igår kväll invigde jag kåren. Fan va skoj det var. Förfesterna var också kul, alltså bara att gå ut så där ibland får en att känna sig ung.
Fick frågan om jag känner mig gammal eller ung igår. Alltså de beror ju helt på. Ibland som på föräldramöten och sånt då känner jag mig ung. Jag känner mig liksom som att jag inte alls är vuxen. När jag sedan är med William känner jag mig vuxen, i skolan känner jag mig halvvuxen eller nått. Jag känner ändå att i skolan får jag chansen att vara ”ung” som mina jämnåriga. Alltså jag känner att FAN jag är på samma nivå men ändå inte. Sen man märker på högskolan att man är ”unik” som har barn. Som igår så sa en att du bryter liksom av mallen. Och de är ju så, när man läser på högskolan ska man inte vara 24 och ha ett fyra årigt barn. Man ska liksom vara tjugofyra och vara som dom andra med öl och sprit och pluggande som liv utöver. Hade jag varit 30 med en fyra åring hade liksom saken varit annorlunda för är man 30 så är ändå inte party livet lika ”okej”. Så visst märker jag skillnaden. Ändå är jag inte speciellt präktig för de, jag fnissar och har öknamn på vissa i skolan och sånt. DE är kul och att börja lärarprogramet känns som bland det roligaste jag gjort dom senaste åren. De roligaste var att skaffa barn, på andra plats få körkort och på tredjeplats att vara där jag är idag på lärarprogramet och umgås med andra. Vi är så varierande i åldrar också allt från 69 till 89 är vi födda i mellan. Varav 1 är 69 vi andra är födda på 80-talet. Men ändå vi har så kul ihop. Jag trivs och det känns så himla bra.
Jag och Sofie har varit i borlänge hela dagen typ, ät på burger. William är hos sin pappa, jag saknar honom så himlans mycket.
