Ett par min innan jag går ut från Willys.
Etikett: Tankar
Jag denna söndag
Foton
Sitter hemma hos Björn han lagar langos så det ska bli sjukt gott. Dagen har gått jättefort och imorgon ska jag vara chaufför i Rättvik, om någon vill får ni gärna följa mig som sällskap för jag kommer nog känna mig relativt ensam i bilen. Skumt väder men de har de ju varit hela sommaren. Foton jag tagit idag.
Sova och sånt.
Vaknat tidigt idag och är redan klar med alla morgonbestyr, det känns skönt. Solen sken när jag klev upp men när jag varit uppe i ett par minuter valde hon att gå i moln igen. Hon kanske tyckte att det inte var någon ide att skina idag heller?
Gud vad tråkigt inlägg, jag skriver mest för att få ur mig lite tankar. William sov hos Björn i natt så att jag la mig tidigt spelade ingen roll, han fick nog ha det kul ändå igår. Nu när det är sommar kan ju han bestämma lite själv vem han vill sova hos vilken dag och så.
I mitt rum
En av de finaste texterna i en låt jag vet.
Jag älskar denna av Lisa Ekdahl, Dom band som binder mig:
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp
Det blir aldrig bättre
Vi kommer aldrig närmre
Vi är aldrig starkare
Än vår svagaste punkt
Kedjan är svag
Då länkarna felar
Och bojan runt foten väger tungt
Jag vill aldrig va något tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Jag vill inte snärja dig, binda dig
Även om du säjer att jag får
Nej jag vill bara kyssa dig på munnen
Och säja tack för allt innan jag går
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp
Det blir aldrig bättre Jag vill alltid närmre
Längtans trådar snärjer oss som vill mer
Bunden till händer fötterna bundna
Tyngda faller vi ner
Och jag vill aldrig va nåt tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Jag kan inte stanna du måste förstå
Kyssar och tack men nu måste jag gå
För jag vill inte vara din fångvaktarinna
Kyssar och tack,
det är hög tid för mig att försvinna
För dom band som band mig här,
har jag långsamt löst upp
God morgon alla underbara.
Drömde om en stor vit häst med ett föl innan jag vaknade, jag klappade hästen som riktigt burrade in sig mule i min hand. Trots mina allergi kunde jag klappa henne och hon riktigt såg in i mina ögon. Hon var enorm! Vacker! Jag försökte stanna kvar i drömmen för jag ville bara fortsätta att kolla på henne när jag vaknade och var jättekissnödig. Var bara att gå upp.
Jag kände mig glädje att jag inte var allergisk idag i alla fall, som igår. Hela dagen blev förstörd men idag mår jag betydligt bättre. Har hunnit dammsuga och ska alldeles strax duscha.
Vad ska ni göra idag?
Behöver alla ta skit ibland?
En ska jag funderat över dessa dagar. När jag befunnit mig i någon form av kris? Idag känns det något bättre dock, är i alla fall om alla ska behöva ta skit ibland?
Ibland så tappar jag tilltron till mänskligheten, allt för ofta tycks folk ha den uppfattningen att du får stampa på vem du vill, säga vad du vill och såra precis vem du vill utan att bry dig efteråt?! Det är som att folk tror att så länge man själv mår bra så skiter man i hur andra tar det man uttrycker eller säger till någon. Jag menar inte mig själv, jag skriver allmänt så tro nu inte att jag menar bara JAG centrerat här. Jag tycker det är skrämmande hur barn yttrar saker som ”om inte du kan ta min åsikt så borde du kanske inte gå ut.” eller säger ”jag skiter i hur han eller hon känner sig.” När man som jag jobbar med barn så får man sig en chock när små barn skiter i varandra! Barn som inte ens börjat högstadiet är så egocentrerade att det helt enkelt slutat bry sig. Eftersom det är vi vuxna som lägger grunden till barns beteende skyller jag det inte på någon annan än vuxna. Barnen blir produkten av vår skörd eller hur man ska säga, när du har en attityd gentemot andra att du skiter i deras känslor kommer barn också tycka att det är okej att säga att ”fy va fult du målar” eller ”hade jag fått en sån tröja hade jag aldrig gått ut mer.” Oftast skylls barn och ungdomars beteende på förskolan och skolan, men att vi sedan idag lämnar små barn till förskolan redan vid ett års ålder och att barngrupperna är alldeles för stora anser vi självklart inte med saken att göra. Det är min ”rätt” som förälder att ha mitt barn på förskolan, och mitt barn blir stimulerad där är den allmänna åsikten hos många. När William började förskolan 2008 var han två och ett halvt, då hade de en överinskrivning idag har barnantalet vuxit med 6 barn, varje år säger kommunen att det bara ska bli en överinskrivning till. Man kan ju undra till vilken nytta? De absolut minsta barnen börjar med ”talk to the hand principen” för att de helt enkelt inte orkar med alla barn runt dem. Jag har sett det med egna ögon, men som personal får man inte yttra sig man ska vara glad över saken. Om jag får fler barn vill jag hellre blir dagmamma och vara hemma med mitt barn och andras. I dagsläget känns det inte som ett alternativ att sätta dem i förskolan. Jag vet flera förskollärare som resonerar på samma vis som jag! När barnen börjar skolan så är det så egocentrerade att det helt enkelt inte bryr sig om andra längre, barn som skulle stimuleras till självständiga individer! Så när jag ser vilka som ska visa sig som mogna vuxna på nätet, vuxna som skriver elaka saker till andra, som hoppas att någon med många barn ska få missfall, eller som tycker att någon som blivit gravid i deras ögon för ung eller gammal ålder borde bli av med barnet. Men kallar personer som gjort sig kända på sina bloggar ”fula” och man visar sådant hat mot andra. Vad du kanske inte vet är att barn ser vad du skriver, de tror sedan att det är självklart att uttrycka sig hur de vill till andra. Missförstå mig inte, jag älskar barn och jag tror få föräldrar är dåliga, men samhället håller på att uppfostra individer som till viss del skrämmer mig. Om 10-20 år kommer ungarna som talar om för varandra att ”du målar fult” och ”jag skiter i vad du säger” vara mina framtida kollegor och där och då, tänker jag: Om de talar till varandra på sådant vis i ung ålder, hur kommer de då vara emot mig?
Dagens tanke: TÄNK på ditt sätt och handlande runt barn, för barn gör inte som man säger åt dem, de gör som du gör.
På väg till Maxi.
Things i never say.
Jag tar åt mig alldeles för lätt just nu, jag är inte alls den jag brukar och jag vet inte vad det beror på. På sista tiden har tårarna varit så nära mig på ett sätt jag inte är det minsta van vid. Jag kan inte sätta ord på varför och vad det är som känns så fel. William har lekt med sin bästa kompis och granne hela dagen. Jag sitter nu här och försöker lägga upp något intressant att berätta om, jag ska träffa brorsan om en stund. Han kommer hit runt prick med en buss som stannar här utanför vi ska gå och handla något och se på F.r.e.i.n.d.s . William är ute och äter med sin Björn och lite fler folk.







