Dalaliv

Dusch och svampplockning och här ska systemkameran med.

Madeleine Stenberg 5 augusti, 2010 9 Kommentarer

Ska duscha, sen ska vi nog äta lunch på donken med Björn kanske? Efter de ska vi dra ut och plocka svamp (sånt där man inte kan äta) för sonens pappa tycker svamp är gott. Jag själv äter inte svamp i några former eller färger, svamp är läskiga saker. När jag fått svamp på pizzan trots att jag avbeställt det känns det som hela pizzan tappar sin charm. Sådant är inte uppskattat av en svamp äcklad person som mig. Svamp är inte min grej.
Men att följa med ut i skogen och plocka är helt okej, jag brukar faktiskt vara rätt duktig på att hitta. Björn ska plocka kantareller så jag antar att vi hittar några stycken i alla fall. Jag ska ta med systemkameran i högsta hugg så jag får massa fina naturbilder. KUL va! Älskar ju som sagt att fotografera och ute i skog och mark är det nästintill roligast att pyssla med sådant där.

Kommer säkert bilder ikväll. OM inget annat oplanerat skulle hända då. Men det tror jag inte. Solen lyser här utanför, älskade fina sol. William har sommarlov nu imorgon och sen lördag och söndag sen är det dags för fritids. Gah hela sommaren har bara, swish nu är det höst. Trist, men sådant är livet verkar det som.

Funderat en del över bilder. Ibland skulle jag vilja visa bilder på William och mig typ. Göra något men så vill jag inte lägga ut honom på nätet för det finns såna jävla psykon över allt. Pedofiler och andra människor. Lika brukar jag tänka på hur folk gärna vill vara elaka på nätet också, sett flera mammabloggare där folk skrivit att deras barn varit ful eller fet osv, handlar ju ofta om bebisar också. Stod till och med i någon tidning om det där, hur folk liksom skriver elaka saker och verkar njuta av det. Självklart anonymt då. Det är skit tråkigt att folk ska behöva vara så där. Som jag lägger ut bilder på mig själv ibland men ändå är det ju alltid så att man tänker typ JAHA ska någon säga att man är fet nu, eller andra elaka saker. För folk som sitter bakom en dataskärm verkar liksom älska att vara elaka mot människor. Att det liksom kliar i vissa människors fingrar att skriva något ned tryckande mot människor. FÖR jag tror att även om många säger att jag bryr mig inte så nog fan känns det för en vi säger 18 årig tjej som kanske inte är Paris Hilton smal att höra att hon är fet, precis som det sårar en nybliven mamma till en 2 veckors bebis att höra att hennes bebis är fet och ful.
Dessutom är det jätte tråkigt den dagen det här barnet kanske är vi säger 10 år och googlar på sin mamma eller sitt namn och upptäcker kanske just det här inlägget om sig själv. Visst det var bebistiden men nog lär det såra lite, precis lika mycket som om mamman lägger ut en bild på sin 10 åring och någon skriver något elakt om de barnet. Kanske är det så att jag bara sitter och dravlar nu?

Jag tycker det är skit kul när man får se andra bloggar och deras barn och vad dom gör på kort, och tänker själv då. ÅH jag vill också lägga ut fina kort jag knäppt på William. MEN så börjar jag tänka på alls dom där elaka anonyma människorna som endast vill såra och då skiter jag i det.
Det är som när någon person ger dig en viss blick på jobbet eller på krogen. När folk skrattar och pratar och när du går förbi blir det helt tyst och alla kollar på bara dig och den där isande känslan genom ryggen drar, eller när magen smäller ihop till en hård klump och du blir arg, ledsen och förtvivlad. Det är samma känsla när någon elak typ bara för att förstöra dig dag eller kväll kläcker ur sig något i stil med, har du gått upp i vikt eller för en person som har svårigheter att gå upp i vikt, MEN fan du ser ju sjukt smal ut.

Jag hatar korridorer, folk kan nog inte inse hur mycket man skadar andra människor genom att håna dom. När jag gick på högstadiet brukade folk sitta och kommentera folk som gick ensamma förbi. Jag fick också påhoppet över mina långa ben. ALLTID någon som kommenterade mina ben med elaka syrliga kommentarer, framför allt minns jag en som sa. KOLLA på henne, hon är jätte långa ben hon ser inte riktigt klok ut. ÄN idag har jag extrema komplex för mina LÅNGA ben, jag hatar när folk kommenterar att jag har långa ben eller att jag är lång för när folk gör det då tänker jag bara på min defekta del liksom, det som inte ser RIKTIGT klokt ut, jag brukar också tänka på när jag gick förbi och samma person skrek du ser fan ut som en häxa vet du de? DU är verkligen en häxa haha. Folk tror kanske inte att såna där saker ger men? Folk som säger elaka saker kanske sitter där bakom skärmen och njuter eller tycker att dom är skit roliga med sina vänner när dom hånar andra. MEN alla år efteråt för just den här personen kommer vara förstörda och alltid finnas en viss osäkerhet hos någon. FÖR även kändisar, den du läser blogg och den du hånar på gatan eller i skolan har känslor, tänk på att det där lilla du gjorde dig lustig på kan förstöra livet för någon. INNAN du skriver eller kommenterar någon så dom hör och kan se, TÄNK dig för. Skulle du vilja att det var dig någon sa eller skrev samma sak om?