Sitter här och tråkar, är svårt att inte ha något för sig när man är van att alltid planera och planera. Kommer på mig hela tiden att små planera och få ont i magen över sak jag måste göra. Är ju inte så lätt att bara sluta tänka på saker när man är van vid det. Jag vill gärna fundera och tänka och göra saker. Det här med att ta det lugnt och låta tiden ha sin gång passar inte riktigt in på mig som person tyvärr.
I morse såg jag att jag väger mycket mindre än jag trott. Normalt hade jag nu hoppat och studsat och känt en viss YES känsla, men i stället så kände jag. Jaha? Hur kommer det sig? Nu är jag på väg ner men ändå finner jag inte alls det där klimax jag väntat på. Jag orkar visserligen inte ens tänka på mat så det är inte konstigt. En fördel med att jag mår så här är mitt antigodis känsla. Känns ju bra eftersom jag annars längtat efter godis hela tiden. I helgen har jag tänkt ta det lugnt. Skriva något i skolan kanske för det behöver jag, läsa någon av dom böckerna vi behöver läsa och skriva på min observation till portoliot. MEN jag ska inte alls stressa utan ta det lugnt, för jag måste de. Kan inte begrava mig i massa saker som sedan ska få mig att kanske bryta ihop igen. Nu lär jag försöka lugna ner mig lite tills jag får min KBT och kan få hjälp.
Sonen är på förskolan. Ikväll funderar jag på att gå och träna lite. Känns faktiskt som det skulle kunna vara skönt att få svettas lite och kanske rensa tankarna. Sonen ska sova hos sin pappa hela helgen och jag tänker endast ta det lugnt. Kanske städa lite och sånt bara.
Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.