Jag sitter och väntar på att få min påbörja ventilering av x-jobbet, jag kanske inte sagt det till er men detta är alltså en D-uppsats då jag läser på avancerad nivå. För att bli specialpedagog behöver man först vara förskollärare eller lärare i grunden och således skrivit ett examensarbete tidigare och nu är detta alltså det som är på högre nivå. Hur som haver är det ganska spännande att få sitta så här på nätet idag och göra detta.
Annars är jag ganska nedstämd just nu, vilket resulterat i att jag inte bloggat på tre dagar. Eller ja visst bloggade lite igår med utmaningen, men de två andra inläggen var förinställda. Det är så mycket ilska, rädsla och irritation i luften att jag som högkänslig slits itu. Människor tolererar inte att vuxna människor tänker olika och det medför att de som själva anser sig vara starka och orädda gärna vill ge sig på alla de som är rädda och känsliga. Djuret i människan speglar sitt skrämmande ansikte och de som skiter i allt växer sig stora genom att bryta regler och känna sig som trotsiga tonåringar. Att vi andra mår skit av saken tycks de bara skita i.
Utöver allt som ligger i luften så håller jag mig på två platser just nu. I mitt klassrum, med mina elever. Jag träffar så få människor som möjligt och drar hem direkt när min arbetsdag är slut för att skynda mig in i lägenheten och stänga dörren. Helst hade jag bara velat vara här hela tiden, inte gå ut och inte träffa någon. Det är det som också stör alla de där som ser sig själva som starka och oövervinnerliga, de som tycker att vi som gör tvärtemot är fjantiga och töntiga. De där människorna som hånar oss bakom våra ryggar och snackar skit. Det enda positiva är att skidanläggningarna stängde själva, för att vara så naiv att tro att människor kan ta förnuftiga val är bara korkat. Människor är egoister som gör precis vad sjutton de vill, att uppmana till att ”inte åka till mor- och farföräldrar. Inte resa och annat” är bara så galet korkat. För de som skiter i saker annars, skiter i det nu med. Min tilltro till stora delar av befolkningen är liten, därför väljer jag att isolera mig så mycket som det bara går. Man kan bara lita på sig själv, det lärde jag mig i tidig ålder och det har hållit mig i liv så här länge…
