Ska sova hos sonens pappa i natt eftersom mitt hem numera är en stor röra bokstavligt talat. Golven i hallen och köket är sjukt fint. Imorgon ska dom sista fulgolven ryka, mitt och sonens sovrumsgolv. Men vi har ju inga sängar nu så därför ska vi sova här. Jag ligger på soffan, i bakgrunden och vid tv:n så är det bobster, Sonen gillar bobster. Sonen ska läggas nu så ska gå dit och läsa. Efter detta ska jag äta godis som jag köpt, nu är det snart dags för Faluns blodbad igen och då blir jag godis sugen. Hehe, sonen lyssnar på bobster och så sa dom att afrika ligger långt bort och så säger sonen ”JA det är det” betvivlar att han ens vet var afrika ligger men är sjukt kul att han tänker på sånt. Nä nu lär jag natta. Kommer tillbaka senare!
Kategori: Städa
Trist utan bilder.
Fan känns trist att inte kunna ha med några bilder för stunden, men imorgon så. Ni ska få ett gäng med bilder då.
Golv projektet som pågår här hemma, de luktar gott! Liksom doften luktar nytt och fräääst. Ni vet nylukt, jag tycker lukter är spännande fenomen, som vissa lukter kan betyda obehag. Jag känner obehag när jag sitter på bussen och en gubbe sitter bakom mig och luktar sprit, samma obehag känner jag dagen efter jag varit på krogen och lämnat sovrummet för att återvända. Den där spritdoften, som en genom syrad läskighet som sätter sig i väggarna. Men så finns det dofter som får en trygg, som när jag kramar mamma eller min mormor då känner jag mig som ett litet barn igen och får den där ombonade tryggheten för det luktar så.
När jag kramar min son känner jag i stället en spirande glädje av doften. Jag vet att vårat doftsinne är ett av dom viktigaste sinnena vi har för utan doftsinnet försvinner massor för oss. Till exempel utan doftsinne kan man inte känna smak säger dom som mist doftsinnet. Tänk av hemskt att äta en god middag och inte kunna känna smaken? Jag älskar dofter, dofter ökar mitt välbefinnande.
Fisrumpor.
AAAAAAAHHHH, kikade precis in i köket, var helt lövly där inne. Så fint golv kikade och bara WOW vilken skillnad det blev. Ni ska få se sen den här mamman är värsta som ett barn på julafton just nu, uppspelt och hoppig och yesig! Hehe, jag tror jag har nått fel på nått vis. Eller så är jag bara tjej? Att vara tjej betyder nog ofta att man lägger ner pengar på att slösa. Som sonens pappa brukar antyda att jag gör. Ofta ord som, vad ska du med det till? Och hade du inte redan en sån där? Eller som vissa andra säger ”Och de tycker du att du har råd med? Du som studerar?” det där gillar jag inte med studentlivet, folks sura miner när man shoppar. Folk vill att man som student ska leva i trasor och äta nudlar dagarna i ända typ. Nudlar är gott men bara ibland, eller ja jag kan tycka det är helt okej att laga nudlar och äta när sonen är hos sin pappa. Brukar liksom laga, nudlar, soppa eller rester såna gånger. För jag hatar att äta ensam. Men gillar inte att äta bland folk heller, har fobi för att tappa brickor och sånt. Glömmer aldrig den gången jag tappade brickan när jag gick i sjuan. Var kanske 1a eller 2a veckan i matsalen och jag tappade brickan, alla började klappa händerna, och jag kände att jag redan förudmjukat mig tillräckligt så i stället för som normala pinsama satar som tappar brickan, vände jag på min rygg och började vandra ut från matsalen. Var på min lärare sprang efter mig, nån vecka innan de hade jag råkat tappa ut nått mer också eller ja den fastnade i min väska så läraren fick tag på mig och tvingade mig förudmjukas och genom att tjata på mig att plocka upp. HATAR sånt där, tvång varför utsätta folk för sånt? I alla fall med brickan så när jag såg samma lärare ropa ”MADELEINE, MADDE NU STANNAR DU” då sprang jag, först ner för en trappa läraren kom efter, jag sprang genomkällaren och sprang upp till ett smart gömställe jag hittat i närheten av skolpsykologen, där ställe jag mig och höll andan medans min lärare sprang förbi och ropade och letade, två jag umgicks med hittade mig och as garvade och frågade vad fan jag hållit på med. Nån från nian hade sagt ”fan va frän hon var” jag gjorde något otippat, även om jag försökte hålla mig neutral var det som folk ändå alltid visste vem jag var. Jag var också förbannat hatad av allt och alla, förmodligen för jag inte alls höll mig tíll duktiga flickan eller coola gänget. Jag bara sket i allt och alla, vilket inte alla är axepterat beteende när man bor på små orter. Är nog därför jag trivs i den här stan, här är jag anonym men ändå har jag massor med vänner. Hur som helst, jag har fobi för att äta bland folk förmodligen insidenten med brickan som har sin grund där. Gick aldrig tillbaka till matsalen efter den här händelsen,
KUL, det stinker skit i hela jävla lägenheten!
Redan igår kväll tyckte jag det stank spya från nått ställe ni vet sån där magsjukebajs grej. Eftersom ingen här hemma är magsjuk tänkte jag (smart skalle) att det kom från rören… JO jävlar… Nu i morse gick jag in duschade och fixade mig, sonen kom då springande från ”sin” toalett och utbrister MAMMA det är bajs i hela toaletten. JÄVLA förbannade ASTOALETT, fick gå ut och jo jävlar hela toaletten full med gammal avföring som flytit upp efter spolning. Har hänt en gång innan men inte i den MÄNGDEN, provade spola inget hände, fick ta toalettborsten och leka sån där sugpropp med den höll på att spy. JAG har svårt för SKIT, mår illa av skit ja jag vet jag jobbar med människor och små barn och är mamma men skit är ändå något jag är GRYMT känslig för och har så alltid varit. Finns stunder när jag bytte på min son när han var bebis och jag fick spy i toaletten efteråt, SÅNT får man inte erkänna som mamma då är man defekt men det är jag JAG har svårt för bajs helt enkelt.
I alla fall fick bort det värsta och slängde den där toalettborsten till tjotahejti och ringde kvartersvärden så idag ska han hit och kolla avloppet… KUL, fattar ju att folk tror man slänger annat en bajs och kiss och toalettpapper i toaletten men tyvärr det har jag inte gjort. IOFS kan ju någon annan gjort det. Känns ur tråkigt detta, har parfymerat hela toaletten med nån billig kärringparfym jag fått nån gång. Har även vädrat och nu har jag doftljus på. JAG hoppas stanken försvinner har GRYMT svårt för lukter!
Dålig på detta.
Idag har jag städat, varit till skola sedan hämtade jag sonen på hans förskola. Cyklade hem till sonens pappa, hämtade bilen och körde till sonens pappas jobb där även sonens farmor jobbar. Sonen fick bli överlämnad till sin farmor och jag och sonens pappa drog till borlänge där vi köpte presenter till sonen. Det är första OKTOBER idag, det betyder att för fem år sedan gick jag runt och ville bli av med en bouta mage och längtade efter att få se den där lilla människan som bodde därinne. Behövde bara vänta 2 dagar så föddes han 12.55 efter 4 h och 25 mins värkar, han ville snabbt ut i världen. Minns det som det var igår, jag uppfattade inte förlossningen som något hemskt utan endast positivt kändes som värkarna klarade jag därimot påstår jag inte att det inte gjorde ont för det gjorde det men ändå det fanns något positivt med smärtan. Jag var faktiskt aldrig rädd, har tänkt på de. Minns att jag kände mig väldigt trygg. Hade sonens pappa och min mamma med mig, höll dom i handen och var aldrig ensam. Konstigt det där nu så här fem år senare sitter jag här och inväntar två dagar till när sonen ska fylla hela fem år. VART har åren tagit vägen, en sak är i alla fall säker med tiden han växt och blivit stor har jag också vuxit och blivit stor och trygg. Innan jag blev gravid var jag en vilsen själ utan framtid. Avhoppat gymnasium, inget jobb och inga framtidsutsikter eller planer för framtiden. Så blev jag oplanerat gravid och hela mitt liv vändes upp och ner. Jag kände när jag blev gravid hur jag vill göra något, bestämde mig för att plugga och när sonens var tio månader började jag med de, började jobba när han var sexmånader och jag har sedan dess kört fullt race. Läst dubbla kurser läste in gymnasiet på 1 år och 4 månader, jobbade extra, hade sonen hemma tills han var 2½ år gammal, tog körkort. Sökte in på högskolan jobbade extra samt pluggade mer en heltid på akademisk nivå. Och här är jag idag, utbränd… Inte så konstigt kanske jag har kört fullt race och tagit igen den osvunna tiden jag inte hade några framtidsutsikte på fem års tid. Jag tycker det känns bra att jag kört mitt liv med fulltäckt schema även om det kostat på min hälsa, för hade jag inte gjort det hade jag inte varit här idag. En högskolestuderande mamma till en helt underbar son som fyller fem år alldeles snart om bara 2 dagar.
Hemma från en stressad dag.
Har inte gjort så mycket faktiskt. Städade förut och plockat ur bokhyllan/tv-bänken brossan ska få. Har även plockat ur lite filmer eftersom syrran ska få köpa mina vhs för 50 kr. Orka ha kvar såna liksom, känns mest onödigt att ha vhs hemma när man aldrig använder vhs:en.
Någon som vet vart man kan få tag på följande filmer? Rainbow brite samt fragglarna? Skulle vilja ha dessa. Värsta nostalgin ju!