Erkänner jag har kollat.

Jag är inget fan av kungahuset till saken hör att jag inte ens tror på bröllop andra får jätte gärna gifta sig och jag gläds med att folk gör det men personligen skulle jag aldrig gifta mig, helt enkelt av den anledningen att jag inte själv vet om jag kan älska en människa för resten av livet.  Om jag någonsin skulle gifta mig skulle det vara för livet liksom, gifter sig gör man bara EN gång och sen kyrkan är uteslutet för mig i och med att jag gått ur svenska kyrkan. För mig är det så att jag tycker att kyrkan som byggnad symboliserar saker jag inte tror på, FATTA vad kyrkan förtryckt människor och vilken stor makt människor besitter i religion överhuvudtaget. Därför är det inte min grej. Det här med att älska någon hela livet, jag är inte rädd för att vara otrogen eller så. MÅNGA är otrogna men jag är sån blir jag kär blir jag kär för livet, jag släpper inte mina känslor ut genom fönstret bara så men hur vet man att man älskar någon för evigt hur VET man när man är så pass cynisk som jag att inte killen är otrogen, eller på annat sett sviker en. Jag beundrar dom som faktiskt litar på människor och gifter sig, själv är jag inte sån. Jag har väl blivit bränd för många gånger kanske vad vet jag.

Hur som helst har kollat, kollat också för att när mina barnbarn (DET är liksom bara så, jag ska ha barnbarn) *S* , i alla fall så när dom föds och är barn tror jag inte vi har något kungahus längre till saken hör att en del av mig också hoppas detta då jag inte tror hela monarkin visst är det en FIN symbol för Sverige och dom gör himla mycket bra utomlands som inte vi ser, MEN det är också ett föråldrat synsätt. President är mer okej tycker jag. Hur som helst jag vill kunna berätta att jag sett deras bröllop i alla fall. Titeln kung och drottning samt prinsessa och prins finns ju tydligen kvar trots att dom är utan rike.

Annars lagade vi tacos till middag idag på Williams önskemål. William sover, jag vet faktiskt inte vad jag ska göra resten av kvällen. Vad ska ni göra?

I och med att jag är från Orsa så tyckte jag det här var kul :-).

Fint 🙂

Williams middags val.

När ett hjärta inte längre skriker.

Det är något fel, eller så är det mig det känns fel på.

Fick höra något för drygt en timme sedan och jag trodde jag skulle reagera totalt annorlunda men istället jag var så likgiltig. Kanske blir det så när man till sist känner att man till sist vet att man inget kan göra? Jag bryr mig, det är min skräck men samtidigt vad kan jag göra? VAD kan jag göra för att hjälpa när min hjälp ändå inte är vad som behövs?
Jag kanske är en hemsk människa, jag kanske inte borde känna så. JAG borde kanske borde göra så jävla mycket. FOLK förlitar sig alltid på mig, hela mitt liv har folk förväntat sig att jag ska lösa alla jävla problem. JAG är liksom den som ska ta hand om, ska vårda jag är den typiska storasystern som ska fixa så alla får veta saker. Jag är den vårdande kvinnan aldrig att någon behövt ta hand om mig. VILKET också gjort mig till den jag är. Jag behöver ingen i mitt liv som tar hand om mig jag har alltid klarat mig själv. Jag är ingen av dom som drömmer om en vårdande hand eller tror mig behöva detta. Jag har aldrig heller någonsin mött någon som varit villig att ens försöka ta hand om mig för den som försökt detta har jag genast stött bort. Jag är ingen som klarar av att folk ser mig som en svag kvinna jag hatar svaghet. Svaghet är inget för mig. Från det pappa dog insåg jag att jag var tvungen att vara stark för ingen annan skulle orka vara det. Jag grät den natten han dog och vaknade på morgonen med en vuxen känsla i bröstet. En känsla som aldrig försvunnit, den dagen pappa dog var jag den vuxne i ett barns kropp. Jag var 9 år men ändå kände jag mig äldre och visare på något vis. Kanske därför jag alltid känt mig som en mamma figur runt mina vänner, alltid oroat mig och lika så för mina yngre syskon. Kanske också därför jag fick barn när jag var 20 trots att jag inte alls hade dom typiska förutsättningarna för att skaffa barn. Ensam i en stad utan släkt, hoppat av gymnasiet, var varken tillsammans eller bodde ihop med mitt barns pappa som jag endast känt i 4,5 månader, inget jobb eller körkort. Jag var kanske myndig men inte fan var jag vuxen. Det ända jag hade var boende. ÄNDÅ jag var stark och visste att jag skulle klara av att ha barn och de gjorde jag. Aldrig tvekade jag med rollen som mamma och aldrig har jag heller tvekat eller ångrat mitt beslut, för även om jag inte var VUXEN i den bemärkelsen så var jag vuxen på andra plan. Den där vuxna flickan i ett barns kropp som jag talade om. Den där slags kluvna personligheten, jag drömde ofta som tonåring om att faktiskt vara som mina vänner. SÅ där naiva och godtrogna som trodde livet var en saga där drömprinsen skulle dyka upp. Jag drömde många gånger om att jag också kunde vara så där naiv och tro att livet var så jävla enkelt att inte jag var en av alla dom som hade en död pappa som genom att ens ta upp ämnet skrämde livet ut dom flesta jag försökte bli vän med. Jag hade vänner men som tonåring var jag ändå så ensam, visst gjorde jag saker som inte var speciellt mogna men ändå fanns en känsla där av att JAG måste vara vuxen och ta hand om alla andra. Mig själv tog jag aldrig hand om, för jag själv betydde inte ett skit alla andra gjorde det. Kanske det är därför också jag blev mamma för jag alltid tyckt om att ta hand om människor, kanske är det därför jag blir lärare för omsorgens skull och viljan att hjälpa andra barn och ungdomar som var som jag. Jag försöker lära mig att ta hand om mig själv, och det har jag gjort. Jag har 1,5 år kvar sen är jag lärare , jag jobbar extra, har körkort och insåg förut idag att SHIT jag som inte hade ett ända jävla vuxenpoäng på nått test jag gjorde när jag väntade William nu klamrat mig in på vuxen i topplistan. DET är en jävla merit. Jag är liksom VUXEN. Även om jag på många plan blev vuxen psykiskt redan som barn, men jag är både vuxen psykiskt och fysiskt nu. Jag känner mig vuxen och jag bryr mig om andra människor precis som jag alltid gjort är därför jag ska bli lärare. Men just idag för första gången i mitt liv kände jag mig avtrubbad för jag kände att jag kan inte hjälpa andra hur gärna jag än vill göra det. Människor måste ibland hjälpa sig själva, och jag har kommit till en ny punkt i mitt liv där jag låter människorna hela sig själva också utan min hjälp. Jag kan inte finnas där för alla alltid, hur mycket jag än älskar dom och bryr mig om dom.

Lista

Senaste

1. Kompis(ar) du träffade: Christin
2. Personen du pratatade med: William
3. Du fick SMS av: Sophie
4. Du kramade: William

Idag

5. Kläder: Underkläder, strumpbyxor och tunika
6. Bättre än igår: Mindre stress

Imorgon

7. Är det: Lördag
8. Planer: Om det blir fint väder dra ut med sonen och leka.
9. Något tråkigt som händer imorgon: Hmm, vet inte är söndag då och har inget planerat.

Favorit

10. Nummer: 3
11. Färg: Rosa, Svart och vitt.
12. Årstid: SOMMAR!
13. Saknar du någon? Hmm nej .
14. Humör för tillfället? BRA

Frågor och svar

15. Det första du gjorde: Jag skriver får igår fredag. Gick upp och duschade.
16. Vad åt du sist? En munk. Eller ja donut eller hur dom nu kan stavas.
17. Vad irreterar du dig på? Att folk förstör för andra.
18. Tror du på distansförållanden? Funkar ju uppenbarligen.
19. Vem tänker du på just nu? Min syster, eftersom jag fick höra något precis.
20. Tror du att personen tänker på dig med? Nej.
21. Vart reste du sist? Till sthlm i somras.
22. Vad gjorde du igår kväll? Satt här.
23. Liknar du din mamma eller pappa? Mamma tror jag. I alla fall till utseendet, till sättet är jag inte lik någon.
24. Ler du ofta? KONSTIG fråga! Vet inte ler väl när jag är glad?
25. Välj en (kärlek, skönhet, kreativitet)? Kärlek
26. Önskar du dig något när du ser en fallande stjärna? JA, jag är nog kvar i “jag tror på älvor stadiet fortfarande”
27. I vems säng sov du i igår natt? I min egen
28. Vilken färg har din tröja? Har en med en hund. Sån där bullterrier på.

Sorg

29. Har du någonsin gråtit tills tårana tagit slut? JA
30. Har du någonsin gråtit dig till sömns? Ja
31. Gråter du när du skadar dig? Nej, var många år sedan jag gjorde de. NU skriker jag mest FAAAAAAN

Lycka

32. Är du en glad person? Jo det är jag nog, en person med lite deppig humor kanske?
33. Vad gör dig glad? William, mina vänner.
34. Önskar du att du var lyckligare? Öh? Jag är så lycklig jag kan bli.
35. Är lycka överskattat? Säger som dom säger i the last unicorn “det finns inga lyckliga slut för inget tar slut”
36. Kan musik göra dig glad? Ja

Kärlek

37. Har någon annan än din familj sagt ”Jag älskar dig”? Mmm.
38. Har du någonsin sagt ’’Jag älskar dig’’ och menat det? Ja.
39. Har du en flick/pojkvän? Nej. Men jag är rätt konstigt och sörjer inte att jag inte har någon på de sättet.
40. Är du nöjd med det? JA
41. Är du kär? Hö?

Hat

41. Vem hatar du verkligen? Vet inte om jag direkt hatar någon, finns dock många jag tycker JÄVLIGT illa om.
42. Har du någonsin gjort en hat-lista? HAHA ja. Var kanske 14-15 på den tiden…
43. Är du en mobbare? NEJ de hoppas jag verkligen inte…
44. Har du varit så arg på någon så du börjat gråta? JAJAJA
45. Har du blivit sviken någon gång? Mmm

Skolan

46. Gillar du skolan? Ja annars skulle jag inte plugga (hehe) men visst högskolan Dalarna har sina dalar rätt ofta också. Men det beror mest på stofilerna till lärare som är där.
47. Favoritämne? Att läsa? IT och Svenska.
48. Värsta ämne? Ja de blir matte fast jag inte ens börjat kursen ännu. HATAR matte.
49. Har du spytt i skolan nån gång? Nej.
50. Är skolmaten god? Äter aldrig i skolan, för dyrt för att betala för skolmat tycker jag. Jag går hellre till Järnet grillen eller Scandic eller mest donken!