Kom på att jag inte skrivit något av helgen. Vi åkte ju på sonens pappas samt sonens fasters kalas och de var jätte trevligt.
Jag kom dit och började hjälpa till lite, blev skickad till köket för att hjälpa till med riset. William kom sen springande och sa att hans pappa ville prata med mig, gick dit och då hade alla blivit indelade i olika lag och sonens pappas bror samt pappa försöka pusha mig att gå ut dit, jag fick panik. JAG har verkligen fobi för att komma in i stora folksamlingar, jag får som torgskräck eller nått. Är en sak om jag är med från början eller står inför barn, men folksamlingar får mig alltid att få som panikångest jag flydde ut i köket och sonens pappas bror frågade mig om jag blev nervös så jag sa JA. Där stod jag sen och höll andan för att inte sonens pappa skulle komma dit och tvinga med mig ut i lekar. Jag har sån fobi för sånt ni kan inte fatta, jag får som andnöd. Är därför jag hatat drama i skolan under hela tiden vi haft det på lärarprogrammet känslan av att stå där och leka inför andra människor, jag klarar det inte. Jag hatar när folk liksom ska bedöma mig, jag mår skit dåligt av sånt. Känner mig lika smidig som en elefant i en bikupa typ… Jag är verkligen ingen sån som vill glänsa och synas, jag får sån ångest och det brukar sluta med att jag ligger en hel natt och grubblar och kräks. SÅ jag undviker såna saker så mycket jag bara kan. Jag tror det kan vara sviter av mina ätstörningar jag haft förut. ELLER har, en del av mig blir aldrig frisk.

I alla fall så kom sonens pappa ut i köket och han vet hur jag är så han hade inte räknat med att jag skulle vara med, det uppskattar jag mycket. Var bara William som hittat på att jag skulle ut busungen S . Sen jag vågade inte ut dit och hämta maten sen, jag kan inte äta i grupp också ett handikapp efter att jag haft aneroxia , att folk ska se en äta är i min hjärna det äckligaste som finns. Jag äter hellre inget alls en visa att jag äter. JAG vet att de är helt sjukt men så fungerar jag, med några vänner går bra men i så där stor grupp? Jag får sån ångest och äckelkänslor inför mig själv så det finns inte.

I alla fall så åt jag min mat, sen fick vi tårta tog en bit sen åkte jag och William hem. Somnade rätt fort, så hör jag hur William börjar bete sig konstigt sprang upp trodde han skulle gå och kissa men anade att något inte stod rätt till. MYCKET riktigt, William gick i sömnen och hade gått in i min klädkammare och jag ertappade honom när han stod med byxorna nere och kissade på min byrå… Var bara att fort ta in honom på toaletten han var skit arg och skrek att jag skulle lämna honom ifred när han kissade. EFTERSOM han går i sömnen fattar han ju inte själv vad han pysslar med. Fick skicka in honom i duschen, duscha av honom då han var helt full med kiss från incidenten med byrån. Städade byrån, bäddade ner William igen som sov tungt fortfarande. HAN märkte inte ens att jag duschade honom utan stod och babblade om massa saker som vanligt när han går i sömnen.

Byrån har dock klarar sig luktar inget av den eller den har inte blivit missfärgad heller.

Så söndagen så ringde sonens pappa klockan 10.00 och bad oss komma ut med bilen för dom skulle fixa i bystugan. Så duschade och drog vid tolvtiden, åkte och köpte present till killen William skulle på kalas hos. Sen drog vi till ut. På sonens pappas mormor och morfars gård bor det vildkatter och nu har dom fått kattungar igen. Sonens pappa hade fångat en av dom, och jag som är allergisk och hela tiden intalat mig att jag inte ska ha djur vill nu ha en kattunge. DEN är så söt, har aldrig sett en sån teckning på en katt förut och den är så liten. Först hade den varit helt vettskrämd stått helt förstenad när sonens pappa gick dit dom andra 2 ungarna samt mamman stack på en gång men den där lilla hn bara hade stått där och skrikigt. När sonens pappa hade lyft den hade hn rivit och skrikigt men sen när han klappade blev det helt lugn så vi fick klappa. Efteråt så drog vi till bystugan och sen åkte jag och lämnade William på kalaset. När jag var på väg till bystugan igen så kommer en ekorre och skuttar ut i vägen, man ska ju inte väja för dom men jag bromsade ändå var ingen bakom åkte i 50 km så den klarade sig men jag började gråta djurvän som jag är. HAN levde ju som tur var måste ha hamnat mellan hjulen eller nått. I alla fall sen så åkte jag tillbaka till sonens pappa i bystugan vi drog tillbaka till stan och lämnade tv och annat i hans lägenhet sen drog vi tillbaka ut. Vi åkte till kattungarna igen, fick se alla 3 ungarna men mamman och ungarna drog snabbt utom samma som stannade förra gången, den jag är helt kär i. Så sonens pappa plockade upp den och jag höll den i famnen. Så söt, jag vill verkligen ha denna h*n är så himla fin ni ska få se bilder även om det är med mobilkameran.

Så i alla fall så åkte jag och hämtade sonen igen sen, så var det tipspromenad så vi fikade innan och sen efteråt blev det gillning, sonens pappa följde med hit och tog sig ett bad William somnade snabbt och sen när sonens pappa åkte hem började jag fixa min kompis blogg som jag skrev om i inlägget innan.

De var min helg de.

Den lilla vildkatten.

Aw

SÅ himla fin teckning.

Vill ha!