Internet har legat nere idag. BLEV aningen irriterad, varit någon drulle som kört över en kabel så den slutade funka i Borlänge så HELA jävla dalarna tycks varit utan nät. Moffar, i alla fall så lagade jag en grekisk sallad till middag idag SÅ gott älskar sallad. Efter de drog vi ut jag, sonens pappa och sonen och gick upp till hoppbackarna har inte tömt kameran men ska lägga in bilder imorgon så ni får se MAN känner sig väldigt liten när man står där uppe. Var dock skönt 1,5 h var vi ute och bara gick.

En sak som stör mig som jag måste få ur mig, ända sedan förra veckan faktiskt. Eller ja före de också. Sedan 2-3 år tillbaka har allas eviga fråga eller som jag ser det påhopp varit varför William inte får ett syskon. Enligt alla andra borde jag våldta en karl för att ge William ett syskon, menar det är ju OKEJ att säga sånt till folk som bara har ett barn. Har man bara ett barn så då är det okej att påpeka det. Ett barn är inte bra att ha, aldrig någonsin. Alltid har man ju också fått veta det genom media och annat, ett barn är inte bra. MEN varför skulle de vara mindre bra? VAD är det som säger att William blir mer bortskämd än någon annans barn bara för han är ett? Jag älskar honom och jag respekterar honom, jag ger honom en bra och trygg grund att växa upp i, visar honom bra värderingar och vidden av att faktiskt bry sig om andra människor. Han kanske inte får något att slåss med leksakerna om någon gång i sitt liv eller så får han det, men jag tror faktiskt inte han blir en sämre människa bara för att han inte har syskon. ÄVEN som han borde ha det enligt alla andra. Varför dyker då dessa tankar upp? Jo därför att jag nyligen fick frågan igen, VARFÖR har han inga syskon. Av två kvinnor jag inte ens känner. Den ena lite grann förvisso men den andra hade jag aldrig träffat innan. Dom började hur viktigt det var och att det var konstigt av mig att inte ha tjatat på mitt barns pappa om saken för DET är bäst för William de vet du va? Två stycken kvinnor som självklart har fler barn en ett… Jag borde kanske inte bry mig men jag tog förbannat illa vid mig. Jag tar illa vid mig VARJE gång folk jag knappt ens känner ska dra upp frågan, okej om vi diskuterar saken ihop och jag säger något men jag tycker inte det är okej när främlingar verkligen frågar mig varför och ger mig en kritisk blick bara för att jag inte skriker JAG ÄR MED BARN! Vad ska jag göra då? Ska jag verkligen bli tvungen att våldta någon för att ge William ett syskon för att ge alla andra vad dom vill ha?

Jag är irriterad idag, känns som jag är less på allas frågor. William har inget syskon nu och nej jag vill inte att ni talar om för mig hur viktigt det är om jag inte själv bett er om eran åsikt. JAG vill inte heller höra er berätta för mig hur jävla lyckliga era barn är för sina syskon och all glädje dom har av varandra om jag inte frågat er om saken först. JAG vill inte höra er och era förminskningar av mig i erat uppblåsta paradis, bara för att ni har gett erat barn ett syskon och inte jag ser jag mig inte som sämre än er, även om ni gärna vill poängtera detta med era små pikar…