerna upp i luften och ett NEJ! Medan jag springer ditåt och ser min älskade Skilla ligga och rycka i kroppen i en pöl av blod. Jag bär henne i min famn medan blodet rinner ner över mig. Lägger henne på gräsmattan och skriker kämpa älskade Skilla kämpa! Men jag ser i hennes ögon att det är över. Det är inget liv där och blodet rinner ur hennes mun! Jag bara går inåt, ringer mamma och skriker: HON ÄR DÖD! Mamma pratar med mig och jag går upp igen, Björn står där och håller om mig, jag är blodig från topp till tå. Han lindar in henne i en muminhandduk och jag har henne i min famn hela resan till Anicura där jag sitter som i en dimma. Vi kommer in, får frågor om urna och kremering och det enda som går runt i mitt huvud är att nu är jag också död. Jag vill inte leva mera, aldrig mer. Jag har skrivit på Facebook för att berätta för att slippa frågor.
Berättar för Skillas uppfödare och säger att om du får fler valpar så är jag intresserad. För erbjudande om att köpa en av hennes valpar en tik som är lillasyster till Skilla då det är samma mamma, hon är 7 veckor.
Jag beslutar mig den veckan trots att jag åkte till Säter, började planera min död för jag var död inombords att ändå köpa henne. Alla runt mig sa samma sak. ”KÖP EN NY HUND OCH SNART!” Alla visste, de kände på sig att det var nära att jag gjorde det värsta tänkbara. Jag visste det själv med.
Så veckan efter åker vi till min uppfödare, kommer in och får träffa Skillas mamma och hon kommer fram till mig och det ändå jag tänker då är: Förlåt! Förlåt för att jag inte kunde hålla ditt barn vid liv!
Så får jag och Björn träffa den lilla söta pudelvalpen, en åtta veckors liten tjej som fyllde mitt hjärta med kärlek på en gång. Hon fick följa med oss hem, och på resan bestämmer jag mig för att hon ska få heta Lizzla. Lizzla betyder liten på Orsamål, liten som i Skillas lillasyster. Hon har läkt såren i mitt hjärta och gav mig livsglädjen tillbaka.
Lizzla är min läkehund, min glädjespridare. Jag kommer till slutet av det här inlägget och har gråtit mig igenom det. Jag sitter här med tårar i ögonen, och inget gör så ont som att återuppleva Skillas död. Jag ser olyckan framför mig varje dag, det går inte en dag utan att jag tänker på den.
Mina älskade hundar, en i himlen och en här på jorden. Lizzla, lilla lillasyster.
